Nej Marko, jag håller inte med
Man måste ha en vision om hur ett samhälle ska styras, en politisk kompass som talar om hur man kan och vill styra ett samhälle. Man får ställa sig frågor som: Vill jag vara nazist, kommunist, demokratisk socialist, högerkonservativ, anarkist, liberal eller något annat? I en demokrati tvingas man ändå ofta att kompromissa med sin övertygelse.
”Friganger” låter säkert häftigt kul på danska. Men den frifräsare jag såg senast var Kakabaveh i riksdagen. Och det var inte kul att se. Risken som frifräsare är att man, som hon, börjar agera i egenintresse.
Att ha flera olika politiker som var och en agerar efter egen agenda leder förmodligen till oförutsägbara beslut och antagligen en väldigt handlingsförlamad politik.
Visst kan och ska politiken kunna förändras. Det finns inget som säger att man inte kan göra det inifrån sitt parti. Det står en också fritt att öppet rösta emot sitt parti i en sakfråga. Om man absolut inte sympatiserar med ”sitt” parti står det en fritt att gå ur. Det står en också fritt att själv starta ett parti där ens åsikter styr.
Men man måste gör det i god tid innan valet.
Man ska inte lura väljarna. Det blir som att gå i lånade skor.
Ja, det är som att sälja in en dammsugare till en massa människor och påstå att den har den och den förträffliga egenskapen. För att efter försäljningen visa upp en annan dammsugare och påstå att det är den dammsugarens egenskaper man istället tycker är bättre.
Sen undrar jag varför du bara nämner två partier, M och S, som behöver förändring. Liberalerna i stan har kört med samma mantra i snart tjugo år utan att vilja förändras.
Lena Nilsson