GÄSTKRÖNIKA - Inlägget på denna sida är insändare och åsikterna är skribentens egna

En resa till Ungern

Janne Svensson minns en resa till den ungerska staden Eger känd känd för sitt slott, tempererade bad, historiska byggnader och då inte minst den nordligaste osmanska minareten och därtill sina röda viner. Bild: Montage av bilder från Eger (Wikipedia).
Jag tänker på vår natoanslutning och Ungern som sätter käppar i ekorrhjulet. Utan att ha bestämda åsikter om någonting, föll minnena bortåt Ungern som jag Xet och vår dotter som var 1 ½ (ettochetthalvt) år då, visiterade. Tror det var 1992, Balkankriget var på gång. Ungern darrade, ska kriget sprida sig hit oxå? Det äldre paret som vi bodde hos, hade dåliga erfarenheter ifrån andra världskriget och erinrade sig starten på första världskriget, dock på hörsägen. De var uppenbart rädda!

Ungern var ju en nation i ottomanska väldet, dvs Turkiet, länge. Det märks bl a av de höga minareter som fortfarande står som kukar runtilandet.

Nu vill jag uppmärksamma läsaren på att jag har flera muslimska vänner, är ej aktiv i  prosvenska rörelser. samt känner flera s k judar. Knepigt det där, har aldrig tänkt på att de är judar, vill inte heller analysera det, vad ska det vara bra för, som Hasse Alfredsons enfaldige mördare sa. Jag menar, inte tänkte jag på att vissa av mina klasskamrater var av judisk härkomst! Och jag tror inte mina muslimska vänner tar illa upp när jag berättar nedanstående historia.

Ungern var ett fint turistland då, och hoppas det är det fortfarande. Lite av Sovjet satt väl kvar här och där, men trodde att de gjort sig av med det mesta i o m revolutionen – 56.

God mat, vi hämtade vinet direkt ifrån odlarna i dunkar ifrån deras lager i kalkstensgrottorna. En granne till våra hyresvärdar som specialcerat sig på att odla champinjon  tipsade oss om de bäst ekonomiskt  sett, bästa krogarna. Runt om i landet! Och runt i landet for vi! Med en liten tös. Absolut inga problem! Mer om detta i en annan skrönika……

 Jo, på ett torg i Eger, därstädes, stod en ku.., förlåt torn, mittialltihop, 50-60 meter högt. Det var öppet för allmänheten. Vi kikade in i öppningen.

”Här knallar vi upp”, sade jag till min älskade hustru.

”Aldrig i livet”, kontrade hon, ”jag får panik, bara jag ser hur trångt det är!” Hon hade onekligen rätt. Ingången och trappan upp var så smal att man säkert inte kunde möta någon. Då hade den ena eller andra fått backa tills det blivit fri lejd.  Jag har aldrig bangat, jag tog mig upp på toppen!

Väl där, det var en solskensfin dag. står jag och njuter ensam. Nedanför, på torget, ser jag hur folk passerar likt myror. ”Aha”, tänker jag. där jag tror mig skönja frun och dottern på en bänk. En tanke slog mig…. Här har det inte varit böneutrop på 100 år.. Det är dags…., jag harklade mig och tog i… (nu får ni tänka er ett böneutrop på klassiskt manér, med långdragna vokaler..):

”Haaaar niii settt min bensiiintankskork mellan hääär åck kirkooonmaa”. (kirkonmaa-kyrkogård. på finska, låg mellan Statoilmacken och vägen hem till byn i Kiruna).

Tog nog i, så det hördes till angränsande muslimska länder…. Livet nere på torget stannade av! Allas blickar riktades upp mot tornet!

 Väl nedkommen säger hustrun: ” Att man alltid ska behöva skämmas för dig”.

Jag såg inga ansiktsdrag på någon nere på marken, ingen kan ha känt igen mina däruppe, vad hade hon sig att oroa sig över…..?

JANNE SVENSSON

Gästkrönikör på Landskrona Direkt

Skicka din krönika till info(at)landskronadirekt.com.
Bifoga en bild på dig själv eller något som illustrerar krönikan samt lite kort fakta om vem du är. Skriv även ditt telefonnummer om vi behöver ställa någon fråga. Försökt håll dig under 6000 tecken inkl. mellanslag. Ingen ersättning utgår.

Till arkivet