Inga laster... Uppväxt: I Halmstad Kom till Landskrona: Som 26-åring, 1966, efter att först ha varit några år på ett arkitektkontor i Malmö. Följde med chefen Arne Magnuson till Landskrona Familj: Ja, en fru samt två utflugna söner. Pension: Jag har lämnat kontoret men har min egen lilla firma nu. Jag är ålderspensionär men att gå helt i pension tror jag aldrig att jag gör. Last: Nej, jag har ju sagt att jag är en ganska ointressant person.

Fem favoriter Museum: Louisiana Möbel: Stolar, bord och inte minst hyllan Pilaster av John Kandell Konstnär: Paul Klee Arkitekt: På när håll är Sigurd Lewerentz outstanding. Titta man på Klippans kyrka så är det en tidlös arkitektur. Fordon: Det är mycket form. Just nu kör jag BMW men jag har kört många Citroëns. Där CX:en var en favorit.

Ulf Roos
"Det är det som sker mellan husen som är intressant för en stad"

- Jag är liten och grå, en ganska ointressant person, säger arkitekt Ulf Roos när vi ringer upp och vill ha honom som veckans profil. Någon större övertalning behövs emellertid inte. Sonen i Stockholm har ringt och förvarnat att HSB-chefen Kenneth Håkansson, skickat budkavlen vidare. Intervjun accepteras. Efter att ha suttit och samspråkat under en dryg timme på hans kontor på Lilla Strandgatan i en miljö som fått vilken person som helst med minsta möjliga intresse för design och formgivning att gå i spinn, kan man konstatera att "ointressant person" kan förpassas till något mörkt källarvalv.

Ulf Roos är mannen bakom många bostäder och byggnader i Landskrona. Han är dessutom en otroligt intressant berättare, en ödmjuk estet och idérik kreatör. Ritandet av hus inleddes i Landskrona med församlingshemmet i Häljarp och tillsammans med Arne Magnuson tog han i samma veva fram Drottningen för HSB på Västra Fäladen. Därefter har han mellan nyproduktioner sysslat med en del recycling, bland annat då han iordningställt Gamla Vattentornet och Tuppaskolan till bostäder.
- Det har blivit en del återbruk av Fredrik Sundbärgs gamla byggnader. Dock ej gamla brandstationen till bibliotek. Men det tycker jag är intressant, att man i Landskrona återanvänder sina gamla byggnader, det är en stor kraft, säger han, och innan intervjun tar sitt avstamp halkar vi in på såväl 1700- som 1800-talshusen i staden. Likt en ambassadör vurmar Roos över Rådhustorget och dess omgivning.
- Det är ett otroligt vackert torg. En pärla i Landskrona när det är som finast både som stadsbyggnad och hus. En plats med två skalor. De tuktade träden som skapar ett litet rum när det bara är torghandel och sen när studenterna fyller torget med sina vita mössor, då är vi ute i det andra rummet. Allt omgivet av de stora husen. Jag tycker om rum i rum.

"Jag hoppas att vi inte
får några höghus"

Hur ser du då på Kasernplan?
- Det är stadens vardagsrum för de lite oömma aktiviteterna och kant i kant med det ligger finrummet, det vill säga Rådhustorget. Att så mitt i stadens hjärta ha kontakt med det stora rummet som kan användas till tivoli, stora aktiviteter, påskfirande med hästar etcetera är fantastiskt. Jag tycker det är fint med en stad som lever. Vi ritar hus, men hus är egentligen bara väggar för aktiviteter. Det är det som sker mellan husen som är intressant för en stad.

