PLANKET - Inlägget på denna sida är insändare och åsikterna är skribentens egna

Om reaktionen på tiggeri

Vid en Netto-butik i stadens nordvästra delar satt en man och ”tiggde”. Till skillnad från alla andra (vad jag vet åtminstone) ville jag TALA med honom. Detta skall man uppenbarligen inte göra, tycks alla andra vara helt
överens om. Även om ”de andra” är av fullständigt olika uppfattningar i förhållande till varandra.
Jag har faktiskt aldrig upplevt någonting liknande – och fullständigt absurt!

Jag ställde mig frågan – på vilket sätt behöver denne medmänniska bäst hjälp? För att överhuvudtaget kunna få något begrepp om den saken började jag prata med honom. Och han hade inget emot att prata. Fast på
vilket språk var förstås ett problem. Deutch ? English ? – ”little” – redan då, en kvinna ger honom, minst en kanske två 20-lappar. Så långt inget konstigt, men samtidigt tittade kvinnan extremt ilsket på mig!
Varför ? Vad hade jag gjort henne ?
Eller tiggaren?
Han visade mig en skylt ”JOB” – varpå jag förklarade, men ”här hittar du inget jobb” (på en parkering)
Jag vill inte ge pengar, eftersom detta uppenbart är att uppmuntra. Istället köpte jag lite mat åt honom, 1 liter mjölk, en påse gifflar samt risgrynsgröt. För säkerhets skull öppnade jag mjölken och gifflarna. (Så han inte skulle sälja maten. Pengar skulle jag bara ge OM det var för en hemresa).
När en annan dam såg att jag gav honom mat, sa hon ilsket ”Han har en Mercedez !” Jag undrade hur hon kunde veta det, men jag fick inget riktigt svar. Så jag frågade tiggaren ”Do you have a Mercedes ?” – Jag vet inte om han förstod frågan – men whips kom en något äldre herre fram och i princip hotade mig ”Du skall låta honom vara i fred !” . Jag svarade precis som det var – ”jag har precis gett honom mat, men hon där borta säger att han äger en Mercedes” . Nån annan i närheten glodde hatiskt på ”tiggaren”.  Men mannen som var så otrevlig mot mig blev hastigt mycket god vän med kvinnan som påstod att tiggaren ägde en Mercedes!

Jag var den ENDE som försökte förstå mig på tiggarens behov och bevekelsegrunder – och den ende som försökte tala med honom. Och hade han saknat pengar att komma hem för, hade jag gärna bidragit med en stor bit av den kostnaden. Men annars bara mat. Mat och prat.

Detta är tydligen det absolut värsta man bara får göra, medan hotelser utan grunder och spridande av (förmodade) rykten går hur bra som helst för sig ! Det är uppenbart helt precis lika moraliskt legitimt att tycka synd om en tiggare, som att hata dem. Men att ge mat istället för pengar och framförallt att prata med dem är tydligen fullständigt oacceptabelt!!!

Jag bara inte begriper varför !?

Pontus Eriksson

Planket på Landskrona Direkt

Observera att på Planket lägger vi endast ut underskrivna texter.
Mejla din insändare till adressen: info(at)landskronadirekt.com och uppger "Planket" i ämnesraden. Bifoga telefonnummer (publiceras ej).