Den senaste tidens kraftiga turbulens inom Landskrona BoIS kan framstå som förvånande. A-laget har gjort en till stora delar strålande säsong och många inom klubben har vittnat om en stämning och arbetsglädje som varit den bästa på många år. Genom några mycket nonchalanta ageranden håller nu allt detta på att raseras. Tyvärr är vi inte förvånade över tillvägagångssättet, vi har sett det förr.
Vi tycker det är synd att klubben valt att inte förlänga kontrakten med Billy Magnusson och Mikael Dahlgren, två genuina och kompetenta BoIS-ikoner med stort hjärta för föreningen som enligt vår bedömning båda starkt bidragit till den sportsliga vändningen detta år. Framförallt vill vi uttala vårt enhälliga stöd för Billy Magnusson, som under många turbulenta år varit den som professionellt och lojalt stått för kontinuitet och balans i truppen och på planen. Billy har alltid och i alla sammanhang satt BoIS före allting annat, i både diskussion och handling.
Men självklart måste vi respektera att klubben gör en annan bedömning och det är inte besluten i sig vi vänder oss emot.
Klubbens värdeord – tomma floskler
Det vi vänder oss emot är hur hänsynslöst besluten har genomförts och hur nonchalant klubbens företrädare har hanterat den kritik som uppstått i kölvattnet av besluten. Denna hänsynslöshet och nonchalans har tyvärr gått som en röd tråd genom klubben under lång tid, vilket fått som konsekvens att ett stort antal tidigare spelare, ledare och andra aktiva inom klubben idag har en bitter relation till BoIS. Förutom att detta är väldigt sorgligt i sig, får det också direkt negativa konsekvenser för verksamheten i form av t ex minskad rekryteringsbas och uteblivna publik- och sponsorintäkter.
”Det kunde skötts bättre”. ”Vi ska bättra oss”. Dessa urvattnade ord i mediala försvarstal de senaste dagarna från ordförande Gabriel Munck har luttrade BoISare hört till leda under årens lopp. Tyvärr Gabriel, det är inte trovärdigt!
Att orden inte biter framgår tydligt om man läser det som skrivs om klubben på webben av medlemmar, supportrar, tidigare spelare, ledare och andra ideellt aktiva inom klubben. Det kan inte undgå någon hur många det finns som brunnit för föreningen, men som nu är evinnerligt trötta på BoIS. Någonting fundamentalt håller på att gå förlorat och det gör oss djupt oroliga.
Missnöjet är stort – ändå sker ingen förändring. Varför?
En stor del av förklaringen kan härledas till den ekonomiska situation som klubben idag befinner sig i.
Landskrona BoIS ekonomi kan liknas vid att vara på obestånd. Ett drygt årtionde av vidlyftigt spenderande med bristande respekt för beslutade budgetar har bidragit till detta. Ansvaret för detta är fleras, men genom sina många år på ledande poster i föreningen är det ordförande Gabriel Munck och vice ordförande Peter Condrup i sittande styrelse som måste anses ha det största ansvaret för att det ser ut på detta vis. För att hålla verksamheten ekonomiskt flytande i denna nedåtgående spiral har enskilda styrelseledamöter ”lånat ut” pengar till klubben och därigenom skapat ett beroendeförhållande till verksamheten som är allt annat än sunt.
Att bli invald i Landskrona BoIS styrelse är en stor ära och möjlighet att aktivt verka för förändring. Vi har själva haft mycket höga och långsiktiga ambitioner med våra styrelseengagemang. Tyvärr såg vi oss tvingade att avgå långt i förtid, då vi gång på gång sett att gemensamt fattade beslut inte följs, att klubbens värdeord inte efterlevs och att enskilda styrelseledamöters personliga agendor styr på bekostnad av föreningens bästa.
Det finns idag mycket få personer, om ens någon, som vill sätta sig och arbeta ideellt i Landskrona BoIS styrelse. Detta beror INTE på att det skulle råda bristande intresse eller engagemang. Vi är övertygade om att det finns ett stort antal kompetenta personer med BoIS-hjärtan som är villiga att lägga ner den tid som krävs och har förmåga att dra in de pengar som behövs. Men inte under de förutsättningar som nu råder, där du aldrig kan veta om det som sägs också är det som menas eller vilken agenda det egentligen är som styr.
Gabriel Munck och Peter Condrup,
Vi betvivlar inte att ni inget hellre vill än att ta BoIS tillbaka till Superettan igen och ”ställa allting tillrätta”. Gott så, men det ger er inte tillåtelse att agera hur som helst. Ingen är större än klubben, inte heller ni.
Det minsta vi kan begära är att ni, och övriga styrelsen för Landskrona BoIS, ger de drabbade trotjänarna en offentlig och seriöst menad ursäkt.
Per Eriksson – styrelseledamot 2015
Fredrik Lind – styrelseledamot 2014-2015
Linus Malmqvist – fd lagkapten, styrelseledamot 2015