
Tomas Hellstrand
"...varför
ligger där ett par brinnande kalsonger i brandtrappan..."
Tomas Hellstrand är hotelldirektören som sadlade om och öppnade
Restaurang Pumphuset. Något av en doldis i stan trots sin intressanta
bakgrund och sedan 17 år tillbaka Landskronabo.
Tomas är född och uppvuxen i Sandviken. Pappan jobbade inom verkstadskoncernen
Sandvik och jobbet tog familjen till Brasilien där han bodde fem år under
tonåren. Fotbollsintresset som funnits där hela tiden utvecklades. Han
spelade i såväl skollag som stadslag. På plats i Sydamerika fick han även
upp ögonen för ett nytt intresse, u-landsproblematik. Reste hem och läste
statskunskap i Lund som 20-åring med målet att jobba med u-lands/i-lands
relationer. Han har en fil.kand. i internationell politik och konfliktteori.
Sökte in på UD efter utbildningen men då han saknade partipolitisk tillhörighet
och erfarenhet var det inte lätt att komma in vid den årliga gallringen
som då fanns. Blev ombed att återkomma vid nästa års intagningar och fick
tipset att engagera sig politiskt.
- Det var inte det jag ville, jag var fast besluten att arbeta med
u-lands/i-lands relationer och var totalt opolitisk, säger Tomas Hellstrand
som därmed var tvungen att hitta en syssla innan han kunde söka en andra
gång.
- Under mina studieår hade jag fuskat som servitör och bartender. Jag
gillade service, det visste jag, så jag hoppade på ett hotell trainee
jobb uppe i Göteborg för fransk koncern. Arbetade som nattportier, receptionist,
konferensvärd, frukostvärd och trivdes alldeles utmärkt, berättar
han.
Snart lärde Tomas sig uppskatta personalansvar, vilket han tror har kopplingar
till hans humanistiska intresse och hans lagsportintresse.
-
En arbetsplats är som ett fotbollslag.
Det blev aldrig en andra ansökan till UD, utan Tomas blev kvar i hotellbranschen.
Han uppskattade kombinationen personal, gäster och service. Med åren avancerade
han i graderna och har varit hotelldirektör för flera anrika hotell i
regionen, av vilka kan nämnas Hotel Nobel House, Savoy och First Hotel
Garden i Malmö samt Star Hotel i Lund.
- Jag älskade mitt jobb. Jag hade världens bästa yrke. Men ju större
koncernerna blev ju mer blev VD jobbet sifferexercis. Jag satt på kontoret
och skickade prognoser och kommentarer om resultat och kvartalsrapporter
till ett huvudkontor allt längre bort. Jag reste runt och tittade på hotellprojekt
i världen. Jag kände att jag kom längre ifrån servicen, personalen och
gästen.
Tomas
hade blivit en siffernisse. Till Landskrona hade han flyttat 1990 tillsammans
med hustrun som är bördig från stan. Dock hade han innan Pumphuset
dök upp aldrig arbetat i Landskrona utan alltid pendlat kors och tvärs.
- När Pumphuset dök upp blev jag intresserad. Här fanns en chans att
återvända till personal, gäster och service. Och cykla till jobbet. Huset
är underbart och jag har saknat något liknande sedan jag kom till Landskrona
första gången med min hustru 1983. Jag är tacksam och glad mot Pumphusets
projektgrupp och finansiärer som trott på mitt sätt att se på restaurang,
service och problematiken runt det. Det är en ekonomiskt vansinnigt tuff
bransch.
"Det
fick bli Hardeberga BK
i division 5 istället"
Dina
kamrater inom hotellbranschen måste trott att du var kockobello när du
valde att lämna den fasta och trygga månadslönen mot detta?
- Mina kollegor i Malmö och runt om i Skåne tyckte jag var fullständigt
vansinnig. "Du vet väl hur svårt det är att tjäna pengar på restaurang",
sa dom. Men jag svarade att det är en ruskig utmaning.
Har du aldrig ångrat att du inte gav fotbollen en ärlig chans?
- Jag spelade i Lunds BK under studietiden och då var det träning fyra
dagar i veckan. Det mäktade jag med under en säsong men sen klarade jag
inte det på grund av studierna. Men visst hade det varit roligt och sett
vad som hänt om man spänt bågen. Martin Dahlin lyftes upp som 15-åring
i a-laget och sedan tidigare hade vi Roger Ljung. Det märkte man att dom
var lovande men vi andra höll hyfsad nivå. Så visst man vet väl inte riktigt
hur långt man nått om man valt den vägen. Det fick bli Hardeberga BK i
division 5 istället.
Ge
oss en smaskig rock ´n roll anekdot från hotelltiden?
- Det finns faktiskt roligare anekdoter än rock ´n roll historierna. Det
är väl främst två jag skulle vilja säga. Den ena är när ett politiskt
parti hade sin riksstämma på Star Hotel i Lund i slutet av 90-talet. Jag
har aldrig sett maken till röjargäng. Jag har aldrig sett något liknande.
De jobbade stenhårt under dagarna men sen på kvällarna hände de mest konstiga
saker i swimmingpoolen, det förstördes saker på rummen och det var nersmutsat.
