Nej Lars, ingen misstolkning.
Lars Anderssons syn på kvinnliga poliser…
lyser tydligt igenom i hans första debattartikel.
Den är lika allvarlig någonsin som glåpord kastade efter poliser, tjänstemän och civilister. Finns dessutom lagutrymme att beivra dessa brott.
En del politiker insinuerar. Antyder. Drar sedan tillbaka. Det gäller inte bara Lars. De står inte för vad de tycker, tänker och skriver. Att fortsätta polemiken öppnar bara för hårklyverier och pajkastning. Inte intresserad av det.
Som fotograf har jag bevakat åtskilliga demonstrationer, besökt brottsplatser, fotograferat trafikolyckor, bevakat presskonferenser, följt polisens arbete och utveckling sedan 1970-talet. I Kalmar, Stockholm, Västerås och andra platser i Sverige.
Så nej, Stefan, jag bygger inte mitt resonemang ”utifrån några händelser”.
När du berättar om den ”knäböjande poliskvinnan” är du själv inte främmande att utgå från EN specifik händelse.
Pondus – verklig auktoritet – har inget med genus eller etnicitet att göra. Den kommer inifrån. Antingen har man den eller inte. Däremot kan människor vara mer eller mindre lämpade för sin yrkesutövning. Inte heller det har med genus eller etnicitet att göra.
Varje mord är ett mord för mycket. Varje våldtäkt likaså.
Men det ligger i sakens natur att dessa – och många andra brott, inte sker när uniformerad polis är närvarande. Här är polisens uppgift att utreda och överlåta åt åklagare att lagföra.
Kriminalitet kan till viss del stävjas genom synlig polisiär närvaro, men för att komma åt gängkriminalitet och organiserad brottslighet krävs intelligent underrättelsearbete, från både män och kvinnor – av olika etniska härstamningar!
Örjan Kristensson.
