PLANKET - är vår populära insändarsida. Här har du chansen att bli läst av tusentals besökare. På Planket lägger vi endast ut underskrivna texter.

Till Planket

Landskrona Direkt | Automatiskt utkast
Annons

Årets stadsbyggnadspris

2018-12-12 10:03

Landskrona stads stadsbyggnadspris har i år tilldelats männen bakom uppförandet av Hotel Öresund Conference & Spa. Det är dessa män som nu prisas för deras eminenta förmåga att kunna hantera linjaler och vinkelhakar. För är det något som kännetecknar såväl hotellet som det anslutande bostadshuset, så är det raka linjer och räta vinklar.

Men det som nu byggs i Landskrona är kanske, som stadsbyggnadsnämnden uttrycker det i sin motivering till årets pris, ett ”tydligt uttryck för vår tid”. Vår tid är kanske en tid av raka linjer och räta vinklar. Arkitektur återspeglar på något sätt alltid den rådande och bestämmande tidsandan, och det i betydligt högre grad än andra yttringar av ett samhälles kultur. De kostnader som är förknippade med större byggprojekt innebär att det i slutändan är de så kallade ekonomiska realiteterna som avgör hur det som byggs ska utformas. Och då är det oftast billigast möjliga lösning som fäller avgörandet, inte estetiska kvaliteter; det fyrkantiga och prefabricerade får dominera. I vart fall i en tid, som vår, där ekonomi tillmäts en status som överordnad alla andra hänsynstaganden.

Dock, det har tillkommit ytterligare en komponent. Rättlinjighet och räta vinklar är i dag något som inte enbart präglar arkitektur, utan i allt större omfattning samhället i dess helhet. Den individualism som sedan decennier präglat samhällsklimatet, som en reaktion mot en förment kollektivistisk dåtid, har utmynnat i en kollektivistisk individualism. Vi ska alla ha vår egen lilla fyrkant, vår kub att förverkliga oss i. Det må vara i vårt hotellrum eller i vår bostadsrätt på Jönsaplan, eller någon annanstans. Hur vår kub förhåller sig till andras kuber bryr vi oss inte om, så länge ingen oombedd träder över tröskeln. Den interaktion vi har med våra medmänniskor den sköter vi via digitala sociala media. Genom appar möts och samtalar vi med varandra i en virtuell värld. Inte genom att vi möts och samtalar i den verkliga världen – i trapphus och på gator och torg. Det som finns utanför vår lilla kub blir allt oväsentligare, vi har vad vi behöver i vår mobil och i vår kub.

Men är det så vi vill ha det?

Är det inte så att vi vill möta och samtala med andra, till och med helt okända nya bekantskaper – i den verkliga verkligheten, rent fysiskt ansikte mot ansikte? Jag tror att de flesta skulle bejaka detta. Men för att mötet och samtalet ska fungera förutsätts någon form av ömsesidigt hänsynstagande. Det egna egot måste förhålla sig till och ha förståelse för den andres ego.

Vad har nu detta med årets stadsbyggnadspris och Jönsaplan att göra?

Jo, stadsbyggnadsnämnden framför som motiv till priset att Hotel Öresund Conference & Spa på sätt och vis samtalar med Sofia Albertina kyrka: ”Hotellbyggnaden ger tydligt uttryck för vår tid men samtalar även med vår historia genom anpassning till kyrkan mitt emot med sin fasad av tegel och natursten”.

Likväl som människor i samtal måste förhålla sig till och ha förståelse för varandra, måste även byggnader förhållas till och förstås i sitt sammanhang – det vill säga till sin omgivning. För mig framstår samtalet mellan Hotel Öresund Conference & Spa och Sofia Albertina kyrka som en envägskommunikation. Det är en bergsprängare som överröstar kyrkklockornas klang. Det enda som männen bakom hotellbygget nödgats lyssna till är hur högt det skulle sträcka sig och hur nära inpå kyrkan det skulle uppföras. 

Ej heller tycks kommunikationen mellan Hotel Öresund Conference & Spa och andra byggnader i omgivningen ha präglats av ömsesidighet. Nej, vare sig Tranchellska huset, Bergsöhuset eller det relativt nyuppförda äldreboendet på Södra Långgatan har haft ett ord med i laget. Och även om dialogen säkerligen har varit omfattande med männen på sjätte våningen i Stadshuset, så har nog inte byggnaden som sådan varit en samtalspartner.

Den man fört den djupaste dialogen med har med all sannolikhet varit pingvinen i Sockerbrukshamnen.