Det var något speciellt att förtroendevalda kunde vara så annorlunda när
jobbet var slut. Det är något speciellt med hotell. Det lockar till sig
människor att byta personlighet. Där är man anonym tycker man. När man
kommer in om hotelldörren så är man den köpande kunden och då har man
rätt att bete sig som man vill. Många är sådana. Det är märkligt att man
ska behöva ha två olika personligheter. Det finns många idrotts- musik-
och filmstjärnor som jag sett uppföra sig helt annorlunda bakom kulisserna.
En av de roligaste sakerna som inträffat var när jag hade helgtjänstgöring
och man bodde kvar på hotellet. Man gick säkerhetsgång, kollade nödutgångar
och brandutrustning med mera. Då kom jag till en brandtrappa på femte
våningen och känner att det luktar bränt. Det var tidig morgon, klockan
var runt åtta. Jag går spiraltrappan ner för att ta reda på var lukten
kommer ifrån. Längst ner hittar jag ett par brinnande kalsonger. Det kan
man fundera på, varför ligger där ett par brinnande kalsonger i brandtrappan
och ingenting annat?
Vilka
är då de märkligaste kraven du fått från hotellgäster?
- Jag har haft gäster som hyr ett rum men insisterar på att få använda
toaletten på ett annat rum utan att betala för det. Märkliga krav har
ofta med mat och dryck att göra men kanske framför allt med hygienen.
På Savoy hade vi en del spektakulära artister och då kunde märkliga önskemål
komma om att vi skulle byta ut en säng eller en ny madrass.
Gör
man det då?
- Det är olika beroende på hotellets policy men jag har nekat till att
byta ut en säng och nekat till att köpa in träningsutrustning till en
gäst. Även om den gästen var villig att betala, så tycker jag det är ett
märkligt sätt när vi har ett modernt gym på hotellet.
"Det
var tufft, för Landskronabon säger gärna vad den tänker och tycker"
Vad
är viktigast insidan eller utsidan?
- Det är nog alltid insidan. Även om man kan titta på en arkitektur från
utsidan så är det som ger en mest när
man får tillfälle att titta på huset från insidan. Generellt är det alltid
insidan.
.
och då gäller det även Pumphuset?
- Ja, det tycker jag. Det är ett fantastiskt hus som trots att det är
ett nytt, har en atmosfär. Vi som jobbar här trivs och har snabbt blivit
ett team. Det har naturligtvis att göra med att vi tycker om att arbeta
med varandra men också med miljön och atmosfären i huset. Man blir lugn
och harmonisk här. Det har naturligtvis med allt runt omkring, naturen
och havet, fisket. Man coolar ner.
Vad gillar du utsidan?
- Jag har alltid gillat utsidan. Jag vet att den är kontroversiell och
att många inte gillar utsidan men de blir väldigt positivt överraskade
när de kommer in. De säger, "Wow, vi kan väl stå ut med utsidan då!".
Jag har från första början gillat arkitekt Per Dockssons stil. Att bryta
ganska kantigt, som i och för sig går i stil med piren, med det mjuka
härliga här inne.
Sammanfatta premiäråret för Restaurang Pumphuset?
- Antalet gäster vi haft är fler än vad vi hade hoppats på i budgeten.
Vi har haft cirka 40 000 till 45 000 restaurangbesökare. Det har varit
väldigt mycket upp och ner. Vi fick en väldig rivstart och exponerades
kraftigt i och med att huset erbjuder ett sånt stort utbud i form av kultur,
konst, shop och restaurang. Detta i kombination med läget och arkitekturen
gjorde att det kom väldigt, väldigt mycket folk de två, tre första månaderna.
De var nästintill så att folk köade för att komma in. Det var fullt hela
tiden. Vi var inte redo.än. Vi hade inga rutiner. Vi fick lösa anstormningen
med händer och fötter. Där fick vi inte uppleva den ekonomiska bommen
som skulle ge trygghet under vintern. Vi drog på oss för stora kostnader
för att hinna med alla intresserade gäster. Maten var ganska så bra hela
tiden men vi här ute i matsalen visste knappast var tallrikarna var, eller
hur många bestick vi hade eller om vinglasen tog slut. Det var väldigt
intensivt i början. Då kunde vi inte leva upp till den kvalitén jag vet
att gästerna sökte. Maten var god men vi kunde inte ge dom den trivseln
och kvalitén som förväntades ute i restaurangen. Det var tufft, för Landskronabon
säger gärna vad den tänker och tycker. Vi fick många goda tips om varför
gör ni inte så här istället. Det var bara att bita ihop och ena personalen
att vi hela tiden måste utveckla oss och våra koncept, bli effektivare
och vara stolta över vad vi gör. Ingen kan vara hundraprocentig från början.
Pö om pö har vi utvecklat oss och blivit ännu bättre. Och under de sista
tre månaderna har vi uteslutande nästan bara fått beröm. Pumphuset ska
vara en kvarterskrog och en samlingsplats. Det ska vara lätt att komma
hit och vara gäst. Det ska vara trevligt att vara här. Oavsett om man
äter en smörgås eller något mer exklusivt så måste man känna sig välkommen
och trivas. Man ska vilja komma tillbaks. Vi är på väg dit.
