Fattigfälla undersökt

Annons

Vad blev följderna av bostadspolitiken under 90-talet? Hur påverkade den de fattiga barnfamiljerna? Och hur klarar de att leva i fattigdom under en följd av år? Det har Torbjörn Hjort och Tapio Salonen på Socialhögskolan i Lund studerat på uppdrag av Hyresgästernas Riksförbund. Studien bygger på djupintervjuer med 20 barnfamiljer och en registerstudie med drygt 100 barnfamiljer i Landskrona Resultaten redovisar de i studien \”Knapphetens boningar– Om fattiga barnfamiljers boende och ekonomi\”. Studien undersöker villkoren för barnfamiljer som kontinuerligt levt med bostadsbidrag sedan 1994. – Studien visar på stora brister i samhällets stöd till de fattiga barnfamiljerna. Bostadsbidragen måste reformeras, kommunerna ta sitt bostadsansvar och de sociala skyddsnäten utformas utifrån de här hushållens behov, skriver bland andra Barbro Engman, ordförande i Hyresgästernas Riksförbund på DN Debatt idag. Ett skäl till att Hyresgästernas Riksförbund gav uppdraget till Hjort och Salonen är att två tredjedelar av alla hushåll som har bostadsbidrag bor i hyresrätt. – Ett annat skäl är att vi vet att alla förändringar i bostadspolitiken under 90-talet inneburit stora försämringar för breda grupper. Men tyvärr har det varit svårt att tränga igenom med det budskapet. Med den här studien hoppas vi att budskapet ska nå fram till dom som sitter på besluten. Studien bygger på djupintervjuer med 20 barnfamiljer och en registerstudie med drygt 100 barnfamiljer i Landskrona. Studien har lagts upp så att resultaten kan relateras till gängse större levnadsundersökningar. Gruppen fattiga barnfamiljer är cirka 85 000 till antalet med cirka 150 000 barn 0 – 17 år. Av samtliga barn återfinns ca 8 procent i hushåll som levt i fattigdom under 1990-talets senare hälft. Hyrans andel av den bostadsbidragsgrundande inkomsten låg bland de studerade hushållen i genomsnitt kring 50 procent under de år studien omfattar. Samtliga studerade familjer är trångbodda, och särskilt gäller det invandrarfamiljerna, där det inte är ovanligt att en familj på sex personer tränger ihop sig i en trerummare. Orsaken till de knappa omständigheterna står framför allt att finna i en bristande etablering på arbetsmarknaden. Dessutom är de som har jobb anställda med deltid, timanställning, på vikariat eller projekt. Därför är inkomsterna inte bara otillräckliga utan också osäkra. Trots att alltfler i gruppen fått arbete har inkomsterna inte ökat. – Det sitter i en klassisk fattigdomsfälla, kommenterar Engman. I studien framgår att stödsystemen dessutom skapar otrygghet i stället för trygghet med alla ändringar av regler och nivåer. Och det är väl inte meningen. Jag tycker det är att löna de här familjerna illa. Studien visar nämligen att de genomgående sätter barnens behov i främsta rummet.