|

Tutti
Johansson Falk
"Jag
var ju ingen tjej-tjej när jag var liten och det är jag nog
inte nu heller"
Förra
veckans profil var kommunalrådet Torkild Strandberg och denna vecka
tar vi pulsen på hans allianskollega Tutti Johansson Falk, även
hon kommunalråd.
Beskriv
dig själv med fem adjektiv?
- Glad, blåögd, hemkär, äventyrslysten och tuff.
Du
säger att det står Tutti i ditt pass? Var kommer namnet från?
- Det var arbetsnamnet på mig innan jag föddes. Sedan är
jag döpt ganska sent eftersom min, i Uppsala studerande faster, inte
kunde komma på nio månader och därför fortsatte
man att kalla mig Tutti. Jag har aldrig blivit kallad något annat
i familjen. I skolan hette jag Boel men det gick inget bra eftersom ingen
räckte upp handen när läraren ropade namnet. De funderade
på om jag var hörselskadad, ignorant eller bara nosig. När
jag sedan var i 20-årsåldern så gick jag till pastorsexpeditionen
och sade att jag ville lägga till Tutti i mitt riktiga namn. När
mannen bakom disken tittade på namnet jag fyllt i så synade
han mig uppifrån och ner och sade ”Man får ju bestämma
själv”. Hade han haft något att säga till om
så hade det inte blivit något.
Hur
konservativ är du?
- Torkild Strandberg och jag brukar säga att jag står för
det liberala och han för det konservativa trots att jag är moderat
och han folkpartist. I vissa frågor är jag nog konservativ
men i andra är jag det inte alls.
"Jag
var kung i disken
på Erikstorp"
Kommer
du ihåg TV-serien Herrskap och tjänstefolk på 70-talet?
Du och andra i ditt parti har anlitat tjänstefolk, är alla dina
papper gröna?
- Det kan du tro. Det är ingen billig historia.
Skulle
du själv vilja arbeta som ”piga”?
- Finns pigan? Man kan säga så här. När jag började
mitt yrkesliv så var jag i 14-årsåldern. Det var i disken
på Erikstorp. Den resan har lärt mig oerhört mycket. Är
man duktig på något så spelar det nästan ingen
roll vad det är. Jag var kung i disken på Erikstorp. Jag kommer
ihåg att diskmaskinen gick sönder två morsdagar i rad.
Det var då bara att diska förhand men det gick det också.
Man var dock fasansfullt skrynklig om händerna på kvällen.
Jag har inga problem att ta ett jobb som man inte räknar som fint.
Alla funktioner måste finnas om det hela ska funka.
Hur
ofta går du till frissan?
- Min frisör finns i Halmstad. Jag var hos honom förra våren.
Sen skulle jag gå på hösten i samband med valet men jag
hann inte. När jag sedan ringde och bokade en tid så skrek
han ”har du inte varit hos någon sedan du var här senast”.
Jag fick ju säga nej.
Har
vi inte frisörer nock i stan?
- Jo men det är med frisörer som med gynekologer. Man väljer
utifrån referenser. Man slår inte upp dom i katalogen och
väljer första bästa. Sen har jag en kompis i Halmstad som
jag brukar passa på att besöka när jag friserar mig.
Massageinstitut
har i alla tider förknippats med manliga kunder. Idag är det
tvärtom. Sysslar du med någon typ av hokuspokus, typ stenar
på ryggen, ler- och tånginpackning eller något liknande
spa-aktigt?
- Jag har varit på spa i Torekov men gör det alldeles för
sällan. Det är väldigt avkopplande. Men jag vet inte om
det är hokuspokus. Redan de gamla grekerna visste vikten av att bada
och det var inte bara för att hålla sig rena.
Är
det ok med plastikkirurgi på Strandpaviljongen?
- Ja.
Om
någon skulle bjussa på en valfri uppgradering där, vad
hade du valt?
- Jag hade tackat nej. Jag är inte intresserad för egen del.
