– Jag sköter om kolonin och odlar fram tills den dagen jag sålt kolonin, säger Janne Svensson.
Beslutet i måndagens kommunfullmäktige, att koloniägare måste investera i ett BDT-filter för att rena vattnet efter disk och dusch är tufft för många. Janne Svensson är en av dessa. Det faktum att han även har sin koloni på Sankt Olofs Vång gör att han nu bestämt sig för att sälja.
Janne Svensson köpte sin koloni på Sankt Olofs Vång för ett och ett halvt år sedan. Tanken var att han skulle använda lotten så som det en gång i tiden var tänkt att kolonilotter skulle användas, till att odla och samtidigt ha någonstans att tillbringa tiden utomhus. Det skulle bli en rekreationsplats som komplement till lägenheten i Sandvången.
– Mormor hade koloni här. Jag var här mycket som liten, minns Janne Svensson när han möter Landskrona Direkt i grinden till hans koloni på onsdagsmorgonen.
Han har varken el eller indraget vatten i stugan. Det lilla vattnet han använder behöver inte något speciellt filter enligt honom själv.
– Jag har en liten grusplätt med singel vid torrdasset. Där brukar jag hälla ut eventuellt vatten. Det rör sig kanske om någon spann i månaden, säger han när Landskrona Direkt hälsar på.
– I mitt fall hade det varit bättre om jag fått tips om hur jag kan diska mer miljövänligt, till exempel med grönsåpa och soda.
Janne Svenssons koloni ligger inte i den del där staden nu planerar för bostadsbyggande. Men han litar inte på att kommunen kommer att nöja sig med att enbart riva en fjärdedel av koloniområdet.
– Jag tittade på kommunfullmäktigemötet på nätet och jag konstaterade att det inte fanns någon som sade stopp trots att alla säger att dom månar om kolonisterna. Jag önskar att oppositionen varit tydligare i sina beslut, säger han och hänvisar till att Socialdemokraterna inte deltog i beslutet.
– Jag tycker att det är fegt att inte säga nej. Att skylla på att man inte varit med i diskussionerna är ryggradslöst. De borde ju ha läst på och skapat sig en uppfattning och lyfta fram den. Det var efter det mötet som jag tog beslutet att sälja, säger Janne Svensson med besvikelse i rösten.
Koloniägaren är även besviken på koloniföreningens styrelse.
– Styrelsen har det varit tyst om efter ett extrainsatt styrelsemöte. Jag har mejlat två gånger men ej fått svar. Jag har hört att det ska finnas någon facebooksida men eftersom jag inte är med där så vet jag inte om dom skrivit något. Det står inget på föreningens hemsida.
När Landskrona Direkt hälsar på försöker Janne Svensson hålla humöret uppe genom att berätta om minnen ur sitt liv. Han berättar om när han jobbade som kock i 25 år, hur det var att sova i tält i 48 minusgrader när han gjorde lumpen på Lapplands jägarregemente, I 22, och när han tillsammans med en kille från Nya Zeeland paddlade 300 mil längst med Yukonfloden i Kanada och Alaska, USA. Han kommer dock hela tiden tillbaka till sin koloni. Han visar runt i den lilla trädgården och berättar om korsade potatissorter, kryddor och vitlök från Ryssland som tål det svenska klimatet.
– Tidigare var här gräs på nästan hela tomten men jag har grävt upp några land och planterat bärbuskar som jag tog med från mitt tidigare boende. Jag har även grävt upp några invasiva växter typ parkslide. Måtte gud och Lilian Håkansson (miljönämndens miljöpartistiska ordförande. Reds anm) förlåta mig om jag missat något, säger han och berättar om framtida investeringar som nu inte blir av.
– Utöver solceller så hade jag planer på att köpa ett växthus i år men av det blir det inget nu när jag ska sälja, säger han.
Om fler kolonister i området har planer på att sälja vet inte Janne Svensson.
– Efter att jag skickat en insändare så fick jag några mejl från folk jag inte känner. Men om någon mer vill sälja vet jag inte. De får tala för sig själva. Jag säljer i alla fall, säger han och avslutar.
– Jag har alltid kämpat mot orättvisor och jag brukar få rätt. Men tanken på att jag skulle slåss mot dom väderkvarnarna i rådhuset avskräcker. Nej tack. Det orkar jag inte. Hade det varit någon i kommunfullmäktige som tagit ställning så kanske man hade pallat. Men nu orkar jag inte. Det tär för mycket. Det är aldrig för sent att ge upp.
– Det är aldrig försent att ge upp, suckar han.
