Tidigt på lördagsmorgonen rullade Erik Rantzow och hans pappa över Öresundsbron med riktning mot Sverige. Resan som de aldrig kommer att glömma närmade sig sitt slut. Utrymmet i den lätta lastbilen var tomt sedan de lastat av allt det insamlade vid gränsen mellan Polen och Ukraina.
Det var dock inte bara lastutrymmet som var tomt.
– På något vis känns det tomt i mig också. När vi lämnade den ukrainska gränsen och styrde kosan hemåt så körde vi flera mil utan att säga något. Vi var tvungna att stanna och samla oss, säger Erik Rantzow när han kommer upp en sväng på redaktionen.
Fick böter i Sverige
Han berättar om resan som inte började som de tänkt sig. Efter att den fyllda lastbilen lämnat betalstationen vid Öresundsbron vikandes bilen in av polisen innan den nådde brofästet.
– Dom frågade vad vi hade i lasten och jag sade som det var, att där var blöjor, välling, barnmat, luftmadrasser och annat som folk skänkt till behövande. Det slutade med att vi fick 2 500 kronor i böter för att bilen vägde för mycket och så fick jag en prick i belastningsregistret, säger Erik Rantzow och irritationen lyser genom.
– Ja, jag lackade ur. De skulle egentligen lasta ur bilen men de sa att de skulle göra ett undantag. Och så skulle jag vara tacksam. Jag undrar varför. Det var oerhört provocerande.
Därefter fortsatte resan ner genom Danmark, via Gedser-Rostock till Tyskland och vidare in i Polen via Stettin.
– Vi körde hela natten genom Polen, Ju längre vi körde desto fler mötte vi som tutade och vinkade. Det var bilar från England, Italien och andra Europeiska länder, säger Erik Rantzow.
– På den norrgående körbanan mötte vi bilar och bussar med flyktingar som var på väg norrut efter att de lämnat sitt hemland.
Det var surrealistiskt
Tidigt på torsdagsmorgonen nådde far och son Rantzow gränsen till Ukraina.
– Där var någon sorts gränshotell där många hade samlats, både sådana som vi men även flyktingar. Där fanns både vuxna och barn som sov överallt. Dom väntade på att transporteras till större städer och andra flyktingförläggningar. Jag mötte även en man från Manchester i England. Han var soldat och skulle ta sig in i Ukraina för att ställa sig till förfogan till den Ukrainska försvarsmakten, säger Erik Rantzow.
– Det surrealistiska var att det samtidigt pågick normal hotellverksamhet där.
Efter att ha sovit ett par timmar så vaknade de i bilen.
– Det var stjärnklart ute men det var kallt, ett par minusgrader. Jag upptäckte då att hjälpen runt omkring var enorm. Hela Europa är på fötter. Dom har problem att ta emot allt på gränsstationerna. Det man behöver idag är mat, transporter och vapen. Vapen hade vi inga och kunde inte heller hjälpa med transport. Men vi hade mat som vi delade ut vid flera gränsstationer mellan de båda länderna.
Funderingar fanns även på att åka över gränsen.
– Vi var medvetna om att det skulle kosta oss en del och vi viftade med en del papper när vi skulle kontrolleras och vi fick till slut tillstånd att köra över. Vi ställde oss i kön men insåg snart att det skulle ta timmar. Dessutom visste vi inte när vi skulle kunna köra tillbaka över gränsen. Vi snackade då med andra som skulle över och lastade in våra grejer i deras bilar och när det var gjort så vände vi och körde hemåt.
Hur fan hamnade vi här?
Erik Rantzow berättar om minnesbilder från hemresan.
– Vi körde om en gammal Ukrainskregistrerad Citroën på motorvägen. I bilen sitter två pensionärer och i baksätet står två resväskor, en trave böcker och en krukväxt. Det var också mycket flyktingar på båten till Danmark. Vi mötte bland annat en svensk volontär som åkte med en busslast flyktingar. De hade kört från Moldavien. Vid en mack träffade vi en man som körde sin fru med ett spädbarn i famnen och en farmor eller något i baksätet. Han skulle köra dom till Tyskland och sedan vända tillbaka igen. Jag ställer mig frågan. Var har vi tagit vägen? Europa 2022? Hur fan hamnade vi här?
Väl hemma på lördagsmorgonen kom fler funderingar.
– Folk hörde av sig och ville veta hur det gått. Man jag har knappt hunnit landa. På något vis måste jag också försöka sköta mitt vanliga liv. Jag kommer också att kontakta kommunen och höra det ska fungera för de flyktingar som kommer hit. De måste ju ha tak överhuvudet och mat i magen.
Han utesluter inte att det kan bli fler resor.
– Det kan mycket väl bli så men då blir det på ett mer organiserat sätt. Jag funderar på ett par minibussar men då måste vi veta var vi ska köra, vem vi ska hämta och vart vi ska köra dom.
Erik Rantzow sammanfattar den senaste veckan.
– Jag har varit med om erfarenheter som är nyttiga men som jag ändå helst velat slippa. Det finns ett före och ett efter denna resan.
Läs mer:
