Bo harvar Namn i passet: Bo Torsten Valentin Sandin Född: 1941 Bor: På Nyhamn i Landskrona Familj: En fru och två söner Favoritaffär: Affärer gillar jag inte. Det är bara utgifter Favoritmat: Fisk. Framför allt stekt sill och potatismos Ålderstecken: Nej, Jag känner mig i fin form. Sjunger: Det är om jag är ensam, mycket ensam. Sysselsättning: Jobbar. Numera bara 40 timmar i veckan. Idrott: Jag harvar. Eller spelar golf som andra kallar det. Hcp. 28.

Kryssa i vad som stämmer: Jag älskar att jobba. Är jag hemma två dagar så klättrar jag på väggarna. Fy fan, jag hatar jobb. Jag längtar till jag kan göra precis som jag vill om dagarna. * * * Jag älskar husmanskost. Det är nästan det enda jag käkar. Potatis och sås? Nej tack. Jag testar hellre något exotiskt. * * * Tittar på TV? Klart att jag gör. Jag somnar framför burken var och varannan kväll. När jag går och lägger mig ska det vara mörkt och tyst. Annars kan jag inte somna. * * * Jag saknar pysslandet då vi bodde i hus. Fy fan vad skönt att slippa skotta snö! * * *

Bo Sandin
"Jag sätter mig nog aldrig på en cykel mer"

Bo Sandin äger idag bland annat företaget Bosab och är framgångsrik inom ventilationsbranschen. För ett år sedan utsågs han till Årets Företagare i Landskrona och i år var han även nominerad till Årets Företagare i Sverige.
Han började dock sitt liv 1941 i Lund men är uppväxt i Landskrona. Han bodde först på Vengatan och sedan på Målargränd. Därefter blev det Hvilan innan han flyttade ihop med Siv, som han gifte sig med 1962. Det blev vanlig skolgång och sedan utbildning till plåtslagare på Öresundsvarvet. Efter många år ute på nybyggena flyttade Bo in på kontoret och utbildade sig till skeppsbyggnadsingenjör. 1965 slutade Bo Sandin på varvet och började jobba som konsult på LKL i Lund och där var han till 1974. Det var dock varvet som anlitade hans konsulttjänster och därför erbjöd man honom en anställning. Bo hade hand om anläggningarna på varvet fram till 1978 då det stod klart att företaget inte gick att rädda.

I den vevan startade han Bosab hemma i köket. Kontakter hade han gott om och konsultjobben var många. Planer fanns dock på att även vara entreprenör, det vill säga montera all den ventilation som han satt och ritade på hemma i köket. Ett jobb gällde Föreningsbanken som låg där Bröderna Perssons Begravningsbyrå ligger idag.
- Men det behövdes kapital, säger Bo Sandin och minns vidare.
- Jag hade då en kompis som också hade eget och han sa att om jag behövde 100 000 så säg att du behöver 200 000 för man får bara hälften av vad man vill ha. Jag tänkte att jag behövde 50 000 så jag försökte låna 100 000 av just Föreningsbanken. Jag fick då beskedet att jag bara kunde få 50 000. Men jag fick 50 000 till två veckor senare. Förutsättningen var dock att jag även skötte entreprenaden och såg till att jobbet blev väl genomfört.

1979 råkade Bo Sandin ut för ett bakslag. Han drabbades av cancer och fick tillbringa sex månader på sjukhus innan han kunde jobba vidare.
- 1980 var jag tillbaka på banan igen. Sakta men säkert växte firman och idag är det många som varit hos oss i över 25 år. 1981 köpte vi upp hela bleckplåtslageriet på Öresundsvarvet med personal och allt och flyttade detta till gamla mejeriet på Hantverkargatan där vi finns idag. Det är kul att konstatera att alla är kvar ännu. Det finns inte sådana yrkesmän kvar.

Under större delen av 1990-talet var det hårda tider för byggbranschen men därefter har det varit mer uppåt. Idag är man 45 anställda på firman.
- Men det svänger fortare än man anar. Det varar två, tre år innan nästa vändning kommer. Det gäller att vara vaken när det kärvar till sig.

Sedan den 1 mars 2006 bor paret Sandin i en fyra på Nyhamn med utsikt över Öresund.
- Det här är idealiskt. Det kan inte bli bättre. Här händer något alltid när man tittar ut, säger profilen och blickar ut över sundet.
- Det här skulle varit gjort för 15 år sedan.