Nämn
tre sossar som du skulle kunna bjuda på kalas?
- Marita Larsson, Lars Wallstén och Göran Nyström.
Kan
du berätta om något preskriberat gymnasieminne?
- Nej, det tror jag inte. Vi gick en naturvetenskaplig klass som var väldigt
duktig. Det var allt för många som hade 5.0 i snitt när
de gick ut. Men sista veckan kampade ett antal av de duktigaste killarna
på Gullstrandsskolans tak och det var inte så uppskattat.
Du
var inte själv med uppe på taket?
- Nej, tyvärr.
Tyvärr?
Hade det inte sett konstigt ut om du som ensam tjej kampat med ett gäng
killar på skolans tak?
- Hahahaa… Det hade man fått bjuda på.
Är
ni för många frifräsare inom Landskronamoderaterna?
- Nej det tycker jag egentligen inte. Vi har som andra partier ambitioner
att växa. Ska man klara av det så måste man ha en bredd
hos de som representerar oss. Allt för att folk ska kunna känna
igen sig. Däremot så tycker jag att det frifräseri som
ska förekomma ska göras inom det politiska spektrumet. Jag gillar
inte när man börjar diskutera personliga egenskaper. Det är
sådant som gör ont och det skapar inget konstruktivt.
"Jag
fick tuppjuck"
Vad
var det som en gång i tiden fick dig att välja just moderaterna?
- När Johannes var liten i mitten av 90-talet var jag inte nöjd
med den barnomsorg vi hade och jag ville byta. Det var en krånglig
affär. Till slut fick vi dock en ny dagmamma som vi skulle börja
hos efter sommaren. Hon blev dock uppsagd innan vi han börja. Jag
fick tuppjuck, den uppsagda dagmamman fick tuppjuck och några till
fick tuppjuck. Då började vi fundera på att starta ett
eget personalkooperativ. Jag kontaktade då Susanne Wallmark och
sedan BUN men jag fick avslag från det senare. Susann som då
var opositionsråd sade då att jag hade passat hos moderaterna.
Jag gick med på några möten och på hösten
1997 blev jag medlem om jag minns rätt.
Du
började med politiken sent…
- Ja, jag är ingen broiler, jag är en seg höna. Jag var
en ganska medelmåttig elev i skolan och sedan började jag jobba.
Det var alltså inte förrän jag fick problem med barnomsorgen
som jag engagerade mig i någon politisk fråga. Så är
det nog för många. Man blir inte riktigt intresserad förrän
något händer i livet.
Från
att ha bott i centrala Landskrona så flyttade du till Borstahusen
och nu bor du på vischan. Varför har du flyttat ut på
landet?
- Jag hittade ett hus på landet när jag och min son flyttade
från Helsingborg. Sedan träffade jag min nuvarande man. Därefter
växte familjen och vi fick flytta igen. Vi hittade då ett hus
inte så långt från det förra. Men nu är vi
på väg tillbaka till Landskrona. Kollektivtrafiken funkar helt
enkelt inte så bra för vår 14-årige son då
han vill in till polarna i stan. Och någon förbättring
i just kollektivtrafiken till Arlunda är inte i sikte.
Du
var en jäkel på fotboll när du gick i skolan. Varför
har du inte fortsatt?
- Jag blev faktiskt tvåa-vald i fotboll när jag gick på
Råtteskolan. Men jag spelade bara fotboll för det var kul.
Jag var ju ingen tjej-tjej när jag var liten och det är jag
nog inte nu heller. Jag var alltid med killarna och eftersom dom spelade
fotboll så gjorde jag det också.
Var
du rå?
- Inte vad jag kan komma ihåg.
När
får stans fotbollstjejer tillgång till en konstgräsplan?
