Landskronas kommunledning fortsätter sin ensidiga kampanj för Europaspåret – ett gigantiskt tunnelprojekt som saknar nationell förankring, dansk uppslutning och ekonomisk bärighet. Samtidigt rämnar verkligheten omkring oss: barnfamiljer söker bostäder de inte har råd med, skolor kämpar med personalbrist och stadens infrastruktur förfaller.
Vi har en kommunledning som säger sig vara stolt över ett starkt företagsklimat – men som ifrågasätts för att ha sålt kommunala fastigheter under marknadspris, i strid med kommunallagen. Och nu talar samma ledning om att spendera tiotals miljarder på en tunnel under Öresund.
Låt oss tala klarspråk:
Europaspåret är inte ett infrastrukturprojekt. Det är ett politiskt självbedrägeri.
Ett tunnelprojekt med astronomiska kostnader
Det är viktigt att förstå den fulla omfattningen. Själva tunneln mellan Landskrona och Köpenhamn beräknas enligt de senaste utredningarna kosta 50–60 miljarder kronor. Men det slutar inte där. För att överhuvudtaget kunna hantera den ökade tågtrafiken som tunneln skulle generera krävs miljardinvesteringar i hela det svenska järnvägsnätet – framför allt Södra stambanan och Västkustbanan, som redan idag är överbelastade.
Totalkostnaden för att möjliggöra Europaspåret pekar mot minst 150 miljarder kronor. Det är lika mycket som att bygga ett helt nytt sjukhus i varje län i Sverige. Ska vi som kommun på allvar lägga våra resurser och vår politiska energi på att driva ett sådant projekt – utan dansk vilja, utan statligt åtagande, utan garanti för realisering?
Politiskt motiverad symbolpolitik
Torkild Strandberg och Treklövern fortsätter att framställa Europaspåret som en självklar framtidssatsning. Men frågan måste ställas: är detta verkligen en rationell, realistisk lösning på Skånes transportproblem – eller är det ett PR-projekt att vifta med i valrörelser och kommunala broschyrer?
Landskrona har inte råd med luftslott. Vi har redan fått erfara konsekvenserna av ett ledarskap som hellre skriver visioner än sköter bokföring. Fastighetsaffären med Thorn Lighting är ett exempel på detta – där kommunen kan ha sålt under marknadspris, vilket i så fall riskerar leda till rättsliga och ekonomiska efterspel för både köpare och stadens trovärdighet.
När man samtidigt utropar att stadens företagsklimat blomstrar, för att man säljer mark billigt till vissa aktörer, då är det inte näringslivspolitik – det är subventionerad kortsiktighet.
Behovet av verklighetsförankrade lösningar
Att Skånes järnvägssystem är överbelastat vet vi. Men lösningen är inte att måla upp en gigantisk tunnel till framtiden. Vi behöver:
- Upprustning av Södra stambanan – den verkliga flaskhalsen för både gods- och persontrafik.
- Kapacitetsökning på Lommabanan och genom Malmö-Lund.
- Investeringar i elektrifierade godskorridorer och regionala pendlingsmöjligheter.
- Dessa satsningar ger nytta inom ett decennium – inte om 30 år.
Sammanfattning
Det är dags att lämna drömprojekten åt sidan och fokusera på det som gynnar Landskrona här och nu: utbildning, bostäder, trygghet och en fungerande vardagsinfrastruktur.
Att binda upp kommunens politiska kapital i ett tunnelprojekt som riskerar att aldrig bli verklighet är inte modigt. Det är ansvarslöst.
Det är dags att vakna.
Tunnelvisionen leder inte till Köpenhamn – den leder bort från verkligheten.
Ronnie Niby (S)
