I måndags den 20 juli upptäckte vi att en äng blommade mitt i stan. Det var på slänten runt den nyanlagda dammen vid korsningen av Ringvägen och Pilåkersgatan. Å, så fantastiskt, tyckte vi och gick hem och hämtade flora och kamera. Där blommade nämligen många vilda växter som är relativt ovanliga i stan: cikoria, kamomill och baldersbrå, smörblommor, vallmo och harklöver, kråkvicker och rödklöver, blåeld, åkertistel, vägtistel och kardborre och mycket annat som jag inte vet namnet på. Jag skrev till Gatukontoret och berömde dem för deras omtanke om bina och andra pollinerande insekter och jag trodde att den satsning på blommande äng som kommunen har gjort vid Hälsningborgsvägen nu hade utökats.
Vilken bra idé att låta dessa dammslänter besås med ängsväxter och låta dem bidra med både skönhet och nytta, tänkte jag. Men glädjen varade inte länge. När vi i onsdags cyklade förbi dammen hade allt mejats ner och städats bort. Kvar var bara en ful grusslänt med avklippta stjälkar och lite tufsigt gräs. Så dumt och meningslöst! Och nu ska där väl hållas rent från växtlighet var fjortonde dag, antagligen med hjälp av bensindriven röjsåg som ökar på växthuseffekten. En äng slår man däremot endast en gång per år, vilket alltså är bättre både för klimatet, ekonomin och insekterna. Är man i Landskrona kommun inte medveten om nödvändigheten av att bin och humlor ges möjligheter till överlevnad?
Skulle ni inte kunna tänka till och tänka om när det gäller hur dessa dammslänter ska skötas?
Eta Christensson
