När Liberalerna i Landskrona avsätter den femte stadsdirektören sedan man 2006 kom till makten i Landskrona, så borde det vara uppenbart för alla att det är något sjukt och ruttet i detta ”liberala” styre. Vad orsaken än är att den politiska ledningen, med Torkild Strandberg (L) som första namn, inte i längden verkar dra jämnt med någon enda tjänsteman, så finns det ingen tvekan om var ansvaret ligger.
Inte vid någon enda rekrytering har någon annan än Torkild Strandberg (L) och hans mer eller mindre synliga vänkrets varit rådfrågad eller tillfrågad.
Det normala i en svensk demokratiskt sinnad kommun är att kommunstyrelsen i sin helhet blir tillfrågad och på något sätt får vara delaktig i tillsättnings-processen. Samma sak naturligtvis när någon skall skiljas från sin tjänst.När nu Christian Alexandersson som nummer fem i ordningen får lämna sitt uppdrag, så dyker ärendet upp på Kommunstyrelsens dagordning utan någon föregående information och hans efterträdare tillsätts utan att någon utanför kommunalrådsdörren varit tillfrågad eller informerad. Under Alexanderssons korta tjänstgöring har hans lön hissats upp till en för en stad av Landskronas storlek uppseendeväckande hög nivå. Mot alla reglementen erhåller han sedan en tjänstebil med ett värde på upp emot en miljon. När kritiken kommer svarar Strandberg att det är Alexanderssons unika kompetens som motiverar förmånerna. En kort tid därefter tvingas han således bort från den tjänst han nyss var oersättlig på. Och ingen motivering ges, utan med ett Orwellskt nyspråk betonas fortfarande Alexanderssons förträfflighet, men plötsligt behövs en annan typ av ledare. Hur trovärdigt är detta?
Den isländska nobelpristagaren i litteratur 1955, Halldór Laxness, konstaterade en gång: ”Historien upprepar sig, och för varje gång kostar det mer.”
Ett grundläggande krav för en demokratisk offentlig institution är en bred delaktighet och en öppenhet kring hur beslut förbereds, motiveras och genomförs. I det liberala styret av Landskrona saknas detta helt. De avgörande besluten fattas bakom stängda dörrar och kretsen av inblandade är uppenbart snäv. Det är inte troligt att stödpartierna i form av Miljöpartiet och Moderaterna i praktiken får delta, utan informeras i efterhand. Detsamma gäller väl antagligen även Liberalernas egna medlemmar utanför kommunalrådskansliet. Men ingen protesterar för man har gjort sig beroende av makten.
Kostnaderna för Landskronas chefskarusell är naturligtvis stora. Det är inte bara stadsdirektörer som hastigt och lustigt tvingas bort, när deras synpunkter och arbetssätt inte passat de styrande. Det är många miljoner per år, som naturligtvis kunnat få en mycket bättre användning i välfärdens verksamheter. Det är för oss landskronabor som det kostar. Det är hos oss som hoppet just hinner slå rot innan Torkild Strandberg (L), liksom ishäxan i Narnia, tar kål på allt med sin permafrost.
Jonas Esbjörnsson (S)
