Det har nu gått 98 dagar sedan jag bjöd in politikerna i Landskrona till debatt om Fotofestivalen. Det har gått tio dagar sedan treklövern nogsamt undvek att svara på mina frågor om densamma. Det har gått en vecka sedan jag skrev om deras oärlighet och obenägenhet att svara på insändare från Landskronas befolkning. Vi får alltså inga svar från politikerna om Fotofestivalen.
Och det är fegt!
Något är fundamentalt fel med Landskrona Fotofestival, och som utställare i fyra festivaler känner jag att jag vill dela med mig av mina erfarenheter till Landskronaborna. Jag har tidigare påtalat att:
- Chefen för Fotofestivalen – Johan Dahlén – inte drar sig för att ljuga om sina svar till mig.
- Curatorn Jenny Nordquist inte vill svara på frågor, eller stå för hennes och Jenny Lindes urval till förra årets Festival.
Men det finns andra oegentligheter; vi fotografer som verkar i staden och dess omgivningar behandlas väldigt styvmoderligt av ledningen för festivalen:
- Landskrona Fotos Vänner finns – bokstavligen – inte med på kartan som festivalen delar ut till besökarna. Festivalens ledning ser alltså inte de andra utställarna viktiga nog att finnas med i deras presentation av Festivalen.
- Jag har haft fem utställningar i Landskrona, fyra av dem under Fotofestivalens paraply… Curatorn Jenny Nordquist har besökt dem en (1) en gång (2018) Det finns andra utställare med samma erfarenheter. Häri ligger ett djupt problem: Jenny Nordquist vet alltså inte i vilken kontext hon verkar.
- Ersättningar: Innan pandemin blev Landskrona Fotos Vänner tillfrågade om vi kunde bidra med föredrag, bildvisningar med mera. Först skulle ingen ersättning utgå men efter protester från bland andra mig, beslöt man att arvodera 2000 sek till var och en som deltog. Oavsett vad det handlade om. Man bad mig att göra ett föredrag om mitt arbete med fotografen Christer Strömholm. Jag påtalade att det var minst en veckas arbete och att jag inte gick med på en sådan låg ersättning… Jag kan inte tänka mig att en fotograf från Stockholm någonsin skulle acceptera ett sådant bud!
Det är så man behandlar oss fotografer i staden. Och jag kan inte annat än att misstänka att det är just det: Att vi kommer från Landskrona!
Det finns stora resurser bland oss fotografer i Landskrona. De tas inte tillvara, alternativt blir vi negligerade. Som om vi inte finns på kartan! Det är därför jag vänder mig till de styrande i staden: Ska vi verkligen ha det så här?!
Örjan Kristenson
