Svar till: Örjan Kristensons debattartikel – Oansvarigt att inte svara
I omsorgsförvaltningen fattas de flesta beslut som rör individer på delegation av nämndens tjänstemän. Detta sker utifrån den delegationsordning som omsorgsnämnden fastslagit och som förvaltningen arbetar efter. På samma sätt är det i de flesta nämnder när det gäller beslut som berör enskilda individer. Bygglov är ett exempel och försörjningsstöd ett annat.
Bakgrunden till detta är att den som fattar besluten ska vara väl förtrogen med både lagstiftning, rättspraxis och det sakområde som besluten berör. Över tid kan både lagstiftning och rättspraxis ändras, vilket har skett inom LSS-lagstiftningen. Detta är ofta en anledning till att beslut omprövas och bedömningen blir annorlunda vid en ny prövning. En annan orsak kan var att brukarens behov ändrats över tid.
Frågor rörande individers specifika ärenden har jag inte möjlighet att kommentera eller i det offentliga ta ställning till. Det är en bra ordning. Att stöta och blöta enskilda ärenden i insändare vore mig helt främmande. Politiker är inte, och ska inte vara, med i bedömningen av enskilda ärenden eller ha information om ärenden som rör enskilda personer. Frågorna som ställdes till mig var av hypotetisk karaktär. I min roll kan och ska jag inte förhålla mig till hypotetiska fall – när omsorgsförvaltningen tar ställning i sådana frågor i ”riktiga” ärenden görs en individuell bedömning mot bakgrund av lagstiftning och praxis. En sådan utredning är naturligtvis omöjlig att göra i ett konstruerat fall och skulle därför ha alla förutsättningar att bli både felaktig och missvisande. Detta är frågor som hanteras av omsorgsförvaltningens myndighetsenhet utifrån rådande lagstiftning och rättspraxis. Det finns därför inte mycket utrymme för personligt tyckande från nämndens ordförande utan hanteras, och ska hanteras, av professionen.
Annette Lindberg Mohlin (L)
Ordförande i omsorgsnämnden
