Under Coronapandemin låter vi den äldre befolkningen dra det tunga lasset med isolering från närstående. Övrig befolkning kan i många avseenden leva som vanligt med få restriktioner som; tvätta händerna, stanna hemma vid förkylning och hålla socialt avstånd.
Vi Sverigedemokrater i omsorgsnämnden är oroade över de konsekvenser en isolering från nära och kära kan få för omsorgstagarna.
Besöksförbudet innebär i realiteten att personer som levt ett långt liv tillsammans nu tvingas att leva åtskilda. Det betyder också att gamla och sjuka kommer att leva, kanske sin sista tid, utan någon anhörig eller nära vän vid sin sida.
Är det verkligen rimligt att den äldre, funktionsnedsatta och utsatta delen av befolkningen måste leva under hårda förhållanden bara de flesta andra får ha det som vanligt? Hur ska de äldre och utsatta grupperna orka hålla ut under isoleringen om de därifrån kan följa hur andra trängs på uteserveringar, gator och torg och på stränder? En isolering som dessutom förväntas fortsätta under hela hösten.
Det är inte utomhus, på ena sidan av ett högt plexiglas, som det är bekvämt att tala med närstående om personliga, ekonomiska och andra göromål.
Vi anser att det är dags att det görs undantag från besöksförbudet på äldreboende/särskilda boende och att en närstående tillåts besöka omsorgstagare, i omsorgstagarens egen lägenhet/rum.
Självklart bör ett sådant besök genomföras efter samråd med personalen och med de restriktioner och hygienbestämmelser som även gäller för personalen.
Varför är det just våra äldre och utsatta som alltid måste få stå tillbaka på olika sätt?
Kerstin Stein Sandell (SD)
Kristina Drwiega Magnusson (SD)
Christer Björklund (SD)
