Det finns några fundamentala problem med Johan Dahléns försvar att visa Craig Ames AI-bilder, citat:
”Att det finns många svårigheter och etiska frågetecken kring användningen av AI-genererade bilder är ett faktum och detta står i utställningstexten och i allt material till utställningen.”
Med detta urvattnade argument kan nästan allt som börjar på foto- eller slutar på -grafi och har med ”verkligheten” (mitt citat) att göra kunna ställas ut – bara man höjer ett varnandes finger i utställningstexterna. I förlängningen; vad är då meningen med Landskrona Foto?
”Om AI är fotografi eller inte har vi inte tagit ställning till, men eftersom AI nu finns, är det något som vi som konstnärlig institution har en skyldighet att förhålla oss till och berätta om.”
Här blir det mer problematiskt; bara för att ”AI nu finns” innebär det inte med automatik att man har en ”skyldighet” att ställa ut AI. Frågeställningen om AI är fotografi eller inte är en fråga Landskrona Foto inte kan negligera, här finns nämligen en rad brännande punkter som pockar på svar: Upphovsrätt. Ansvar för innehåll. Konstnärlig integritet. Trovärdighet. Med mera.
”Nej, AI är faktiskt varken fotografi eller konst” är Linda Fagerströms rubrik i en kulturartikel i HD den tionde juni. I artikeln går hon till fränt angrepp mot Ames bilder. Hon skriver bland annat: ”Hans bilder i Landskrona är dekorativa ungefär på samma sätt som slappt generiska affischer från Ikea; roliga färger och fina former – men i längden gravt ointressanta.”
Från en debattartikel i Landskrona Direkt den nionde augusti i ämnet, citerar jag här Thomas H Johnsson (för övrigt en av initiativtagarna till Landskrona Fotofestival): ”Att koppla ihop AI-processen med fotografi är därmed problematiskt. AI är en intressant teknik och en ny form av bildskapande. Men det är inte fotografisk bild.”
Svaret till mig är undertecknat med Johan Dahléns namn och titulatur, ingen annans. I artikeln nämns dock ordet ”vi” ett antal gånger, jag undrar vilka dessa ”vi” är?
Örjan Kristenson
