Idag anser nog alla att Skåne är svenskt. Men samtidigt som Skåne är en del av Sverige har Skåne en speciell särställning. Skåne är annorlunda. Så klart finns stora skillnader mellan alla landsdelar – det är mycket som förenar men också mycket som är olika.
Jag är skåning till blodet men flyttade hit först för något år sedan. Sedan dess har jag reflekterat en del över skillnaderna, inte de där uppenbara olikheterna, att det är platt och att det finns korsvirkeshus utan istället lite annat som ni ”riktiga skåningar” kanske inte tänker på.
Här kommer min lista:
Närheten
I Skåne är allt nära. Det som i Skånska mått ligger långt bort, exempelvis Kristanstad i förhållande till Eslöv är för folk i andra delar av landet nästgårds. Tidigare bodde jag i Hjo. När vi förklarar var Hjo ligger brukar jag säga att det ligger vid Jönköping. Sanningen är att det ligger ungefär en timmes bilväg från Jönköping. Jag tror inte så många från Eslöv förklarar att de bor i närheten av Kristianstad och jag tror inte heller att någon eslövsbo känner att den bor i Kristianstads omedelbara närhet.
Närheten gör också att man utan att stressa kan besöka städer som Helsingborg, Lund, Malmö på samma dag. I svenska mått är detta stora städer, det bor mycket folk i dem och framför allt, ännu fler besöker dem. Och det leder oss vidare till nästa punkt:
2. Människorna
För det är mycket folk här nere. Detta skapar en fantastisk dynamik som i sin tur skapar stora möjligheter. Kulturen frodas, det finns snäva, smala kulturföreteelser som inte skulle fungera någon annanstans. Det finns företag som inte skulle överleva någon annanstans än här. Det finns en grogrund för det mesta.
3. Kynnet
Ja, hur är en Skåning? I övriga Sverige finns en fördom om den fryntlige korpulente mannen med ett gott humör, Lasse Holmkvist- eller Edvard Persson-typer. Det finns också bilden av den lite dryga och arrogante skåningen, två ytterligheter är Sten Broman och Zlatan, båda tvättäkta divor som ändå älskats av det svenska folket, kanske framför allt på grund av deras ganska osvenska och lite exotiska stil.
Men det finns annat i det skånska kynnet som är värt att nämna. Till exempel att folk pratar med varandra. Man kan hamna i diskussioner med helt främmande människor i snabbköpskön. Folk är högljudda, säger vad de tycker. Folk är öppna!
4. Att hälsa
Hälsar man inte i resten av Sverige? Jo, men här säger man ”God morgon”. Det var min fru som först reflekterade över det men visst var det så. Jag steg på färjan till Landskrona på morgonen.
Besättningen och mina medpassagerare sa glatt ”God morgon”. Jag stannade på bensinmacken och hon som jobbar där sa: ”God morgon!” Jag stannade upp och sa till henne att jag tyckte det var så trevlig med den där seden. Hon tittade förvånat på mig och frågade: ”Vad säger man på andra ställen då?” ”Man säger bara hej.” svarade jag, satte mig i bilen och fortsatte min resa.
Nästa morgon vaknade jag till Hjo och jag åkte till Ica. Kassörskan sa ett kort ”Hej.” Jag fortsatte till bageriet och möttes av ett kort: ”Hej.”
5. Kaffet och brödet
I dessa tider då livsmedelskedjorna breder ut sitt likformade sortiment över landet kan man också tro att det ser likadant ut överallt. Men så är det inte. Det är en hel del i butikerna som skiljer och framför allt är brödet mycket bättre än på andra ställen. Ni kanske inte vet vilka tarvliga brödbitar som står till buds i övriga landet.
Så har vi kaffet. När mina föräldrar lämnade Skåne i slutet av 60-talet fick de be släktingar ta med sig Skånerost när de hälsade på. På den tiden fanns inget vettigt kaffe i Västergötland. När jag besökte en butik som säljer företagsprodukter här i Skåne upptäckte jag att Skånerost var det enda kaffet man kunde köpa med sig till personalrummet. I Skåne kan man alltså vara säker på att man får en rejäl kopp kaffe om man blir bortbjuden eller går till jobbet.
Så Skåne är annorlunda och man kan fundera över vad Skånes särart beror på. Jag tror orsakerna är flera. Dels är geografin viktig, längst ner på kanten av landet. Dels att det alltid passerat mycket varor och människor genom Skåne. Man har, vare sig man vill det eller ej, tagit in nya traditioner och gjort dem till sina egna. Så har vi dialekten. Den är nästan omöjlig att bli av med och ännu svårare att lära sig. Skånskan blir en del av identiteten som man inte kan få bort.
Men egentligen är det här helt oviktigt. Sverige är stort och olika – precis som andra länder, det är mycket som skiljer Bretagne från Provence, Texas från Maine, Skåne från Norrbotten.
Men då det i dessa tider pratas så mycket om en svensk kultur och svenskhet kanske man ska fundera över vad det egentligen är som är svenskt. Idag har vi en andra vice talman i Riksdagen som påstår att Judar – som funnits i Sverige i minst 500 år – och samer – som funnits i Sverige i minst 7000 år – inte är en del av ”den svenska nationen”. Han kanske skulle reflektera över att han själv kommer från en landsdel som tillhört Sverige kortast tid, bara 400 år och som förmodligen är den del av Sverige som liknar det övriga Sverige allra minst.
Kristian Mandin
Gästkrönikör på Landskrona Direkt
Skicka din krönika till info(at)landskronadirekt.com.
Bifogat gärna en bild på dig själv eller något som illustrerar krönikan samt lite kort fakta om vem du är. Skriv även ditt telefonnummer om vi behöver ställa någon fråga. Försökt håll dig under 6000 tecken inkl mellanslag.