Förra veckan hade vi Kenneth Håkansson som veckans profil och han undrade hur du vill att Landskrona ska se ut om tio år?
- Jag hoppas att vi får en vital stadskärna. Jag ser framför mig att man utvecklar det som är på gång. Att bygga i zonen från stationsområdet och ner mot vattnet. Det skulle förstärka stadskärnan. Jag hoppas att man kan behålla den skala som finns i Landskrona. Jag hoppas att vi inte får några höghus i den centrala staden. Där är en skala, som jag brukar säga är Tranchellska husets nock, det är en slags silhuett, högre än så behöver vi inte bygga. Vi ska bevara småstadskaraktären, men ändå se Landskrona som en stad i en större region. Jag brukar säga att när man ser Borstahusgumman som står där och vilar sig, så har hon promenerat i 20 minuter till jobbet och har ungefär lika lång tid kvar tills hon kommer fram till Saluhallstorget. Om vi skulle överföra den rörelsetiden på nutid, hur långt kommer vi på 20 minuter? Vi måste mäta storleken på staden i tid inte i meter och kilometer. Jag hoppas att man om tio år byggt ut Fäladen så att man har kompletterat och tätat området. Landskrona är för mig parkerna och havet. Jag hoppas att vi utvecklat parkstaden och att de stora trafiklederna in i staden görs gröna. Det vore intressant om vi kunde knyta ihop alla stadens olika delar genom parkdelen. Det parkbälte som finns från Kasernplan knyter ihop havet, på samma sätt skulle jag vilja se att ett parkbälte knöt an från Teaterparken ner mot Lundåkrahamnen, så att man hela vägen kan förflytta sig i parkmiljö. Kan vi sen få med oss vattnet upp i nuvarande bangårdsremsan så är hela stråket ett fantastiskt område att utveckla med hus med vattenkontakt långt in i staden. Tittar man sen på de gamla kartorna så ser man vilket otroligt vallgravs- och befästningssystem här funnits. Jag tycker det vore intressant om man kunde blottlägga befästningssystemet i hela staden. Delar av det finns kvar än idag. Även om man inte kan gräva och lägga vatten överallt, kanske man i markbeläggningen skulle kunna tydliggöra att när man går exempelvis vid biblioteket eller Tuppaskolan så skulle man kunna se att här gick faktiskt de gamla vallarna. Och vi kan sätta in den gamla stadsporten som ligger där i ett sammanhang. Då skulle man kunna tänka sig att delar av vallgravssystem skulle kunna träda fram i stadsmiljön och ge oss det här vattnet. Vattnet ger en stor kvalité, det kan vi se inte minst vid gamla vattentornet där bebyggelsen ligger elegant runt dammen. Vad jag menar är att där havet inte räcker till för alla kan man skapa vattenkontakt eller vattenytor på detta vis.

Skulle vi hinna allt detta på tio år?
- Det är intressant när Kenneth säger 10 år. Jag letade rätt på ett dokument vi tog fram 1996 som handlade om Västra hamnen. Där har vi Nyhamn idag. 10 år är inte en lång period. Så från idé till färdigt område, kanske har vi ett nytt område runt gamla stationen 2017.

60-70- talets arkitektur, inte byggdes det väl enbart monster och miljonprogram då. Finns det några pärlor från den tiden i Landskrona? - Ja, det tycker jag. Konsthallen naturligtvis. Det är väl en av de finaste byggnaderna här. Men även den byggnad Klas Anshelm ritade till Landsverk på industriområdet. Det som en gång var Supras kontor på Storgatan är en annan. Ett bostadsområde från den tiden som jag tycker är otroligt fint är det som Aina Berggren har ritat. Fröjdenborg. De gula teglade sjuvåningshusen vid tvätteprammen. Det är en skala som fortfarande håller. Även Öresundsparken är en bra exponent för 60-talsarkitekturen.

Vilka är Landskronas sju underverk?
- Oj, det hade jag behövt tänka lite på. Då får jag välja några byggnader från olika tidsepoker. Konsthallen och Idrottshallen är självskrivna. Frans Ekelunds villa i Granet är en annan. Handelsbankshuset och Gamla Vattentornet. Sen måste jag ha med något av 1700-talshusen. Det får bli Gamla Kassan för att det är så pass intakt även invändigt. Naturligtvis måste jag även ha med Ralph Erskines Esperanza.

Vilket är dagens Kumlahus, det vill säga, vilket hus borde man omgående sätta grävskopan i?
- Det har jag ingen uppfattning om.

Från sitt kontor kan Ulf Roos följa det nyligen påbörjade arbetet med att uppföra 19 bostadsrätter och fyra radhus på kvarteret Svanen.
Vad har du på gång utöver de man kan se från fönstret?
- Det är de fyra solfjädershusen i Nyhamn samt 40 villor i Glumslöv som jag ritar för Derome.