Jan Nilsson


Tack för kaffet

2018-12-12 09:39

Nu igen skall klantiga politiker och tjänstemän förstöra en en väl fungerande verksamhet, Caf’é Konsthallen.

Att de inte lär sig. Detta är en verksamhet som bedrivs med kärlek och omsorg om sina kunder. Det kan få kosta skattepengar, när det berikar invånarna i staden. Vi talar om smulor i kostnad. Jag förmodar att Ert beslut är tagits i okunskapens tecken. Det går alltid att ändra sig och låta förnuftet segra!

Gör om och gör rätt!
Mats Karlsson


Svar till Bengt från Landskronahem

2018-12-10 15:40

Hej Bengt,

Tråkigt att höra att du inte har fått ersättning för din bil på det sätt som vi kom överens om i våras, då vi hade kontakt via mail. Jag tar genast tag i detta och ser över vad som har gått fel internt hos oss. Så klart ska du ha din ersättning. Jag kontaktar dig personligen.

Med vänlig hälsning,

Jonas Andersson,
Förvaltningschef AB Landskronahem


Dröjsmålsräntorna tickar på

2018-12-10 09:41

Politikerna käbblar och räknar mandat. Det blev inga reaktioner här på Planket när jag tog upp frågan om 30 %-iga räntor på lån till unga landskronakillar. (Se 2018-10-15). En privat indrivningsfirma hade lockat en andragenerationsinvandrare att fixa ett snabblån. Men han är inte ensam i den kategorin: särskilt utsatta ungdomar.
De faller lätt för frestelsen att få snabba lagliga pengar utan tanke på att kunna återbetala. Annorlunda var det med oss gamla affärsmän som någon gång gjorde en växelaffär när det blev likviditetskris.

För ungdomarna, som saknar utbildning och fast jobb, kan det vara svårt att motstå konsumtionssamhällets frestelser. Att dratta runt i stan ger ingen känsla av upplevelse, man sticker iväg till Helsingborg i en lånad bil utan att ha kunskap om eventuella konsekvenser för den bilens ägare.

I min värld syns 20-åringar med 100 – 200.000 kronor i skulder och med räntekostnader uppåt 30 –
40.000 kronor per år, d.v.s. 20 – 30 % → 3.000 kronor per månad, lite beroende på hur man räknar.
Då blir låglönejobb en skuldfälla. Med 20 – 22.000 kronor i bruttolön kommer killen att sitta fast. Får skylla sig själv, tycker många. Läs exempel i ESO-rapporten ”Lönar sig arbete 2.0?” Finansdepartementet 2018:2 (sid. 105).

Låglönejobb blockerar för framtida familjebildning men vad värre är, är att det med dessa jobb saknas utrymme för betalning av ränta och amorteringar avseende lånen med hög ränta (20 – 30 %) trots att kapitalskulderna är på beskedliga belopp: 100.000 – 200.000 kronor.

Det som händer är att skulderna ökar med de tickande räntorna. Och med ett andra barn att försörja står killen hjälplös och kan behöva min professionella hjälp för att ta sig ur misären.

Detta budskap borde skrämma alla ekonomiskpolitiska talespersoner som förespråkar enkla jobb, bidragstak etc. Ni kommer att få se många nyanlända och deras barn som utvecklar fattigdom och sjukdomar, magbesvär. De belastar vården.

Jag ser detta nu i min roll i domstolar och på sjukhus. Gamla synder slår hårt idag.

Tommy Jonasson
f.d. universitetslektor i skatterätt, vid Lunds Universitet


Landskronahems något förvånande kundbemötande

2018-12-10 09:05

Jag har under nästan tre månaders tid sänt inte mindre än fyra brev till 
Landskronahem för att få dem att ersätta mej för självrisken gällande  en skada
som uppkommit i ett av deras garage och orsakat av att ett fjärrvärmerör läckte.
Helt uppenbart är vem som bär ansvaret.
Denna typ av ersättning är självklar och ofta accepterad av renommerade och seriösa uthyrare.
Nämnas bör att själva skadekostnaden reglerades genom min egen bilförsäkring.

Breven är vid upprepade tillfällen och i tur och ordning skickade ; ett till Uthyrningsansvarig, två till VD och även ett till Styrelseordföranden 2018.11.15.

Självrisksumman är av liten storlek och den klarar jag mej egentligen utan men  att
Landskronahem så uppenbart negligerar och anser att svara på kunders brev är av ringa eller ingen betydelse gör mej klart både konfunderad och något irriterad.
Hur många av våra privata företag i vår kommun vågar ens tänka tanken att göra
så mot sina kunder??

