Våra krav är tydliga och brådskande: att behålla barnskötare, minska barngrupperna för ökad individuell uppmärksamhet, skapa en mer jämlik arbetsfördelning mellan förskollärare och barnskötare, samt att förbättra arbetsbelastningen och arbetsmiljön. Det är inte bara ett yrke vi försvarar, det är en passion för barns välbefinnande och en investering i en hållbar framtid.
Vår dag började med en möjlighet att föra dialog med politiska beslutsfattare, men mötet blev en spegel av det vi kämpar emot – brist på lyssnande och förståelse. Trots våra upprepade försök att förmedla vikten av våra ärenden blev vi avfärdade med brådskande ursäkter och oundvikliga möten med andra. Torkild Strandberg, en av de politiker vi mötte, nekade att lyssna och verkade otålig att avsluta samtalet för ett möte med 50 personer som väntade. Han sa att han inte kunde stå där då han hade andra att träffa och föreslog att vi bokade ett separat möte. Trots vårt förslag till ett möte på Folkets Hus verkade det som att han inte insåg den akuta karaktären av våra frågor.
När vi gick in i mötet var det tydligt att varken Torkild, som sitter i styrelsen, eller några andra politiker hade behållit papperna som vi delade ut, förutom Socialdemokraterna. Det är beklagligt att viss politisk representation inte visade samma intresse för våra dokument och barnens framtid. Torkild påstod att han inte kunde ha ett möte med alla oss barnskötare, vilket inte stämmer då han hade chansen att lyssna och delta i samtalet, men tyvärr valde han att gå vidare till personer som han träffar dagligen. Han vet att vi inte har samma möjlighet att träffa honom varje dag och därför är det viktigt att han tar tillvara på de tillfällen vi får att kommunicera med honom.
Men vi stod inte ensamma. Föräldrar och barn stod vid vår sida, delade vårt budskap och visade sin solidaritet. Även om vissa politiker valde att blunda för vår verklighet, var det andra som stannade kvar och lyssnade. Vi är tacksamma för deras närvaro och för att de tog emot våra papper och teckningar, för de som verkligen förstår vikten av att lyssna och agera.
Vår röst ekade också utanför politikens väggar. På Rådhustorget läste vi högt om den tuffa verkligheten i vår verksamhet, om stressen och utmaningarna som vi möter varje dag. Responsen var överväldigande – applåder och stöd från de som förstår att barnens framtid är något som vi alla måste kämpa för.
Vi står här idag med en öppen inbjudan till dialog och förändring. Vi är redo att boka möten, att lyfta fram fakta och att arbeta tillsammans för en bättre framtid för våra barn och för de som tar hand om dem. Men frågan är, kommer Torkild stå vid sitt ord och komma till mötet?
Hälsningar
Fitore Shehu
