Trafiken på Landskronavägen genom Häljarp är nu mycket nära den nivå, då Landskrona som en liten kommun (<100.000 invånare) måste vidta åtgärder. En bussgata för lokaltrafik borde vara en självklarhet.
Förutom buller och avgaser finns det andra problem med det stora trafikflödet. Säkerheten för gående och cyklister är helt otillfredsställande och är nu på väg att bli ännu sämre. Det utlovades en cykelväg som avlastning i samband med att Linneagården byggdes, men den cykelvägen är nog långt borta.
Trottoarerna längs Landskronavägen är till större delen smala. Det råder cykelförbud på större delen av trottoarerna, men på grund av det stora trafikflödet cyklar många – inte minst barn- på trottoaren. Det är på större delen inte möjligt att mötas med två barnvagnar eller gående mot cyklar. Då måste man kliva ut i gatan med mycket trafik och mycket tung trafik.
Trottoarerna blockeras dessutom på många ställen ofta av sopkärl, som måste placera så att sopbilen lätt kan nå dem. Då måste man gå ut i gatan för att komma fram. Nu blir det ännu mycket värre med ännu fler och större sopkärl, som enligt anvisningar från LSR skall stå nära gatan och med gott avstånd mellan kärlen. Den fastighetsnära återvinningen är i sig väldigt välkommen. Det har sett fruktansvärt ut vid en underdimensionerad återvinningsplats i Häljarp. Det måste ändå ske på ett sådant sätt, att trottoarerna vid en mycket belastad gata i praktiken inte på vissa delar stängs av ett antal dagar per månad. Det är illa nog, att cyklisterna hänvisas till att använda denna gata.
Jag har sett bättre lösningar i andra kommuner. I Knivsta som exempel får inte återvinningskärlen placeras på gångvägar och cykelvägar. De skall stå på tomten och då får renhållningspersonalen rulla ut kärlen för tömning och sedan rulla tillbaks dem. Det är ändå ganska få fastigheter som berörs av en sådan ordning.
För övrigt anser jag, att en lokalbussgata skall byggas mellan Skogsvägen och Kristallvägen i Häljarp.
Björn O Persson, Landskronavägen Häljarp
