Och visst kan man förstå att SD är på sin vakt. Liberalerna med stjärnor som Birgitta Olsson är lite av Borgerlighetens motsvarighet till Feministiskt Initiativ, fullkomligt oberäkneliga och beredda att hugga på allt som har med jämställdhet att göra. I Landskrona med en man högst upp i hierarkin, eller i fallossymbolen flaggstånd… oj, ursäkta min freudianska felstavning, flaggstång menar jag.
När de politiska frågorna tar slut tar de symboliska frågorna vid. Visst verkar han trött Torkild och det märks på dagordningen. I Region Skåne har regionstyrelsens ordförande Carl Johan Sonesson (M) drivit på för att flagga med den Skåneländska flaggan, rätt så. Den hade vi kunnat hissa utanför Stadshuset eller Rådhuset och känna mer än bara lite Skånsk stolthet. Eller möjligtvis Landskrona BoIS randiga skönhet, åtminstone vid matchdagar. Och det hade nog även SD kunnat uppskatta. Men EU-flaggan är väl ändå något folkpartistiskt pretentiöst krystat hittepå. En eftergift till Anna Maria Corazza Bildt, var det någon som sa. En eftergift för vad, undrade jag. Hon kom ju inte in i EU-parlamentet, trots Den Store Ledarens stora stöd.
Det lär även vara så att Treklöverns trenne kommunalråd bråkade om tangentbordet för att skriva pressmeddelandet, vem skulle först få skriva vilket uttalande och i vilken ordning. Störst går först, sa Torkild, som även i flaggfrågor ska vara etta. Han konstaterar inledningsvis med den förvånande meningen “Sverige är en del av Europeiska unionen. I en tid av oro” bla bla bla. Gäsp, nästa…
“EU är mer än politik – det är fred” fortsatte Segerlundskan. Jag försökte läsa resten av hennes uttalande men jag kunde inte läsa annat än rosafluff fluff fluff och Mussels in Brussels för partianslutna.
“EU är en viktig institution för miljöutveckling” sa Elvir. Nej, jag skojar bara, det gjorde han inte. Förvisso hade han hade dragit den kortaste maskrosen igen, men han snurrade in sig i något resonemang om respekt. Inte ens här när han hade en öppning att nämna något om miljön, lyckades han ta upp partiets huvudfråga.
Man kan så klart fråga sig om hissen går ända upp på Stadshuset, eller om flaggorna för den delen hissas hela vägen upp, om man så vill. Vad är det politikerna i Landskrona håller på med egentligen?
Jag tänker osökt på Emil i Lönneberga och den där gången när Emil hissade upp lilla Ida i flaggstången. När Emil hissade upp henne sa hon sådär lagom oskyldigt och lite naivt: “Jag vill se till Mariannelund”. Jag kan nästan höra Torkild kväka “Jag vill se en tunnel till Köpenhamn”.
Per Eriksson (L), anklagade här för leden Sverigedemokraterna för att ägna sig åt populistisk oppositionspolitik i form av övergångsställen och cykelställ. Men Per Eriksson, pratar ni inte med varandra i ditt parti? Flaggfrågor, på riktigt?
Med flaggan i topp har Flagghängarhögern gjort entré i Landskronas politik. Och så undrar man varför deltagandet i EU-valet var så lågt förra året? Nästa år är det val igen. Med flaggfrågor på dagordningen är jag orolig för att se hur mycket valdeltagandet sjunker.
Marko Huttunen (S)
