Annons

Gästkrönika: Sagan om Lokalmogulen och hans Mops

Mops. Foto: Anders Cöster.

Mops. Foto: Anders Cöster.

Det var en gång en liten stad vid kusten. Här i västanvinden hade staden legat vacker och stilla i över sexhundra år. Den folkvalde och självgode mogulen, en sann Gåsapåg som såg på sin befolkning lite från ovan, satt som vanligt på kontoret sex våningar upp och funderade ut nya planer och strategier, styrde och ställde, och under skrivbordet gläfste mopsen Börje alltid glatt och uppmuntrande. Att det egentligen inte var tillåtet med oregistrerade husdjur i kommunhuset talades det tyst om. Och Gåsapågen gjorde som han själv ville. Den som protesterade fick avgå. Det kunde flera tidigare medarbetare vittna om (men det gjorde de inte). Därför fick Börje fortsätta att svansa kring benen på Gåsapågen, att Börje allt som oftast skällde och ställde till med oreda sågs mest som ett pittoreskt och exotiskt inslag i de lyckta och annars så formella sammanträdesrummen, Börje menar ju bara väl. Och innerst inne var han en snäll och beskedlig liten Mops.

Annons
 

Denna tidiga aprilmorgon då sagan utspelar sig hade Gåsapågen kallat till ett viktigt möte. Han hade haft en dröm om hur staden skulle kunna bli ledande inom fastighetsaffärer. Det var som en sanndröm hade uppenbarat sig i den ensamma vårnatten. En dröm om framåtanda och snabba klipp. Om den fria marknadens mirakel. Gåsapågen hade nyligen rekryterat styrelseordföranden från stadens stolta fotbollslag till det kommunägda bostadsbolaget Landspengshem AB.
Att fotbollsklubben haft stora oegentligheter i ekonomin och varit nära ruinens brant bekymrade inte Gåsapågen nämnvärt, man kan inte begära allt, alla människor är värda flera chanser, speciellt en kompis, och på plussidan så kommer han faktiskt väldigt bra överens med Börje, resonerade Gåsapågen muntert. Rekryteringen var således ingenting som nödvändigtvis behövdes dras i långbänk.

Vattnet låg spegelblankt i hamnbassängen utanför kommunhuset och himlen skimrade som ett hav av förtrogna små blåsippor i junibacken. Styrelseordföranden tog hissen upp till våningsplan sex och möttes redan i korridoren av Börjes inställsamma svansviftande, de där glupska hundögonen kan krossa det hårdaste granithjärta, tänkte han och slängde till Börje ett rökt grisöra, lika bra att tysta odjuret direkt. Dörren slogs upp och Gåsapågen bjöd in med ett stort fryntligt leende och en kaffebricka i vänsterhanden och en tillförlitlig ryggdunk med högerhanden och sa med sin något nasala röst:

“Välkommen. Du är väntad. Jag har stora planer för dig.”

“Tack. Det känns alltid lika betydelsefullt att komma hit upp till dig här på höjden”, svarade styrelseordföranden förtjust.

”Köttgryta skulle kanske vara mer passande idag. Men det får duga med automatkaffe .”

“Inga problem. Godsakerna tar vi utanför protokollet”, kvittrade styrelseordföranden glatt.

De båda vännerna ställde sig vid det stora fönstret med utsikt över planerade hotellbyggen och åldriga befästningstorn. Till höger skymtade det svåruthyrda Gammelhamns bostäder likt en nagel i ögat på stadsledningen. Och tittade man åt vänster kunde man se de magnifika varvskranarna torna upp sig över taken som monument från fornstora dagar. Gåsapågen hällde långsamt och med stadig hand upp var sin kopp svart kaffe innan han tog till orda:

“Vi ska sälja Grusvången.”

“Hmm. De övriga i styrelsen borde nog vara med på detta möte”, förordade styrelseordföranden tyst.

“Det är du och jag som drar i trådarna. Och Börje sitter ju under bordet. Så krångla nu inte.”

“Men Grusvången? Det är bolagets ryggrad”, försvarade sig styrelseordföranden.

“Vi ska sälja Grusvången.”

“Det är inte speciellt smart att avyttra vårt mest eftertraktade fastighetsbestånd. Och ett framtida hyresöverskott kan vi använda till återinvesteringar i form av utveckling av lekparker till barnen och renovering av alla eftersatta lägenheter. Det är mer lönsamt för oss att inte sälja”, protesterade styrelseordföranden frustrerat.

“Vi ska sälja Grusvången. En stad ska inte äga.”

“Voff voff, gläfste Börje ystert under bordet.”

“Inget privatägt företag skulle någonsin ens komma på tanken att medvetet genomföra en sådan här ogynnsam affär. Och hyresgästernas lägenhetsfonder kanske fryser inne … det är inte rätt”, fortsatte styrelseordföranden.

“Vi ska sälja Grusvången.”

“Okej. Okej. Det blir som du vill. Som vanligt. Och självfallet ombesörjer jag dina önskemål”, muttrade styrelseordföranden matt.

“Bra. Då är vi klara.”

Styrelseordföranden svepte det sista kaffet och ställde koppen på bordet. Han vände sig långsamt om, torkade sig i mungipan med högra långfingerspetsen, suckade djupt, och tog ett par steg mot dörren när han hörde Gåsapågen borta vid fönstret nynna bekymmerslöst  ”tänk vad skönt det är ändå, att få sväva i det blå, och se er lite grann så här från ovan”. Och på gatan nedanför började människor samlas i små klungor. Tunga mörka moln tornade upp sig under den tidigare så blå himlen.

“Du. Förresten, ropade Gåsapågen efter styrelseordföranden när dörren slog igen, du kan låta hon VD:n göra grovjobbet. Det har hon betalt för.”

Efter en ansträngande och slitsam förmiddag bestämde sig Gåsapågen för att ta tidig lunch. Han kopplade Börje och tryckte upp hissen. Nu skulle Gåsapågen och hans lilla Mops ner på jorden igen, det var längesedan sist, och de trivdes bra där uppe, men på måndag skulle århundrades fastighetsaffär bli officiell och medborgarna hade redan deklarerat att de skulle möta upp klockan halv sex utanför Rådhuset. Gåsapågen såg framför sig hur han satt med Börje i knät tittade ut över ett folkhav av hurrarop och jubel. Den lilla staden vid kusten skulle aldrig bli sig lik igen och berättelsen slutar som sagor i allmänhet gör: Slutet gott. Allting gott (trodde ni ja).

Nu frågar sig säkert den observanta läsaren om det verkligen kan gå till så som i sagan? Det kan det med all sannolikhet göra, men sagans alla eventuella likheter med verkligheten bör ses som en olycklig tillfällighet, att sälja ut allmännyttan skulle inte ens en politiker få för sig. Sagans sensmoral är alltför orimlig för att kunna vara sann.

/Thomas H Johnsson

Annons
Annonser


















Vi stödjer Direkten genom att vara med i Företagsguiden:

Annonser