Annons

PLANKET - är vår populära insändarsida. Här har du chansen att bli läst av tusentals besökare. På Planket lägger vi endast ut underskrivna texter.

Detta är läsarnas plats på Direkten! Du mejlar ditt alster till adressen: info@landskronadirekt.com och uppger "Planket" i ämnesraden. Bifoga telefonnummer.


Sagan om det gröna stråket och det gamla trädet

2020-12-10

Det fanns en plats i en stad som djur och växter älskade. Där kunde de förflytta sig i det öppna landskapet längs kusten och i det långsträckta naturområde som var så unikt för den lilla staden och förband områdets norra och södra delar. Hela naturområdet var utpekat som fritidsområde för invånarna.

På platsen stod ett stort vackert gammalt jätteträd och sjöng så vackert i vinden. Det var till stor glädje för människorna, fåglarna, insekterna och rara växter som plägade att växa på sådana gamla träd. För att skydda sådana träd fanns speciella lagar och bestämmelser.

Men så var det någon eller några i stadens styre som tyckte att staden skulle bygga fler bostäder för människor med gott om pengar. Byggbolag hade hört att den här platsen var ett bra ställe att bygga på eftersom det fanns förtjänster att göra.

Från att ha varit ett grönområde sedan urminnes tider ändrades den gröna platsen i stadens plan. Det upprättades en detaljplan där det dock tydligt uttalades att det stora trädet skulle bevaras. Trädet ritades in på plankartan och det fanns med i beskrivningen. För att om möjligt minska skadorna på naturen skulle en grön korridor med träd och växtlighet skapas i den västra delen av platsen där växter och djur skulle kunna passera. Detta gjordes för att försöka mildra de många protesterna mot planerna. Men ingen hänsyn togs till att de planerade husen var för höga för det känsliga kulturskyddade området. Det gällde att exploatera markytan så mycket som möjligt.

Ingen hänsyn togs heller till invändningarna från det statliga styret i landskapet som ifrågasatte att det skulle byggas överhuvudtaget i det känsliga området.

Trots alla protester från invånare och berörda antogs detaljplanen av stadens fullmäktige. Den byggherre som först skulle bygga fick kalla fötter så småningom. Då tog en annan byggherre över. Där blev planerna lite annorlunda men fortfarande skulle det vackra trädet bevaras och det skulle bli en grön korridor. Husen skulle dock vara lika höga. Även denna byggherre avstod från att bygga eftersom det inte fanns ett tillräckligt stort intresse för att bo där och kanske för att det blev för dyrt.

Men så kom ytterligare en byggherre och anmälde sitt intresse. Det var i grevens tid för annars hade det nog inte blivit någon bebyggelse överhuvudtaget. Planerna lämnades in till stadens byggnadsnämnd vars ordförande var känd för att anse att näringslivet visste bäst. Han ansågs ha stor makt i staden. Han var inte vald av medborgarna utan ”utsedd”. Nämnden godkände planerna trots att den borde ha sett att det stora trädet skulle sågas ned och att det knappast blev något kvar av den ”gröna korridoren”. Den hade ju ansetts som förutsättning för att landskapsbilden och naturvärdena på platsen inte skulle påverkas för mycket. På bilder från byggherren finns bara en ”en dekoration” kvar och en stor parkeringsplats.

Ursprungligen hade det statliga styret i landskapet också ställt frågor om de höga uppmätta bullernivåerna som de tilltänkta boende skulle bli utsatta för p.g.a. den livliga trafiken. De var högt över tillåtna värden utomhus. Nu beställdes nya bullermätningar av ett privat företag, men lägligt nog gjordes dessa när trafiken var avstängd p.g.a. ombyggnader! Allmän information om dessa viktiga avsteg från den ursprungliga detaljplanen gick dock aldrig ut till medborgarna i staden. Nu när trafiken var avstängd lyckades byggherren få tillräckligt många lägenheter reserverade så att bygget kunde starta.

Maskinerna dundrade in och det stora trädet föll till marken till stor överraskning och sorg för invånarna. När protester hördes hoppade stadens byggnadschef fram och sa att det inte fanns något i detaljplanen att trädet skulle bevaras. Han låtsades vara helt ovetande om att det tydligt fanns med både på plankartan och i beskrivningen av planen. Denne stadsbyggnadschef hade också tidigare uttryckt att de nya husen var ”arkitektoniska pärlor” trots att de flesta som hade sett bilder på det tänkta utseendet nog mer fått associationer till mörka fängelsebunkrar, kanske något av det anskrämligaste som skådats hittills i staden. Han kanske trodde att han måste säga så för att få behålla jobbet, för det var minsann inte lätt att få göra det som chef i den här staden.

