De vuxna som många gånger skolar in sina barn i tiggeri genom att ta med dem till Sverige begår ett stort svek som varken någon kommun eller stat bör medverka till. De som tigger gör det för att de lever under svåra förhållanden, till exempel fattigdom, hemlöshet eller psykisk ohälsa. Att människor tigger löser inte deras problem i grunden – det kan tvärtom stå i vägen för att ta itu med de bakomliggande problemen.
Regeringens tiggeriutredare har tidigare uppmanat folk att inte ge pengar direkt till tiggarna, utan att i stället skänka till frivilligorganisationer som verkar i Rumänien och Bulgarien. De som tigger på gatorna i Sverige är till stor del fattiga romer från Rumänien och Bulgarien, som har mycket svåra levnadsförhållanden i sina hemländer. Att tillåta dem att tigga här gör att problemen blir mindre synliga på hemmaplan – och att regeringarna i Rumänien och Bulgarien inte behöver ta itu med situationen.
Genom att förbjuda tiggeri skulle vi sätta press på länderna att förbättra förhållandena för romer och fattiga i deras hemländer. Folk ska inte behöva se tiggare utanför mataffären varenda gång de går och handlar. Det är inte värdigt det svenska samhället och precis som en mängd andra detaljfrågor – alkoholförtäring, penninginsamling, ianspråktagande av allmän plats för tillfälliga upplag eller säsongsvisa uteserveringar – kan regleras i lokala ordningsföreskrifter anser vi även att tiggeri ska kunna regleras på motsvarande sätt.
Ansvaret för tiggarnas fattigdom är inte Sveriges. I första hand har de som tigger ett eget ansvar. De är EU-medborgare och har rätt att arbeta i hela Europa. I Sverige kan man till exempel utan kvalifikationer plocka bär eller sätta plantor. I andra hand har deras hemländer ansvar. Det är omöjligt att Sveriges kommuner ska ta socialt ansvar för 500 miljoner EU-medborgare.
Stefan Olsson (SD)
Kommunalråd