Du blev utsedd till Årets Företagare i Landskrona 2005 och för någon vecka sedan var du nominerad till samma pris fast för hela landet. Berätta.
- Vi var 380 nominerade. Jag är imponerad av de som tog hem titeln. De hade tagit över sina föräldrars verksamhet och ökat omsättningen från 3-4 miljoner till 47 miljoner. Det var unga killar. Festen som sådan var i jätteformat med middag och fina föreläsningar.

Även fru Sandin har jobbat på Bosab sedan starten. Snackade/snackar ni över huvud taget om något annat än jobb hemma?
- Oja, det gör vi.

"Skulle det vara en massa käringar som rotar i någon realåda i en av butikerna då stiger temperaturen"

Hur kul är det egentligen med ventilation?
- Där finns en otroligt utvecklingspotential. Det är oftast en rejäl utmaning att få till det. Nova i Lund var en av de större. Där har vi knutit ihop 15 värmepumpar i ett system. Skulle det vara en massa käringar som rotar i någon realåda i en av butikerna då stiger temperaturen. Då skickar vi in mer luft just där. Det är helt nya idéer. Vi utnyttjar helt enkelt installerad effekt som belysnings- maskin- och personvärme. Man suger ut varmluft på ett ställe och blåser in den på ett annat där det behövs och tvärtom. Man kan säga att vi får gratis energi. Efter Nova så fick vi Hyllinge och sedan Nova 2 och Nova 3. Dessutom blev det tingshuset i Helsingborg som nyligen blev färdigt.

Hur skulle du vilja beskriva dig själv?
- Det var en svår fråga. Jag skulle tro att jag är ganska lugn och sansad och står med båda fötterna på backen.

Varför röker du?
- Har du fler dumma frågor? Jag slutar röka den dag jag kommer i balans. Hahaha….

Finns det någon kommunal tjänst man kan plocka bort?
- Det finns det säkert. Men det hade varit mer önskvärt att en del kanske fick ökad kompetens. Det är inte så att de är korkade men med ökad kompetens hade man kommit till snabbare beslut. Jag tycker dock att det blivit bättre på senare tid, säger Sandin och berättar om ett tidigare skräckexempel.
- Det var ett finskt företag som vi jobbade ganska mycket med och de ville etablera sig i regionen. Han ringde då och frågade hur det var i Landskrona. Jag sade då att det fanns gott om industrimark och andra möjligheter. Han ringde utvecklingsstiftelsen och frågade var han skulle kunna bo. Han fick då till svar att det bästa var att flytta till Bjärred eller Mölle, säger Sandin och tar ett annat exempel.
- Vi hade en hyresgäst som hade sin verksamhet i källaren på mejeriet. Han ville ha upp skyltar som visade att det var förbjudet att stanna på gatan så att lastbilarna kunde backa till. Jag sade till honom att kontakta kommunen och be dom förbjuda parkering på de tre platserna som hindrade lastbilarna. Svaret han fick, var att det var bättre att han flyttade. Så skedde.. Han har nu sin verksamhet i Helsingborg och har 40 anställda.

"Herre Jesus!
Sitter du här?"

Vad bjuder du på för mat hemma?
- Det kan bli Pålssons varmrökta lax. Det kan bli någon god gryta eller rent av oxfilé även om jag inte är så förtjust i det själv. Personligen gillar jag mer husmanskost.

Vad gör livet trevligt?
- Mina tre barnbarn är livets efterrätt.

Tror du på gud?
- Det är inte så att jag springer i kyrkan. Jag är bara traditionellt kristen som de flesta. Vi är ju på dop, vigslar och begravningar och firar jul och så men mer är det inte. Vi är nog som de flesta andra. Det är som när man ska gå på muggen och käringen sitter där. "Herre Jesus! Sitter du här?"

Vilka dolda talanger har du?
- Det kan du skriva upp men det är inget jag vågar snacka om så länge hon sitter där, skrattar Sandin och blinkar till sin fru.
- Skämt åsido, det tror jag inte.

När grät du senast?
- Jag vet inte riktigt men tårarna var nära när jag såg en holländsk djurfilm. Det var för jävligt. Hade jag fått tag på de svinen som plågade djuren hade jag manglat dom.