Stadens högste valda företrädare klev också fram för att försöka gjuta olja på vågorna, och hävdade att byggherren minsann planerat ett nytt träd på platsen. På byggherrens bilder kan man dock se att ett hus ritats in där trädet stod. Av den gröna korridoren som ansågs vara så viktig för miljön fanns nästan ingenting kvar.

Nej någon snäll tomte kom det inte det året till den lilla staden. Av den gröna korridoren bidde det en tumme, en ”dekoration” enligt protokollet från stadens byggnadsnämnd. Om stadens företrädare hade hetat Pinocchio hade de nog fått jättelånga näsor! Eller var det kanske så att det var invånarna i staden som blivit dragna vid näsan?

Per Nordlund


När ska vi våga beställa en resa igen?

2020-12-10

Under många år har resebyråerna kunnat expandera och sälja resor i en aldrig sinade ström. Betalningen har alltid varit i förskott. Först en anmälningsavgift och ca en månad före resan skulle resten betalas.

I min nära bekantskapskrets finns ett antal personer vars resor blivit inställda och som fått pengarna återbetalda, fått en del av pengarna återbetalda eller inte fått några pengar alls återbetalda ännu. Förmodar att de flesta känner en eller flera vars resor blivit inställda och som haft  rångel med att få sina pengar i retur.

Det största belopp jag hittills hört avser ett par som bokat en resa för sig själva och sin familj. Resan kostade 180 000 kr. Företaget har meddelat paret att de inte kommer ”att ha råd” att betala tillbaka.

När Corona är över vill förstås resebyråerna att vi kan börja resa igen. Men när kommer förtroendet mellan kunder, resebyråer och flygbolag att kunna återupprättas? Vem kommer att kunna lita på flygbolag och resebyråer när Corona väl är över? Förtroendet för hela branschen har tagit skada?

Resor till priser som vi vant oss vid kommer säkert inte att vara möjliga för avsevärd tid framåt. Att få igång resandet igen kommer att ta tid.

Men vem kommer att våga betala för resan i förväg? Att skicka iväg pengar utan garanterad återbetalning om resan inte blir av kommer ingen att göra.

En möjlig lösning skulle kunna vara att man betalar resan till ett klientkonto
på banken. När resan är utförd och man är hemma igen skickas pengarna över till resebyrån. Skulle resebyrån ställa in resan eller gå i konkurs finns pengar kvar på klientkontot och kan direkt återbetalas till resenären.

Vilken researrangör tar upp detta förslag?

Sven Svederberg
Landskrona och Ven


Sirius sponsrar Kvinnohuset

2020-12-09

Även i år har Logen VI Mirzam av Sirius Orden sponsrat Kvinnohuset i Landskrona.
Tidigare under året levererade vi ett par ostbrickor åt dem, som blev väldigt uppskattade.
De har också fått presentkort på IKEA , så att tjejerna som försöker återgå till ett normalt liv och
boende, kan köpa det allra nödvändigaste i husgerådsväg.
Nu senast fick de presentkort på H&M och Leksakshuset.
– Det är förskräckligt att Kvinnohuset ska behöva existera, alla kvinnor har rätt att leva ett normalt och fritt liv. Vi försöker bidra med det lilla extra som kan sätta lite guldkant på deras och barnens liv, menar logens President, Christer Håkansson.
– Dock kommer vi framgent att försöka hjälpa dem så gott det går.

André Eklind.


Isbana i parken

2020-12-07

Jag gick förbi Slottscaféet i söndags, eller rättare sagt det som finns kvar av det.
Eftersom det troligtvis kommer att ta ett tag innan det tas beslut på vad marken ska användas till, så är mitt förslag att man gör en isbana under de månaderna på vintern det är görligt.

Vad häftigt det hade varit att kunna glida omkring på isen inne i stan. De har ju en, eller kommer att få i Helsingborg.
Bara det kan ju vara en anledning för Landskrona att skaffa en, vi vill väl inte vara sämre….eller…?

André Eklind.


Knarrig efterlysning

2020-12-07

Finns det nån med foto på äldre anhörig och en bensindriven lättvikts så kallad knarr, ej att förväxla med moppe eller mc. Hör gärna av dig i folkbildningens tjänst.

