Vi tar det från början.
Ny termin betyder att det kommer nya elever. De ska få allt som gör att de känner sig välkomna och trygga i en för dem helt ny miljö. Det är lärarens uppgift.
En del lärare har slutat och med lite tur kommer det nya lärare som ska bli en del av kollegiet. Ännu en uppgift för befintliga lärare att välkomna och introducera nya kolleger.
Nya scheman är oundvikliga och nödvändiga att anpassa sig till. Det är snarare en utopi än verklighet för lärarna att få sitt schema innan sommarlovet börjat. I de flesta fall får de schemat samtidigt som skolstart. Då gäller det att vara anpassningsbar för att få ihop hela livspusslet.
Läromedel är beställt, men som ännu inte kommit. Vad gör man som lärare när förväntansfulla och kunskapstörstande elever bankar på dörren till klassrummet? Återigen får läraren anpassa sig efter situationen och uppfinna nya lektioner utan förberedelse.
Lärare har på sina medarbetarsamtal fått veta av sina rektorer hur värdefulla och viktiga de är för sina elever. Genom sina goda arbetsinsatser bidrar lärarna till att skolan är framgångsrik och levererar elever med behörighet att söka sig vidare till högre utbildningar. Så långt är allt bra.
På lönesamtalet där lärarna ska få veta sin nya lön blir det däremot inte lika muntert. Visserligen är läraren lika bra i arbetsgivarens ögon, men ekonomin är begränsad. Rektorerna måste förhålla sig till stadens ekonomi. Återigen är det anpassning som gäller.
Den 31 mars i år kom Facken inom industrin överens med arbetsgivarsidan (Svenskt Näringsliv) om ett tvåårigt avtal på 7,4 %. Det innebär för de flesta avtal 4,1 % första året och 3,3 % det andra året, alternativt 3,7 % båda åren.
Det är märkligt att så länge märket är lågt tycker politiken att det är viktigt att förhålla sig till den
rekommenderade procentsatsen, men inte annars. Svenskt Näringsliv och Industrifacken valde att ta ansvar för och inte spä på inflationen när märket bestämdes. Lägger man sig under procentsatsen innebär det enligt oss att resultatet blir reallönesänkningar.
I Landskrona har politiken valt att lägga sig klart under märket. I Höör, Simrishamn och Kristianstad har man valt en annan väg. Här ligger man på eller över märket. Grattis till lärarna i dessa kommuner!
Vi kan bara hoppas att Landskronas lärare än en gång väljer att stanna kvar för elevernas, kollegernas, och hela stadens skull.
Hur ska det annars gå?!
Göran Andersson och Rebecka Kainulainen
Sveriges Lärare Landskrona
