Det var en ganska eländig sommar. Inte nog med att jag var alldeles pank, för sådant kunde jag ibland förtränga om solen flödade dag efter dag från en molnfri himmel och badvattnet hade uppnått ljuvlig temperatur. Men vädret var ju inget vidare det heller. Just denna dag hade jag i alla fall cyklat ut till Hooken för att försöka ta tillvara de sporadiska gläntorna i molntäcket som låg som en gråaktig filt över Landskrona och Borstahusen. Detta gick väl sådär. Det var bara jag där. Ensam, pank och ibland lätt huttrande i snålblåsten från nordväst som fick vajrarna att plinga metalliskt mot de vilande segelbåtarnas master, ibland maniskt pressande mot handduken då trettio sekunders välsignat solsken medgavs.
Så ringde plötsligt telefonen, det var C. Han berättade upphetsat att han lyckats missa supporterbussen som avgått mot Ljungskile för en stund sedan, och att han nu tänkte köra bil upp till Bohuslän. Omedelbart. Och att jag absolut måste följa med.
Jag satt där på huk på kajen och tittade ut över skummet som bildades på de små vågorna, vinden tjöt i masterna och jag förklarade var jag befann mig, samt att jag inte haft en tanke på att åka iväg långt för att se BoIS i superettan denna jävla dag. C verkade inte ta någon notis om detta. Då sa jag som det var: att jag inte hade en spänn, att jag var iklädd badbyxor och frös, att det var långt till Ljungskile och att jag inte kunde betala någon bensin och ej heller inträde. Men det skulle C stå för sa han, och han skulle komma och hämta mig nu. Jag stönade lätt i mobilen.
– Då MÅSTE du betala soppan OCH mitt inträde, envisades jag.
– Ja, ja. Jag är på väg nu.
– OCH det är långt till Ljungskile. Långt som fan, och lika långt hem, alltså måste vi äta någonstans på vägen, fortsatte jag.
– Det är klart vi ska eda nått, menade C.
– Som du får betala i så fall. Nä, det känns inte bra…
– Jo, det är lugnt. Jag kommer nu.
– Jaha, men en sista sak då! Jag skärpte till rösten så mycket jag kunde.
– Bensin, inträde och mat, och så måste jag ha ett sexpack folköl i alla fall! (Det måste följaktligen varit söndag.)
Detta sista krav verkade förbrylla C.
– Folköl? Varför det?
– Du tror väl inte att jag bara tänker sitta i en bil 30 mil upp och 30 mil ner, denna förträffliga sommardag, utan att ha någonting att dricka?!
– Ja, ja. (Lite mindre entusiastiskt.)
C hämtade mig på Nedre gatan, påsen med badgrejerna lades i baksätet och sex folköl inhandlades någonstans. Och så var vi på väg, givetvis med Rude BoIS på stereon. C körde fort till Göteborg, jag slök tre burköl och någonstans norr härom blev det matpaus. C:s runda ansikte lyste upp som en sol:
– Nu ska vi ha riktigt jävla sunkigt vägkrogskäk! Han log från öra till öra.
– Du vet, schnitzel med stekt potatis och jävla brunsås!
Vi stegade in på det flottiga haket, jag var en ”kept man”, och givetvis hade de schnitzel på menyn. Dock med kokt potatis.
– Vi vill änte ha kokt potatis, vi vill ha stekt, förkunnade C.
– Va?, sa snubben bakom disken.
C tittade på mig och skrattade åt gubbens begränsade fattningsförmåga.
– Vi. Vill. Ha. Stekt. Potatis. Till. Schnitzeln, förtydligade C.
– Stekt potatis? Det har jag inga, vet du.
– Jamen så STEG nårra då!!!
Jag minns inte om vi fick pommes frites eller hur fan det blev. Vi satt i alla fall utomhus och åt. Och det var verkligen vägkrogskäk. Varken mer eller mindre. C var lite nöjd och lite irriterad. Men mest på gott humör, som vanligt. Vi körde sista biten, förenade oss med de andra supportrarna på läktaren och såg BoIS spela mot det gröndressade hemmalaget på en åker långt ifrån all ära och redlighet. Matchresultatet minns jag inte, men har en känsla av att det blev oavgjort. Som vanligt var det lång väg hem. I sommarkvällen. Men jag hade väl i alla fall sparat ett par folkisar för resan. Alltid något.
Som tack för denna betalda söndagsutflykt utförde jag lite senare industrispionage i kemtvättsbranschen för C:s räkning. Men det är en annan historia. Och kanske en krönika.
PETER LINDE
Gästkrönikör på Landskrona Direkt
Skicka din krönika till info(at)landskronadirekt.com.
Bifogat gärna en bild på dig själv eller något som illustrerar krönikan samt lite kort fakta om vem du är.
Skriv även ditt telefonnummer om vi behöver ställa någon fråga. Försökt håll dig under 6000 tecken inkl mellanslag.
