I flera år har jag påtalat och kritiserat de styrande i Landskrona för att bedriva en Tystnadskultur.
I en debattartikel från början av november förra året, skrev jag följande (angående Fotofestivalen):
Till sist undrar jag var Landskronas politiker finns i dessa frågor – både de styrande och de i opposition. Landskrona Fotofestival är ett av stadens ansikten utåt och denna debatt berör väsentliga och reella frågeställningar om hur staden uppfattas – både av stadens medborgare och tillresta (varav många gjort det till tradition att besöka Fotofestivalen).
Så… då jag hittills mötts av tystnadskultur, överslätande svar och något som liknar lögner från stadens tjänstemän, vänder jag mig nu till politikerna i vår stad. Ska vi verkligen ha det så här?
Jag fick inget svar. Så, i vissa frågor är Tystnaden legio i alla de olika politiska lägren…
Tystnaden är alltså epidemisk och den förtydligas av svårigheterna att få offentliga svar från stadens förvaltningar – vare sig det gäller trasiga trottoarer eller Fotofestivalen.
I tre insändare efter Fotofestivalens slut, ställde jag frågor till de ansvariga för festivalen. Fick inga svar.
Då vände jag mig direkt till chefen Johan Dahlén – som kommunal tjänsteman är han tvungen att svara – för att locka ut honom och curatorn Jenny Nordqvist till debatt. Jenny Nordqvist har inte svarat, trots att hon är ansvarig för utställningarna på festivalen… Men Johan Dahlén gav mig ett
minnesvärt svar, citat:
”När det gäller debatt, så är vi väldigt intresserade av engagemang och vi är som offentlig förvaltning väldigt transparenta.”
Detta är alltså ett exempel, en påtaglig följd av den Tystnadskultur som råder i vår stad: Förutom att i det längsta undvika att debattera – så drar man sig inte för att använda rena osanningar. Och… det får inga uppenbara konsekvenser för de ansvariga!
Konsekvenser får det dock för oss medborgare: Vi blir negligerade och behandlade som röstboskap.
Demokrati är inte att rösta vart fjärde år – Demokrati är tiden emellan!
Örjan Kristenson – Gnällspik.