- Det är en mycket bra fråga. Det avgör de fotbollsföreningar
som har tillgång till konstgräset. Vi håller dock på
att se över konstgräsfrågan. I ett långsiktigt perspektiv
är konstgräset billigare. Det kostar mer att anlägga men
det är billigare att underhålla. Det är dessutom betydligt
mer slittåligt.
"Skulle
jag ha hur mycket pengar och tid som helst så skulle jag tillbringa
en stor del av mitt liv under vatten."
Ska
du åka in på Venfestivalen?
- Är det sista helgen i juni? Det går nog inte. Jag är
då på Kommunförbundet Skånes årliga kommunledningsresa.
Jag skulle dock gärna åka dit. Ven är perfekt och Venfestivalen
är något folk vill ha. Det kan bli hur stort som helst.
Just
som Tutti svarar på ovanstående fråga så ringer
hennes mobil. Det visar sig att hon har den sovjetiska nationalsången
som ringsignal,
- Visst är det kul? säger hon och skrattar samtidigt som hon
svarar. Uppringaren hinner dock lägga på.
Du
har sovjets nationalsång som ringsignal. Hur kan det komma sig?
- För mig är det mer en hockeylåt. Jag fick den av någon
och jag tycker den är klämkäck. Dessutom är det kul
att göra folk förvånade.
Du
skulle inte kunna köra med Internationalen för att skrälla
rejält?
- Nej, gränsen går innan det, hahahaaa….
Tillbaka
till festivaler. Skulle du skicka in din 14-årige son till Venfestivalen
eller rent av till Roskilde eller Hultsfred?
- Till Ven hade han nog fått åka. Där har vi kompisar
som skulle kunna hålla ett öga på honom. Men till Roskilde?
Nej. Där är jag konservativ. Jag är inte säker på
att jag skulle vilja åka dit själv. När jag var tre lortar
hög och såg Pippi Långstrump i Borstahusen så skulle
dom ha godisregn. Jag hamnande då på marken. Minnesbilden
är att jag bara ser en massa fötter och jag var omskakad när
min mor väl hittade mig. Sedan dess är jag inte så glad
för stora folkmassor.
Du
har jobbat på såväl Erikstorp som Kajos. Har du drömmar
om att någon dag återvända till restaurangbranschen?
- På något sätt skulle jag kunna tänka mig en kombinerad
affär, e-butik och servering. Men eftersom jag vet hur det är
att jobba på restaurang så blir det nog inte någon restaurang.
Man får ett väldigt begränsat socialt umgänge, en
oerhörd närhet till alkohol, och man har ingen ledig tid när
andra är lediga. Det är i alla fall inget jag kommer att satsa
på så länge barnen bor hemma.
Vem
är stans mesta gratislunchätare?
- Ingen aning. Borde jag veta det? Det är nog inte jag. Men det kanske
det borde vara, eller så borde jag kanske vara den som bjuder?
Vad
kostar en lunch på stan i snitt?
- Senast jag åt ute betalade jag en hundralapp. Med dricks. Jag
är ju uppväxt i den branschen.
Betalar
du alltid dricks?
- Nej, jag är oerhört kinkig. Får jag dålig service
så är det på öret jämnt.
Spelar
du golf eller utövar du någon annan sport?
- Jag spelar inte golf eftersom jag är uppväxt på en golfrestaurang
då det inte var en folksport. Då rusade tanterna in och smällde
brickan i disken och undrade vad som ingår. Efter ett tag härsknade
man till och sade, i vadå. Jag har dock försökt att ta
grönt kort men tiden har inte räckt till. I övrig har jag
en ambition att träna på gym men även här är
tiden knapp. Jag gillar också att dyka med tuber men det är
mer ett fritidsintresse. Skulle jag ha hur mycket pengar och tid som helst
så skulle jag tillbringa en stor del av mitt liv under vatten. Mitt
dykcertifikat tog jag i Thailand, Australien och Egypten.
"Jag
är certifierad inseminatör på grisar"
Eftersom
du är ekonom så förutsätter vi att du har koll på
kronor och ören. Var storhandlar du?