Med vänlig hälsning
Ulf Aulin


Julberättelse dag 4

2020-12-04

Det hade snöat på natten och när pojkarna vaknade såg de snö för första gången. De blev helt förundrade och ville genast bege sig ut i kast med snön. Men först måste dom äta frukost. Det var snabbt överstökat och sen rusade dom ut i snön och kom på att man kunde göra fotbollar av den. Men det gick inte så bra att sparka på den, den gick itu, så det var ingen bra ide. men ganska snabbt kom dom på att man kunde göra bollar och kasta, ett infernaliskt snöbollskrig påbörjades först mellan bröderna och sedan med andra barn. Det hela slutade med att tvillingarna vann klart och en rädsla uppstod hos förlorarna för dessa tvillingar som inte talade svenska. Men svenska lärde dom sig ganska snabbt av sina fosterföräldrar. Det blev ständiga fajter med malmöpojkarna inte bara i snöbollskrig utan i allt möjligt under leken.

Julen närmade sig och tvillingarna vistades mycket i hemmet där dom fick ta med sig de andra barnen och leka tillsammans med dessa. Den första julen i Sverige gick och även den andra julen. Det tredje året i Sverige var nu till ända och pojkarna hade utvecklats både mentalt och fysiskt och på våren fick dom gå med Gustav på fotboll på Malmö IP. Den första match de såg var när MFF skulle möta Landskrona BoIS i en träningsmatch. MFF hade blivit svenska mästare året innan och Landskrona BoIS låg i division II som det då hette. Tvillingarna blev genast förtjusta i BoIS i sina svart och vit randiga tröjor. Kärlek uppstod till Landskrona BoIS som dom ville se spela fotboll i Landskrona . Men hur skulle detta gå till? Gustav var ju MFFare så det kunde bli svårt, så pojkarna måste hitta någon plan.

Bengt Johannesson


Julberättelse dag 3

2020-12-03

Diplomaterna hette Gustav och Elsa och kom ursprungligen från Malmö, dit dom nu tänkte återvända igen efter åren i Argentina. Elsa ville gärna adoptera en liten flicka men Gustav hade inte brytt sig om könet. Men då han såg tvillingarna spela fotboll i Rosario Centrals randiga tröjor som dom fått av Ernesto blev han helt begeistrad och han ville adoptera båda. Han kunde ju ta med dom till Malmö IP när de blev lite större för att se MFF som var hans favoritlag.

Både Gustav och Elsa blev förtjusta i pojkarna som hade en argentinsk mamma och en brasiliansk pappa, fick de reda på. Nu skulle papperskvarnarna mala innan det blev klart för adaptation och resa hem till Sverige och Malmö. Paret besökte barnhemmet varje dag för att bekanta sig med pojkarna. Efter tre veckor blev adaptationen klar, paret och pojkarna kunde åka till Buenos Aires för att flyga till Sverige.

Skilsmässan från barnhemmet blev smärtsam för både personal och barnen. Men detta var det gängse mönstret vid dessa ständiga separationer på hemmet. Väl i Buenos Aires kunde man roa sig några dagar innan resan hem till Sverige bl.a tog Gustav pojkarna till Boca Juniors hemarena La Bombonera som var skrudad i de svenska färgerna gul och blått. Fotbollsklubben hade när den bildades tagit sina färger efter en svensk båt som passerade i sundet när man skulle bestämma färgerna på sin fotbollsdress och så blev det. Pojkarna blev lite förvirrade och trodde de var i Sverige. Gustav förklarade då att de fortfarande var i Argentina och dess huvudstad Buenos Aires. En viss besvikelse uppstod i pojkarnas sinne, men den gick snabbt över. 

Tiden var nu inne att att embarkera flyget till Köpenhamn där planet skulle landa och sedan skulle en färja ta dem till Sverige och Malmö. Efter en lång flygresa kom man äntligen fram till Malmö. Det var vinter i Sverige och kallt, så pojkarna behövde vinterutrustning.  


Dags för nyval

2020-12-02

Hur länge skall vi låta Torkild och hans allierade i treklövern hålla på?
Skulle han och hans vänner inte leka med våra skattemedel, anställa chefer efter chefer med dyra tjänstebilar, och sen betala ut höga avgångsvederlag så skulle vi spara in en massa skattekronor.
Det är också märkligt med att alla skolor har fler rektorer. Och en massa småchefer anställs överallt.

Nej. Avgå och utlys nyval. Det är det enda rätta.

Bo Ekström


Julberättelse dag 2

2020-12-02

De två tvillingarna fick aldrig mer träffa sin mor eller far mera, utan fick leva på barnhemmet med de andra barnen och personalen. Personalen var underbar mot barnen som knöt an till dem känslomässigt och lärde dom utveckla olika förmågor. Tiden gick sin gilla gång på barnhemmet , barn kom och barn gick till fosterhem som adopterade barnen som fick ett riktigt hem.

