”Det man förlorar på gungorna tar man igen på karusellerna”.
Att kalla det för medmänsklighet är i mitt tycke att ta till bröst-toner för ett hyckleri som precis som ovannämnda liknelse om gungor och karuseller ska landa i ett plus i den sammanlagda årsbudgeten.
Frågan är så mycket större än att vissa äldre beviljas så pass mycket hjälp i sitt eget hem att kostnaderna för täcka detta måste tas från någonting annat. Att kalla påpekandet av detta för brist på medmänsklighet, kan vid första anblicken kännas populistiskt bekvämt. Men låt oss tala om helheten.
Vad ska Omsorgsförvaltningens totala pengapåse räcka till och hur ska dessa pengar fördelas?
Om vissa äldre beviljas så pass mycket hjälp i hemmet att det blir dyrare än om dom bodde på ett boende, får i förlängningen som konsekvens att andra äldre måste kosta mindre och få mindre hjälp än dom egentligen är i behov av.
Våra tjänstemän har stränga direktiv om att vara restriktiva med beviljandet av hjälpinsatser utan att bryta mot några lagar. Många av våra äldre och deras anhöriga mår dåligt på grund av detta. Så att hävda att det skulle handla om medmänsklighet, knappast.
Sett ur ett helhetsperspektiv snarare: ”Det man förlorar på gungorna tar man igen på karusellerna”.
Alinda Zimmander
2 v. Ordf. Omsorgsnämnden