Om du fått fria tyglar, vad hade du velat bygga på gipsön?
- 1990 satt vi och spånade kring ett dokument som vi kallade Vision och Stadens framtid. Då hade vi en del lösa idéer för gipsön om en fritidsmiljö med båtliv. Det är så att man kan inte, som det är idag, bygga uppe på ön. Däremot kan man bygga på kanten och vår tanke var någon typ av småbåtshamn där med en bro som vecklades ut dit och självfallet då en liten fiskrestaurang.

När vi gjorde lite research på dig så framkom det med samma tydlighet som nu att du är ödmjukheten personifierad. Någon sade, honom får ni inte ur något skrytsamt. Vad har du fått för pokaler och medaljer?
- Jag vann en arkitekttävling om framtidens boende 1976 för Ytonghus, det var efter det som jag bestämde mig för att starta eget. Till Bomässan 1994 vann kontoret ånyo en tävling om framtidens boende, samma år fick vi kommunens stadsbyggnadspris för Strandpaviljongen. Men där är det ju huset som får priset, så det räknar vi inte. Egna meriter i övrigt, så har jag undervisat en del på arkitekthögskolan, säger Ulf Roos och tycks vilja släta över den besvärande frågan och istället framhålla kontoret och kollektivet bakom.

Vi "plågar" honom dock och sitter tysta.
- Ja, sen fick vi pris för Årets HSB-projekt i Sverige 2000 för bostadsrättsföreningen Sundet, smyger han fram men vi är inte dom som ger oss, utan vi vräker på med:

Vad är det bästa du gjort om du själv får säga det?
(lång tystnad)
- Jag är rätt nöjd med huset jämte oss (Lilla Strandgatan 5) samt ombyggnaden i huset där vi sitter nu. Det präglar ett försök att hitta ett hus som hör hemma på sin plats. Vi pratar ibland om platsens själ. Det är ett försök att finna den. Utan att göra en pastisch, hitta karaktären av en kajbebyggelse. Det får jag säga att jag är rätt nöjd med.

Dina söner har lämnat Landskrona. Hur är det att ha barn & barnbarnen så många mil bort?
- En är Ad på ett företag i Stockholm och den andre är arkitekt i Dallas. Avståndet är naturligtvis tråkigt. Det hade varit trevligare om man haft de närmre. Vi försöker åtminstone träffas en gång om året med familjen i USA. Vi sågs faktiskt senast i Indien i somras. Det låter kanske märkligt men sonen är gift med en indiska och vi träffades på en släktings bröllop där. Av naturliga skäl träffar jag stockholmarna oftare.

Vem i Landskrona skulle du vilja vara för en dag?
- Nej, det kan jag inte svara på. Någon sådan önskan har jag inte.

Vi driver en tes på redaktionen om kreativitet, konstnärlighet och vem som är mest lämpad att ta skitgörat, detta har eventuellt att göra med hjärnhalvorna och hur man knäpper sina händer. Vilken tumme har du närmast kroppen när du knäpper dina händerna?
- Hahaha. vänster!

Av vem får du roligast sms och mail?
- Säger du roliga så är det väl dom man får av barnen.

Har du något smultronställe?
Ja, vi har ett sommarhus i Särdal en liten by utanför Halmstad. Dit försöker vi åka så ofta som möjligt.

Färdigköpt eller ritat själv?
- Det har jag ritat själv.

Ett råd till ungdomar som står i valet att välja yrkesinriktning?
- Funderar dom på att välja ett arkitektjobb så tycker jag de ska göra det. Man kan rita hus, vara inrednings- eller landskapsarkitekt. Jag har aldrig ångrat mitt yrkesval och hade jag fått välja igen hade jag valt samma.

Gillade du Easy Rider?
- Det är inget jag sett. Men Vild Ungdom med Marlon Brando minns jag.

Så det stämmer att du var lite vild och mc-knutte när det begav sig?
- Hahaha, jo det stämmer, men det är inget jag kör längre. Jag är lite skrämd för det.

30 år med samma kollega (Leif Arnsby) och 44 år med frun, hur får man ett förhållande att hålla?
- Genom att hitta de människorna man trivs och fungerar ihop med. Och på sätt och vis inte vara den som alltid ska ha rätt.

Avslutningsvis till vem i Landskrona skulle du vilja ställa vilken fråga?
- Till Åke Jönsson skulle jag vilja ställa frågan: Med anledning av dina tankar kring stadens identitet. Finns det en platsens själ i Landskrona?