Bengt Olson


Undermålig kontroll = Uteblivet stöd

2018-12-07 09:31

Landskrona stad har inte råd att stötta Konsthallens Café men man har råd att låta pengarna flöda utan kontroll (ca 10 milj) i ombyggnaden av Puls Arena

Kommunen och Landskrona Stad med sina valda politiker och Kultur-/Fritidsförvaltningen uttrycker sorg över att Konsthallens Café nu ska stänga igen! De säger sig ha gjort allt de kunnat men tyvärr inte hittat pengar för att stötta verksamheten.
– En sorgens dag, säger kulturchefen.

Vad han eller politikerna inte berättar är att det fanns pengar till att med undermålig kontroll övertrassera ombyggnaden av Puls Arena med 10 miljoner. Det är skattebetalarnas pengar som okontrollerat och till det mesta oredovisat försvunnit ner i någon entreprenörs  ficka. Nog finns det pengar att hämta igen, om viljan finns. Frågan är vad Landskronabornas framröstade politiska majoritet vill? Och varför BoIS får stöd med en halv miljon och inget till Konsthallens Caféverksamhet? Har Fyrklövern (L, M, MP och SD) överhuvudtaget  kontroll över ekonomin? 

Birgitta Alm


Café Konsthallen

2018-12-06 16:37

Bra skrivet Birgitta Alm om Café Konsthallen. Håller helt med!
Katastrof att en så fin verksamhet ska läggas ner samtidigt som man slösar pengar på BoIS och på orealistiska tunnelprojekt.

Lena Nilsson


BoIS, konsthallens café och tunneln

2018-12-06 16:29

Jag har full förståelse för att man kan tycka si eller så om BoIS eller Konsthallscaféet.
BoIS har gett alla idrottsintresserade Landskroniter så otroligt mycket och är trots vissa onekligen vidlyftiga affärer väl värda att satsa på!
Lika så denna fantastiska café oas på Konsthallen – gott kaffe, fantastiska maträtter och inte minst kaffebröd utöver det vanliga men framför allt fantastiskt trevlig personal – Stäng inte vår oas!
Det finns pengar att hämta i det skrattretande tunnelprojektet- Lägg ner det!

Håkan Lans


Öppet brev från en berörd lokalbo

2018-12-06 10:51

Bäste herr Torkild Strandberg,

Nu får det väl ändå vara nog med dina högflygande planer. Här kan ni efterskänka 450 000 kronor till BoIS skulder – men ni kan f.. inte hjälpa Pelle Friberg, en handikappad, rullstolsburen landskronabo. En person som till och med blivit utslängd från Akutboendet.  Och det ända han behöver är hjälp till egen bostad. Det är skamligt om jag får säga det milt uttryckt.

Dessutom:
Bygga skrytbyggen som en vanlig arbetare inte har råd att hyra och/eller köpa det kan du.

Nej, hur vore det om du nu för en gångs skull såg till innevånarnas bästa.

Förvisso är du skicklig på att få hit företag och se till att det skapas arbeten (det skall du ha en eloge för) – men förbli på den sidan om du inte ens har sympati för den lokala arbetarbefolkningen i kommunen och låt andra ta hand om  befolkningen, som kan sin sak.

Tyvärr är det också så att det är inte bara är Pelle Friberg som råkat illa ut på grund av ditt styre, det finns fler som skulle behöva hjälp, främst då handikappade.

Se nu till att vakna och koncentrera dig på den lokala befolkningen ett tag så kommer du att upptäcka att dina högflygande planer drabbar vanliga människor.

Bengt Brandt


BoIS är värt att stöda

2018-12-05 14:03

I debatten om Landskrona BoIS och stödet från staden  kan jag utan förbehåll hålla med både Pontus, Göran och Björn.

Vid 4 besök av 5 i vår lokala Fisk-& Delikatessbutik i Stockholm får jag frågor om läget i BoIS för tillfället. Likadant om man hamnar i samspråk med folk på tunnelbana eller buss i Stockholm där vi bor sedan femtio år.  Namn som oftast nämns är Hasse Persson och Håkan Söderstierna – och ibland Sonny Johansson. 

Jag såg min första match 1946 och är medlem sedan 1970.

Utan tvivel är BoIS Landskronas starkaste varumärke och jag ser inget fel i att staden stöder ekonomiskt.

Lennart Andersson



Fält markerade med * måste fyllas i
Annonser




















Vi stödjer Direkten genom att vara med i Företagsguiden:

Annonser