Avslutande svar till Jan-Allan Beer om vinster i välfärden / slöseri med skattemedel:
Jan – Allan Beer antyder i sitt svar till mig att jag behöver försvaras från mina åsikter, och att min räddning är att jag är ny i omsorgsnämnden. Jag är mycket riktigt ny i nämnden, men åsikterna känner jag mig ändå säker i.
När ett privat företag tar över en kommunal verksamhet vill de naturligtvis göra en vinst. Året efter kommer den ägarna till godo i form av aktieutdelning. Om företaget anslås lika mycket pengar som kommunen använde för att tidigare driva samma verksamhet kan de bara nå vinst genom att driva verksamheten billigare. Detta är själva poängen med vinster i välfärden.
Om det finns en möjlighet till effektivisering (samma verksamhet till lägre pris – mindre slöseri) är det fullt möjligt att tjäna pengar för den privata aktören, med bibehållen kvalitet. Å andra sidan talar alla de upprepade missförhållanden inom privat vård som vi läser om i tidningen att detta inte alls rör sig om effektivisering, men om neddragningar. Neddragningar är nämligen ett annat sätt man kan tjäna pengar på vinster i välfärden. Då ger man mindre kostsam vård av lägre kvalitet till brukarna, och stoppar pengarna för neddragningarna i ägarnas fickor som vinst, trots att man låtit kommunens medborgare betala skatt för vården ingen kommer att få.
För väldigt många privata vårdgivare nås vinst genom omfattande besparingar på personalen, trots att undersökningar flera gånger har visat att fler händer (och timmar) i vården ökar kvaliteten.
Skulle de lägre driftskostnaderna komma just från effektivisering som jag skrev om tidigare har beslutsfattare att ta ställning till hur pengarna som blivit över ska användas. De kan plockas ut som vinst av företagen, eller gå till mer vård. Jag anser att pengarna man får över bör gå till ännu bättre vård (eftersom det är vad de är avsatta till), och fortfarande inte till vinst för företag. Det anser jag är omdömeslöst slöseri med skattemedel som uppmuntrar företag till att bara precis ge minsta acceptabla vårdnivå som krävs för att få fortsätta driva verksamheten.
Pengar som medborgarna betalar i skatt till vård och omsorg ska gå till just vård och omsorg, inte till vinst för de som mest ogenerat gör neddragningar på personal och annan kvalitet för brukarna.
Till sist vill jag nämna att Jan – Allan gärna pekar på höga resultat i brukarundersökningar för att påvisa hög kvalitet. Kanske bör man bara lite försiktig med att dra allt för långtgående slutsatser utifrån reflekterande frågor som ställs till dementa personer som inte alltid förstår frågorna. Vidare kanske man ska ta i beaktande att det kan kännas hotfullt för dem att ge dåliga betyg till personalen som kan vara de enda människorna de möter under en dag och som de är beroende av. Inte sällan är det dessutom just den personal som ska bedömas som hjälper till vid ifyllandet av undersökningen.
Brukarundersökningar är väldigt viktiga för känslan av att någon lyssnar på de som tar emot vård och behövs verkligen, men som utvärderingsinstrument kan de ifrågasättas på flera olika punkter. Då talar återkommande rapportering i massmedia om missförhållanden, bolagens egna årsredovisningar och personalens berättelser ett mycket tydligare språk.
Brukarnas behov är långt ifrån tillgodosedda. Vi behöver inga vinster i välfärden.
#stoppavinstjakten
Henrik Ingelström (S)
ersättare Omsorgsnämnden
