Men jag hör också hur det som de blev lovade inte uppfylls. För så fort det mest akuta är löst då, ja då är det löst. Vem som gjorde vad och när spelar inte längre någon roll. För att minnet är kort.
När det var val så knackades det flitigt på dörrarna, man lovade mycket till höger och vänster men av de som kan uppfylla det har det sen varit tyst. För att minnet är kort. De har fått sina röster och löst det mest akuta så nu behöver man inte folket längre. Nu gör man det som man vill. För om 4 år så kommer folket ha glömt eller så har man skapat så pass dåliga förutsättningar för de att de inte kommer att inse hur mycket deras röst verkligen är värd. Och så börjar vi om från början.
Den styrande makten i Landskrona försöker i rasande fart att gå till beslut utan att inkludera de anställda eller medborgarna i frågan om bolagiseringen av omsorgen. För nu behöver man dem inte längre. Nu betyder de ingenting. Nu betyder pengarna mer än de anställda. Nu betyder skenet av att det ska bli bättre högre än ansvaret för att säkerställa att det är bra. De behöver inte berätta om de negativa sidorna för de får människorna själva uppleva när det är dags. De behöver inte berätta om skillnaderna, det viktiga är att de anställda tror att det inte finns en skillnad. För att minnet är kort.
Den 27 november är det dags att rösta. Då får vi veta vilka politiker som är villiga att lyssna, tänka på människan, ta ansvar och bemöta med respekt. Och vilka som tänker på pengarna. Nu är det upp till bevis. För vårt minne kommer inte att vara kort.
Nina Sehovic
Kommunal
