Om Carlos Alba från Madrid, med London som bas, följde helgens Champions Leaguefinal vet vi inte. Bara tror det. Han är istället aktuell på annat vis. Under en dryg månads tid har han fotograferat Landskronahuen.
För ett år sedan gav den 33-årige spanske fotografen Carlos Alba ut sin första fotobok, The Observation of Trifles. I samma veva funderade han på att söka ett stipendium så att han kunde få bo och verka på en plats han aldrig tidigare varit på. Valet föll på Landskrona och Fröfabriken Creative Space som numera årligen bjuder in fotografer från hela världen att söka ett residensprogram. Fritt boende, resa, ateljé, produktionsbudget och levnadskostnader täckta samt inte minst handledning från Landskrona Foto Festivals konstnärliga ledare Christian Caujolle lockar många.
– Det var ju bara att skicka in en ansökan och hålla tummarna. Fotofestivalen här är hur stor som helst. Man har en känsla för nästa generations fotografer. Landskrona nämns med aktning i mina kretsar, säger Carlos Alba när vi väntar på hissen som ska ta oss upp till hans ateljé på översta våningen i det gamla frötorkningshuset.
Årets tema – Förändring
Temat för årets residensprojektet är ”Förändring”.
Det gnisslar och skakar om den stora industrihissen. En känsla av New York blandas med minnena från sommarjobbet på 80-talet som turligt nog förtar den klaustrofobiska färden upp. En förändring bara det.
Nyfikne Morris möter upp när hissen äntligen nått fram. Vi följer Hans Jonssons jycke till husses ateljé. Amy Winehouse ljuder ur en högtalare. Gamla tavelramar, uppstoppade fåglar, antika möbler men framförallt en gigantisk gammal lådkamera upptar rummet. Det doftar fotolabb. Hans Jonssons passion för våtplåtsfotografi får bli en egen artikel, men bara känslan att träda in i ateljén är smått magisk. Filmisk liksom. Det tycker uppenbart även Carlos Alba som storögt och fascinerat spannar runt.
– Hans är en mästare, säger han med vördnad i rösten.
Vi tar oss vidare. Carlos Albas lånade ateljé är stor. Gigantisk i sammanhanget.
En rosa Klippansoffa, ett par vita Ikeabord och några stolar – hälften barnfåtöljer – är allt som upptar det par hundrakvadratmeter stora rummet. Samt några kameror förstås.
– Det är så rent i Landskrona, säger han samtidigt som samtalet leds in på hans årsgamla fotobok ”The Observation of Trifles”, som Direktens utsände naturligtvis missförstått som en betraktelser av bakelser.
– Haha…nej, det handlar snarare om sådana här små trivialiteter som lappar och annat som kastas där man står, säger han och visar lite fynd han hittat på gatorna i Landskrona.
På ett bord ligger en solkig gul vimpel med texten KULTUR på, ett sönderrivet spelkort, några skrynkliga postit-lappar samt en inköpslista. Frågan liksom ger sig själv.
– Jag ska försöka få med det i mitt nya projekt, säger han som under en månads tid ska visats i Landskrona.
– Jag hoppas det ska utmynna i en bok men även en utställning till nästa års fotofestival.
Reste världen runt som fotojournalist
Carlos Alba berättar om hur han arbetat för flera stora magasin men också för Spaniens största dagstidningar El País och El Mundo.
– Jag var på El Mundo i sex år. Då fick jag resa världen runt och träffade otroligt mycket folk. Det blev mitt fotouniversitet. Jag är annars uppväxt i en arbetarstadsdel i södra Madrid med hiphop och graffiti som närmsta konstformer, säger han och ler.
Genom sitt tidningsjobb kom han i kontakt med fotojournalisten Ricardo Cases och Christina de Middels som besökare av Landskrona Foto Festival ifjol minns för utställningen om det afrikanska rymdprogrammet.
– De öppnade mina sinne för fotografi, säger Carlos Alba som även har bra koll på svenska fotografer.
– Anders Petersen, Strömholm… men kanske framförallt Lars Thunbjörk, pappa blixt, är min favorit. Jag gillar humorn i hans bilder, säger han
På temat förändring tar nu Carlos Alba bilder på Landskronabor, sådana som bott i staden i hela sitt liv men även på tonåringar och nyanlända. Med bilderna vill han söka en inställning till migration.
– Landskrona är lite annorlunda på så vis att immigranter har kunnat bosätta sig i centrum, säger han.
– Det kalla kriget mellan lokalbefolkning och immigranter pågår i hela världen. Det är detta jag vill skildra, förändringen, säger han som efter ett par veckor i Landskrona inte upplevt eller hört om någon typ av rasism.
– Jag pratar med immigranter och de tycker att det är svårt att få kontakt med svenskar. Kanske kan man säga att Sverige öppnat sina portar för immigranter men inte lyckats integrera dem, säger Carlos Alba.
…ska det ske en förändring så är det upp till befolkningen.
– Samtidigt som ni lever ett perfekt liv här. Klimatet är bra. Ni vill undvika konflikter. Det är fint…men…. ska det ske en förändring så är det upp till befolkningen. Politiker är bara ute efter röster, säger han och hoppas att hans bilder på något litet sätt kan bidra till en förändring.
– När jag flyttade till London var jag själv en immigrant. I mina bilder och filmer hoppas jag kunna ge en bild av att immigranterna är av samma kött och blod som alla vi andra, avslutar Carlos Alba.
– Tack vare henne kom jag snabbt i kontakt med många immigranter i Landskrona.
