PLANKET - Inlägget på denna sida är insändare och åsikterna är skribentens egna

Kommentar till Stefan Olsson och Kerstin Stein Sandell

Den 28 juni publicerades en insändare här på Planket under rubriken ”Språkproblem inom omsorgen”. Det är naturligtvis ett stort problem när vårdgivare och vårdtagare inte förstår varandra.

Jag tog upp frågan i min insändare här på Planket den 17 juni och konstaterade ”Nu handlar det inte bara om språkförbistring utan också om att myndigheter och t.ex. frivilligorganisationer genom sina representanter – lämnar felaktiga upplysningar om gällande regler.”

Mina synpunkter ska läsas mot bakgrund av mina erfarenheter avseende mina egna klienter från 1990-talet, men också – och kanske framför allt – under de senaste 8-9 åren.

Vad händer om vårdgivarrepresentanter inte förstår vårdtagaren rent språkligt och det blir fel i t.ex. medicinering? Vem bär ansvaret om vårdtagaren då drabbas av personskada? Och hur ska vårdtagaren gottgöras – få upprättelse?

I min värld har jag utifrån egna erfarenheter kommit fram till följande:
När det blir skarpt läge , t.ex. domstolsförhandling, så kräver jag att domstolar och andra myndigheter ställer upp med tolk vid minsta tvekan å min sida beträffande klientens språkförståelse. Skälet är att jag inte vill bli utsatt för påståenden om att jag ”lurat” klienten genom att ”trixa” med språket. Många gånger behövs förklaring m.a.p. ord och uttryck som finns i lagtexter , allmänna råd och anvisningar från myndigheter etc. I tvister mot Staten/via Skatteverket har frågan dykt upp.
Sen ska vi veta: I många fall åberopas skriftlig bevisning. Det kan vara hyreskontrakt, medicinska sakkunnigutlåtande etc.
Jag har mött domstolar som tillhandahållit översättning av dokument på främmande språk. Men det finns naturligtvis exempel på motsatsen d.v.s. att ett utländskt dokument inte översättes till svenska per automatik.

Sen har vi även svenska dokument som måste översättas till främmande språk, när den svenske medborgaren inte förstår svenska tillräckligt bra.

I äldrevården blir allt detta naturligtvis mycket svårare. Du kan ju ha en skröplig 85 – 90-åring med utländsk härkomst. Du ska då – i vissa situationer – avgöra om klienten förstått vad saken gäller – utifrån en professionell medicinsk bedömning. På en blankett (anordnande av godmanskap) som tillhandahålles från Socialstyrelsen efterfrågas bl.a. svar på frågan: ”Är den enskildes tillstånd sådant att hen uppenbarligen inte förstår vad saken gäller.”

Hur ser SD på denna problematik? Handlar det exempelvis om språkförbistring eller demens när klienten inte förstår? Eller är det så att myndighetspresentaten helt enkelt inte är tillräckligt ”pedagogisk” eller är rent av okunnig?

Utifrån SD:s insändare drar jag slutsatsen att frågeställningen är relevant.

Tommy Jonasson
civilekonom, f.d. universitetslektor i skatterätt vid Lunds Universitet

Planket på Landskrona Direkt

Observera att på Planket lägger vi endast ut underskrivna texter.
Mejla din insändare till adressen: info(at)landskronadirekt.com och uppger "Planket" i ämnesraden. Bifoga telefonnummer (publiceras ej).