 När tvillingarna var i 3 årsåldern kom en ung läkare studerande från Buenos Aires för att göra praktik på barnhemmet under ett halvår. Tvillingarna fäste sig genast vid den unge studenten, och han vid dom. Han tog med dom ut i Rosario som han kände väl eftersom han var född där. Bland annat tog han dom på fotboll för att se på hans favoritlag Rosario Central med sina randiga tröjor, visserligen inte svart och vita, med dock randiga. Pojkarna blev intresserade av fotbollsspelet och efter det blev det mycket fotboll på barnhemmet vilket alla barnen tyckte om. Han lärde också barnen att man skulle hjälpas åt med olika saker i livet och kämpa för rättvisa för alla och att dela med sig till andra.

Tiden gick och ett halvår var snart till slut och den unge läkarstudenten skulle lämna barnhemmet och fara vidare till nästa praktikplats. Det var tid att ta farväl för barnen av sin omtyckte vän som dom aldrig träffade mer, han hette förresten Ernesto denne sympatiska unga man som ville allas väl.

Efter en period av sorg och saknad gick livet vidare för barnen. Glädjen återkom och som tidigare gick och det nya barn till barnhemmet. När tvillingarna var i 5-årsåldern kom ett svenskt par till hemmet för att eventuellt adoptera ett barn. Paret var ambassadtjänstemän vid den svenska beskickningen i Buenos Aires och skulle lämna Argentina för att åka hem till Sverige igen. Dom hade inte kunnat få egna barn och nu beslutat sig för en adaptation.  


Julberättelse dag 1

2020-12-01

Detta är en nästan sann berättelse från en människas liv. Berättelsen är inte skriven i kronologisk ordning, episoderna ur människans liv kommer hipp som app. Men början är starten på hans liv i varje fall eller nästan. 

Det hände sig så att en ung kvinna som bodde med sin familj nära gränsen medan Argentina och Brasilien, familjen levde under små omständigheter och familjen var ganska stor så man fick ta hjälp av vad naturen bjöd på för att få förnödenheter för att överleva.
Så denna vackra kvinna begav sig ut i skogen för att plocka blåbär och annat ätbart till familjen. Hon  vandrande där i skogen och nynnade på en sång som hon lärt sig av sina äldre bröder. Bandera rosa triumfera och då fick hon höra en manlig röst lite längre in i skogen som sjöng samma sång fast på portugisiska emedan hon sjöng på spanska, hon hette förresten Rosita och var 17 år gammal och vacker som en vårvind och dessutom flitig och lojal mot sin familj.

Båda hennes bröder var syndikalister och trodde på jämlikhet och fördelning av makten och jordens resurser. Båda bröderna arbetade som skogsarbetare. Fadern hade arbetat i jordbruket men var numera pensionerad och modern hade aldrig förvärvsarbetat utan sköt hemmet och barnen.
Förutom bröderna hade Rosita två äldre systrar som båda hade små barn och bröderna hade också små barn. Alla bodde under samma tak, liksom brödernas fruar, så det var många munnar att mätta. Varje dag var en kamp för överlevnad där alla vuxna måste delta i det dagliga arbetet.

Brasilianaren däremot var mera av den vagabondiserande typen som levde mer eller mindre för dagen i sorglöshet. Han hade spelat fotboll i en mindre klubb, men inte blivit någon stjärna. Men vilket anledning hade bringat honom till skogen? Jo han skulle till en liten flod och vaska guld som han hade hört fanns i närheten och han trodde sig bli rik på detta.
Han kom i samspråk med Rosita och charma henne och det hela slutade med att älskade med varandra. Efteråt försvann han vidare mot guldet. Rosita fortsatte med sitt arbete och fick korgen full med blåbär, stora härliga blåbär. Modern blev glad när hon kom hem med alla bären, som hon kunder göra både sylt och saft på.

Tiden gick och Rositas mage växte och det stod klart att hon var gravid, vilket inte var så lyckat för den redan stora familjen. Det bestämdes att Rosita skulle åka till Rosario och födda och sedan skulle barnet till ett barnhem. Rosita blev oerhört ledsen men hade samtidigt förstått att det skulle bli svårt för både henne och familjen med ytterligare småbarn.

På förlossningskliniken visade det sig att Rosita bar på tvillingar. Nu var det tid för Rosita att föda sina barn som hon efter förlossningen aldrig träffade mer och inte heller fått veta var hennes barn hamnade. Men det kan avslöjas nu att dom hamnade på barnhemmet Nya Stjärnan som var ett bra barnhem som gjorde sitt bästa för barnen som vistades där under några år.

Bengt Johannesson



Annonser
























Vi stödjer Direkten genom att vara med i Företagsguiden:

Annonser