När cyklade du senast till jobbet?
- Det är inte så länge sedan. Vi skulle till Bakken i somras och jag cyklade till jobb. Vi fick sedan hemskickat cykeln med bil. Jag har haft cykeln sedan jag fyllde 50 år 1991 och har använt den fyra gånger sedan dess. Ska jag cykla så ska det vara på en tandemcykel och då ska jag sitta där bak, säger Sandin och berättar om en annan cykeltur.
- Det var inne på Ven i somras. Fy fan! Dom försökte ta livet av mig. Det gick ju uppåt. Det var det jävligaste jag har varit med om. Jag sätter mig nog aldrig på en cykel mer.

Har du bibliotekskort?
- Vad ska jag med det till? Jag har inte tid att läsa böcker. Det blir mest facklitteratur.

Vad samlar du på?
- Nej, vad fan skulle det vara? Jag har däremot en jävla massa grejer till salu.

Men alla tallrikar på väggarna då?
- Det är inte jag, för fan!!! Nej du. Jag samlar inte ens på gamla kronor. Skulle jag hitta någon så gör hon av med dom direkt, säger Sandin och pekar på frun än en gång.

När går nästa resa?
- Det blir till Tallinn i morgon.

När var du på Bio Maxim senast?
- Det är säkert 25-30 år sedan, minst.

Har du varit i Ullared?
- Ja, men jag åker aldrig tillbaka. Jag stod i kö två timmar för att komma in. Siv åker dock lite då och då.

"Kom inte med ringar överallt eller i kavaj och skjorta"

Vad lägger du gärna pengar på?
- Jag tippar V75 varje lördag.

Har du alltid haft skägg?
- Inte när jag föddes, hahahaaa. Men det har hängt med i mer än 30 år.

Hur ska man klä sig inför en jobbintervju hos er?
- Klädseln kan ha en viss betydelse. Kom inte med ringar överallt eller i kavaj och skjorta. Då passar man inte in här. De kan mycket väl vara helt okej människor ändå. Men annars duger det bra med jeans och t-shirt.

Vilken är din största fobi?
- Jag gillar inte ormar.

"Jag tog fel på knop- och bensinmätaren..."

Vilken är din käraste ägodel?
- Jag har inget speciellt som jag är extra rädd om. Cykeln är det inte i alla fall.

Vad ska du göra när du pensionerar dig?
- Vet jag faktiskt inte. Jag har inga större planer. Jag ser dock fram emot när vi får en marina. Då ska jag köpa båt, säger Sandin och avslutar den trevliga pratstunden med att berätta om senast då han var båtägare.
- Jag var delägare i ett bolag som i sin tur ägde en racerbårt i Stockholm. Det var en riktigt stor båt och vi hade med folk som kungen, Björn Borg och andra kändisar. Efter hot om upptaxering beslutade bolaget att sälja båten. Jag köpte då loss den och jag kan lova att det var en rejäl racerbåt. I stället för att frakta ner båten till Landskrona på vägar så åkte jag, brorsan och mina två pojkar upp till Stockholm, tankade båten och begav oss söderut. Det var två motorer på samanlagt över 500 hästar på båten som gick över 50 knop. Det innebar att den var törstig. Jag tog fel på knop- och bensinmätaren då den sistnämnde gick fortare. Första gången vi tankade var i Västervik och sedan åkte vi vidare till Borgholm på Öland. Där sov vi över och dagen efter fortsatte turen söderut. Väl söder om Öland tog våra sjökort slut så vi var iland och ryckte några kartor ur en telefonkatalog och sneddade därefter rakt över Hanöbukten och körde perfekt in till hamnen i Simrishamn. Där kunde man inte tanka i hamnen så det fick bli en taxifärd med 20-litersdunkar från närmaste bensinmack. När vi sedan gick ut från Simrishamn så ringde jag hem och sade att vi skulle vara hemma vid 21-tiden och klockan 20.45 gled vi in. I hamninloppet körde en liten racerbåt om oss och pojkarna sade då att jag skulle ge järnet. Jag drog på för fullt och höll på att köra övar honom som just kört om oss. Väl i land hoppade killen av och sade "De sa till mig att jag köpt en racerbåt men den ska jag minsann lämna igen". Jag minns en gång jag skulle med Oslobåten från Köpenhamn. Från det att jag satte mig i båten i Landskrona till jag gick av på Nyhamn i Köpenhamn så gick det 20 minuter. Det du, avslutar Sandin.