Hej på er Landskrona Direkts läsare och alla ni andra!
Har tänkt på er…
Skriv ”några rader” i dessa konstiga tider
Moder jord: I mitten av mitt hjärta
I en förorenad plats, blev jag dumpad
Isolerad och utan namn.
Tänker inte sluta skrika!
Har icke syndat!
Ni är mitt vittne!
Allt det här, är oväntad
Detta är, ingen dröm
Mitt/vårt öde är bittert.
Tigger min själ: snälla läk mig!
Det räcker nu!
Solen skiner, redan
Men…jag vet inte, om dagen blir bättre än gårdagens.
En tröstande röst, hör jag…
Mina ögon, mot himlen siktar
Till mor, jag ropar:
Lämna inte mig!
Glöm inte mig!
Snabba och svara!
För att jag är förlorad!
Snälla! Tala om för min mor, att jag henne ÄLSKAR och i mitt hjärta är hon förvarad!
Och en dag, kanske jag kommer tillbaka…
Med tröst.
Långt långt
Djupt djupt
Du framför mig, står
Med leende, du på mig, ser
Inuti mig, mitt hjärta svider.
Moder moder:
Du är uppe
Gråter ännu
Tårögd är du
För en alldeles, tidig separation!
Har vuxit
Är ingen, barnrumpa länge…
Nu, när det gör ont…
Drömmande minnen…
Och som ett barn, gråter jag.
Minns ditt leende… minns dina ansiktsuttryck…
Och mitt hjärta svider.
Är du där???
Fortsättning följer…
Må väl!
Sköt om er och försök att vara lite, gladare!
Vid pennan:
Geula Viola Lesén