Bosättningslagen trädde i kraft den 1 mars 2016 (2016:38). Lagen innebär att alla kommuner är skyldiga att efter anvisning ta emot nyanlända som har beviljats uppehållstillstånd. Syftet med lagen är att nyanlända snabbare ska tas emot för bosättning i en kommun, och därmed kunna påbörja etableringen i samhällslivet och på arbetsmarknaden. Bosättningslagen (2016:38) omfattar nyanlända som har beviljats uppehållstillstånd som flyktingar eller annan skyddsbehövande enligt vissa bestämmelser i utlänningslagen (2005:716) samt anhöriga till dessa personer. Enligt bosättningsförordningen (2016:39) omfattar anvisningar till kommunerna endast nyanlända som vistas i anläggningsboenden och kvotflyktingar.
I Lidingö fattade kommunstyrelsen i oktober 2017 beslutet att nyanlända, som enligt bosättningslagen tilldelats en bostad på Lidingö, kommer att sägas upp från boendet när den tvååriga etableringstiden går ut. Detta gäller de nyanlända som kommit till Lidingö efter att den nya bosättningslagen trädde i kraft den 1 mars 2016. Lidingö är en av de kommuner som har sagt upp hyreskontrakt för nyanlända som kom till Sverige för två år sen. Man hänvisar till att etableringstiden är slut och Förvaltningsrätten slår fast att kommunen gjort rätt. I Landskrona införde vi en uthyrningspolicy 2013 som sedan reviderades 2015, denna policy stod SD bakom för just då var den nödvändig för att stoppa inflyttningen av socialt belastade personer. I policyn står där att inkomst skall kunna styrkas, hyran bör högst uppgå till en tredjedel av bruttoinkomsten. Som inkomst räknas förvärvsinkomst, studiemedel, arbetslöshetskassa, inkomst av kapital och pension. En kreditupplysning görs innan kontrakt undertecknas för bedömning av betalningsförmåga.
De nyanlända får bostäder direkt, samtidigt som vi har många personer i vår bostadskö. Min bedömning är att alla Landskronabor ska behandlas lika, ha samma rättigheter och samma skyldigheter. Samtidigt är det viktigt med att ställa krav och tidigt lägga ett ansvar på den nyanlände att forma sitt eget liv i Sverige, och i det ingår att också ordna sitt eget boende. Det är samma krav vi ställer på t.ex. försörjningsstödstagare i Landskrona. Det här är en viktig principfråga för faktum är att majoriteten av personer i Landskrona som beviljats uppehållstillstånd är inte självförsörjande när etableringstiden upphör efter två och måste då få försörjningsstöd för att klara sitt uppehälle med mat och bostad. Tycker Torkild Strandberg (L) att det är rättvist att nyanlända asylsökande har en ”gräddfil” på bostadsmarknaden till skillnad från t.ex. Landskronas egna ungdomar eller personer som av olika anledningar är i behov av försörjningsstöd? I vårt Landskrona skall likabehandlingsprincipen tillämpas oavsett om du kommer från Afghanistan eller Arjeplog. SD Landskrona vill följa Lidingös exempel, frågan är om Torkild Strandberg(L) vågar göra detsamma?
Stefan Olsson (SD)
Kommunalråd
