Episod 7
På båten fanns det ett helt gäng gamla backhoppare som firade sin årliga sammankomst. I år hade gänget varit i Vikersund och skidflygbacken där och titta på nya unga och lovande förmågor samtidigt hade de hyllat och tagit farväl av sin kollega Matti Nykänen som avlidit under året. Matti hade kanske inte alltid sköt sig exemplariskt på sin fritid och i sitt liv, men ingen kunde ta ifrån honom hans storhet som backhoppare. En av de allra bästa genom tiderna.
Gänget bestod av Björn Wirkola från Norge, Anton Innauer från sterrike, Dieter Thoma från Västtyskland, Jens Weissflog från Östtyskland samt Janne Ahonen från Finland. Nu var kvintetten på väg till Köpenhamn och därifrån skulle var och en fara vidare mot sina egna hemtrakter. När Jose fick reda på att detta sällskap varit världsstjärnor i backhoppning blev han överförtjust.
Jose blev presenterad för sällskapet som efter middagen på båten slog sig ihop i en av båtens otaliga serveringar för att samspråka med varandra. Då fick de gamla backhopparna reda på vad Jose presterat i Kollen under dagen. De gamla stjärnorna jublade högt över hans fantastiska prestation och beställde in champagne för nu skulle det firas rejält. Ja, hela båten firade och jublet kunde säkert höras långt ner i Portugal.
Båten gungade medan den red på vågorna och med på färjan fanns ett sällskap överförfriskade sumprunkare från Fiskebäckskil som runkade hela fartyget som en sump. Ett isberg med en kungspingvin och Greta passerade på sin väg norrut för att undsätta isbjörnarna på Nordpolen. Inte ens kapten Karlsson uppmärksammade isberget som seglade vidare för att utföra sitt uppdrag. Berättelserna blev både många och långa som Jose fick höra av de gamla legenderna denna kväll och natt. Som när svensken Köla Lindquist tappa en av sina skidor i Holmenkollen och landade på en skida och stod upp, ja kanske inte riktigt en telemarkslandning dock. Festen varade nästan hela natten men alla fick sig en stunds sömn.
Samtidigt i Grandola hade det stora konglomeratet Montezuma bestämt sig för att tvångsinköpa Joses lilla egendom för att odla ris som de kunde sälja på världsmarknaden och öka sin profit. De brydde sig inte om småfolk som livnärde sig på sin jordlott. Nejlikan hade vissnat en aning sedan 1974, men än fanns de som brydde sig i Alentejo och på andra ställen på jordklotet. I nordöstra Brasilien hade Rudolf med röda mulen och de andra renarna börjat formera sig inför den årliga rundan, när de fick höra om Montezumas tilltag bestämde sig Rudolf att Antonio Das Mortes och Nisse ”Gurkan” Berglund skulle med i kälken på denna Rudolfs sista resa. Det var två herrar som kunde sin sak och hade varit med förut på barrikaderna. Så nog kunde de hjälpa till med både det ena och andra och inte enbart dela ut klappar. Vad som hände på denna Rudolfs sista färd får vi aldrig någonsin veta förutom att Joses lilla jordlott i Alentejo där frodas apelsinerna som inbringar en del pengar i juletider för honom. Kanske han kan lägga undan en slant till nästa år och fortsätta med backhoppning i Vikersund och Norge. I Alentejo hade backhoppare sällskapet samlat in pengar för att bygga en hoppbacke som borde vara klar inom något år. Så en dag kanske nästa backhoppningsstjärna kommer från just Grandola i Alentejo (glöm inte var ni läste det först). Båten hade lagt till i Köpenhamn och isberget hade nått Nordpolen. Julafton började närma sig när Greta gick i land på arktiska isvidder och Rudolf och hans sällskap närmade sig staden Landskrona i Skåne dit de förväntades komma imorgon på kvällskvisten.
Epilog
Till alla Er som bara tror detta en saga eller skröna skulle Jose vilja säga att kampen för att bli någon och något kommer alltid att gå vidare i hela världen. Kanske inte alla kan bli backhoppare men alla kan få ett värdigt liv på Jorden emedan den snurrar. Greta är en av många som ser till att påverka att Jorden fortsätter att snurra i världsalltet. Så nu återstår bara att se vilka som får klappar och inte får. De fattigaste får sam vanligt och de rika får mer och fler. Så vida inte Rudolfs gäng ser till att förändra detta faktum. I morgon får vi veta hur det blir med den saken.
God jul i på Er alla i varje fall. Kanske får vi ser hur det går för Jose nästa år vid denna tidpunkt.
PS. Håll tillgodo med min lilla film från Holmenkollen i onsdags.
Bengt Johannesson