- ICA Kvantum.
Det
finns de som påstår att din färgsmak är något
utöver det vanliga. Berätta…
- Jag gillar orange för tillfället. Men jag byter med jämna
mellanrum. Jag vill dock poängtera att jag gillade orange innan alliansen
valde det som sin färg. Jag har bland annat en orange handväska
som folk tycker är spektakulär.
Tycker
du att man ska göra något åt kasernplan?
- Ja, egentligen tycker jag det. För mig framstår det som en
grusöken även om jag vet att det finns tunga historiska skäl
till att det ser ut som det gör idag. Centrum ska vara en mötesplats
och mig veterligt så möts inte så många på
kasernplan idag.
Vad
sjunger du på en kareokekväll?
- Margareta. Jag skäms inte för att sjunga men jag är inte
bra på det.
När
dansade du senast?
- Jag brukar dansa med ungarna hemma i köket. Senast jag var ute
och dansa var något år sedan. Jag går ogärna ut
i Landskrona senare på kvällen.
Är
det för att du känner dig otrygg?
- Nej, men folk har så mycket att säga när de fått
i sig en pilsner eller två och det är inte så kul alltid.
Som förtroendevald på den nivå som jag är har man
ingen personlig integritet.
Tror
du på gud?
- Jag tror att det finns något större än vad vi begriper
men jag är inte med i svenska kyrkan.
Vilka
dolda talanger har du?
- Jag är certifierad inseminatör på grisar. Det lärde
jag mig på en kurs i Helsingborg. Anledningen är att min far
hade grisar tidigare. Jag kan också skriva maskin på riktigt.
Jag har motorcykelkörkort. Jag har nog språköra. Just
nu tränar jag på turkiska och kurdiska tillsammans med en på
Stadsbyggnadskontoret.
"Jag
hoppade bungyjump åt alla håll"
Har
du någon gång kört bil och varit påverkad?
- Nej, det har jag inte. Ju äldre man blir desto mindre risker tar
man. Innan jag skaffade barn så testade jag att hoppa fallskärm,
jag hoppade bungyjump åt alla håll och reste hit och dit.
Det kunde gått åt pipan många gånger men det gjorde
det inte. Såna grejer som jag kan styra själv är jag noga
med att hålla efter idag.
Vad
ville du bli som liten tös?
- Veterinär.
Vad
samlar du på?
- Inget speciellt.
När
var du på teatern senast?
- Senaste föreställningen jag såg var Mannen i Ballongen
härom veckan.
Förkommer
det practical jokes i er fullmäktigegrupp?
- Inte vad jag vet. Inget som jag har upptäckt ännu. Det kan
nog bli lite väl stramt och uppknäppt ibland. Vi hade nog inte
mått dåligt av att stämningen lättats upp lite.
Vilken
är din största motgång i livet?
- Jag vet inte. Separationen från Johannes far var fruktansvärt
jobbig och tog många år. Det är dock något som
jag inte skulle vilja vara utan. Man lär sig väldigt väldigt
mycket samtidigt som man blir ödmjuk. Det finns situationer där
människor inte mår så bra och kanske gör konstiga
saker. Man lär sig oerhört mycket om sig själv.
Vilken
är din största framgång?
- Det är kanske ett banalt svar men det är naturligtvis mina
barn.
Vem
är stadshusets största tjejmagnet?
- Sånt får ju inte jag veta. Jag är kommunalråd
och är varken med på personalfester eller skvaller i fikarummet.
Jag har ingen aning.
Vilken
är din käraste ägodel?
- Eftersom du frågar om världsliga saker så vet jag inte
om det finns något speciellt.
Intervjun
avslutas och vi börjar gå mot ingången av stadshuset.
Tutti ska på möte och vi själv ska in och svettas vid
datorerna. Hon hinner dock påpeka att hon fortfarande inte fått
tillbaka den penna som Torkild Strandberg ”lånat” av
henne.

|