Du
har inga pokermaskiner vid baren och inget Black & Jackbord heller för
den delen, är personalen så socialt begåvade att de konverserar med stammisarna?
- Ja, men det är alltid svårt. Framförallt för de yngsta i personalen
är det svårt att känna sig trygg nog att prata med en gäst.
Har
ni fått några stammisar?
- Ja, vi har fått rätt många stammisar som kommer allt oftare. Dom vi
räknar som stammisar är här cirka en gång i veckan. Det roliga är att
vi har det i alla ålderskategorier från 25 år upp till 85-90.
Ska
en stammis behandlas med lite extra omsorg?
- Jag tror att det blir så per automatik. Vi blir naturligtvis glada när
vi ser en gäst gång efter annan. Det blir allt mer personligt och trevligt.
Det blir det annorlunda även om stammisen inte får billigare priser eller
mera mat, det blir att man pratar om annat än drycken och maten. Det som
är emot oss är storleken på restaurangen. Det är en förhållandevis stor
restaurang och det krävs mycket gäster för att man ska uppleva det som
välbesökt. Kvarterskrogsstämning kräver att det är folk i restaurangen.
Några pokermaskiner får man inte se här. Jag
är övertygad om att man måste kunna stå på ett fåtal ben. Har man framgång
så måste man veta vad det beror på. Man ska inte behöva tveka på om det
är för att maskinerna är bra, eller att tjejen vid blackjack-bordet är
snygg eller om trubaduren var extra bra denna helgen. För hos handlar
det om trivsel, mötet människor emellan, mat och dryck. Till stora drag
måste vi kunna luta oss mot det. Vi jobbar dock vidare och satsar på att
bli bättre på konferenser. Vi ska även jobba med att utveckla cateringen,
inte för att bli jättestora på det, men det är ett sätt att bredda sig
under de svåra vintermånaderna. Branschen är svår att nå lönsamhet i och
man måste göra alla rätt på alla nyckeltal om man bestämt sig för att
man betalar alla avgifter och skatter som finns. Och det vill vi göra.
Har
vi några andra nyheter att se framemot 2007?
- Vi kommer att ha fler och tidigare annonsering vid våra temaaftnar.
Lite mer musik är att vänta. Sen har vi vår TV i baren där vi visar alla
de stora fotbollsmatcherna. Byalaget var emot det från början men jag
har hela tiden sagt att jag ska ha det och nu märker man på lördagar att
allt fler hittar hit av den anledningen.
Det
finns en souvenirshopen i foajén, hade det inte varit bättre rent ekonomiskt
om man skaffar arkadspel i hörnan? Eller om man ser det som att borde
det inte finnas något för ungdomarna i Borstahusen att göra på kvällarna?
- Nu är det en shop där och den berikar Pumphuset. I Borstahusen finns
Ulkavallen och där är många ungdomar aktiva. Sen är Landskorna inte större
än att man kan cykla snabbt till ridhuset eller någon annan aktivitet.
Nej, arkadspelen hoppar vi över.
Pumphuset
har förändrat miljön i hamnen, skulle du vilja göra fler förändringar
i Borstahusen?
- Jag hade gärna sett någon typ av kallbadhus här, så att vinterbadarna
fått ordentliga omklädningsrum och en bastu. Jag är förtjust i Hornbæk
i Danmark. Där har man hittat ytterligare en dimension med några riktigt
bra och välsorterade klädesaffärer. Det hade jag kunnat tänka mig i en
röd sjöbod modell större här nere i hamnen som saluförde kläder.
En dröm vore också att knyta ihop vår restaurang och konferensutbud med
en bed and breakfast. Jag älskar fortfarande hotell men tänker inte bli
hotelldirektör igen.
Hur mycket ska man ge i dricks?
- Det är olika i olika kulturer. Jag själv ger 10 procent men bara då
jag är nöjd. Dricksen ska vara en signal att personalen skapat en trevlig
stund för gästen. Har man inte lyckats med det tycker inte jag att man
ska betala en krona i dricks.
Delar
samtliga i personal broderligt på dricksen inklusive chefen?
- De delar, jag ska inget ha.
Vad
sjunger du på en kareokekväll?
- Jag har en gång varit på en kareokekväll och då sjöng jag Hooked on
a Feeling. Det var inte bra. hahaha.
Vilken
dold talang har du? -
Jag är en god lyssnare. Jag är bra på att snappa upp kritik och inte bli
stött.
Avslutningsvis till vilken kvinna/tjej i Landskrona skulle du vilja
ställa vilken fråga?
- Det finns en väldigt intressant kvinna som heter Eva Sjöberg som arbetar
som psykolog på Citykliniken. Till henne skulle jag vilja ställa frågan:
Hur kom du på att du ville syssla med psykologi och hur kan man göra det
mer lättillgängligt för gemene man? Jag är starkt övertygad om att alla
människor någon gång borde få hjälp att titta på sig själv från ett annat
håll.

|