Du blev kommunalråd för Socialdemokraterna 2003, 28 år gammal, du måste ha varit yngst på posten?
- Ja, i Landskrona, men i Sigtuna fanns det en som var yngre än jag.

Vilka är dina främsta karaktärsdrag?
- Jag är en ”humörmänniska”, så det kan variera ganska mycket. Jag kan vara social och öppen, men också snarstucken. Det är något som jag är medveten om.

Med din gediget socialdemokratiska bakgrund blev du intresserad av politik först efter ett benbrott på fotbollsplanen som 17-åring?
- Nja, jag var ju med i SSU tidigare, redan när jag var 15, men det var mycket fotboll och jag spelade i BoIS ungdomslag. Men så krossade jag fotknölen när vi spelade fotboll under en idrottsdag på gymnasiet. Där fanns en riktig bjässe i det andra laget, och honom skulle jag ju stoppa som sisteman… Det gick som det gick och under konvalescensen då jag inte kunde spela fotboll fick jag andra intressen. Men, det hade kanske blivit så ändå?

Din förebild är Hjalmar Branting (1860-1925). Varför Hjalmar?
- Jag har flera förebilder, men när det känns som tyngst och ingen håller med en, då hämtar jag inspiration från Brantings skrifter och Olof Palmes tal, som jag har på skiva. Jag menar, när sådana som August Palm och Hjalmar Branting började att agitera för åtta timmars arbetsdag, då blev man inte utskälld för det utan fick stryk! Och de gjorde det för min och alla andras skull! Då måste jag också orka.

Är det inte en himmelsvid skillnad mellan Brantings socialdemokrati och dagens? Har den inte glidit längre och längre åt höger?
- Politiken har förändrats över tid därför att samhället har förändrats. Nu måste vi driva andra frågor, som arbetsmiljö och rätten till heltid till exempel. Men det är samma värderingar i grunden nu som då – jämlikhet och frihet. Politiken måste anpassas till de rådande förhållandena.

Du lär ha en väldig massa högskolepoäng i filosofi, sociologi, handelsrätt och nationalekonomi. Vad hade du tänkt bli om det inte blivit politiken för dig?
- Jag hade funderat på läraryrket, gillar att snacka inför folk och är väl hyfsad på det. Jag vikarierade också på Dammhagskolan under en tid, men kom fram till att det nog inte var min profession. Speciellt när det gäller de yngre årskurserna så måste man ha väldigt mycket tålamod, och jag hade nog inte det…

Är du politiker på livstid?
- Sådant kan man aldrig svara på. Slumpen spelar in och jag kom ju in på denna banan genom olika omständigheter. Det blev en lyckad första tid, och så blev jag föreslagen av äldre socialdemokrater och på den vägen är det. Men om jag tänker på att vara kommunalråd fram till att jag är 65 år så är det en jobbig tanke. För det sliter på en, det är en psykisk och fysisk stress. Men, nu är det valrörelse och det är roligt – det är vårt OS! Fast jag ser mig nog göra något annat än detta om ett antal år.

Vilken är den enskilt viktigaste frågan för Landskrona?
- Jobben. Sysselsättningen är nyckeln till så mycket annat.

Vad är det viktigaste du gjort i politiken?
- Projektet ”Arbete i stället för bidrag” som gav ungdomar en regelrätt anställning under nio månader. Många av dessa gick vidare i anställning efter detta. Det kostade pengar, men det kostar också pengar att låta folk gå i bidragsfällan. Men även köpet av Svalöf/Weibull-marken, det var en jävligt bra affär! Vi köpte den för 100 miljoner och den har haft en värdestegring på 13 % sedan dess. Dessutom ger den oss ett handlingsutrymme, vi styr härmed Landskronas utveckling. Annars hade någon annan gjort det.

Och det viktigaste du gjort i livet i övrigt?
- Det viktigaste i livet är naturligtvis ens barn. De är min stolthet.

Berätta om ditt BoIS-intresse.
- Under många år var jag medlem i BoIS supporterklubb Black & White, har dock inte varit det de senaste åren, vilket ju är en lapsus. 1993 när BoIS vann ettan åkte jag med B & W på många bortaresor, och det var trevligt. Jag är genuin BoIS:are, spelade ju också i ungdomslagen ett par år tillsammans med bland andra David Konradi, Robert Andrijevski och Johan Augustsson. Ett skönt minne var när vi mötte HIF på Olympia, det blev 2-2 och jag gjorde ett av målen.

Några andra lag eller idrottare du beundrar?
- Jag är inbiten Liverpoolare. När jag växte upp var Kenny Dalglish och Ian Rush de stora killarna på Anfield Road. Jag såg också MFF-Liverpool i någon match, och då satt Dalglish på läktaren och jag passade på att få autografen. Men annars är jag ju inget fan eller kalenderbitare på det viset. Carl Lewis var dock en stor artist på friidrottsbanorna, jag var väl tio år när han tog sina OS-guld.

Har du inte slutat snusa än?
- Jag höll upp i ett år men började igen. Men jag har i alla fall gått från lössnus till påssnus.

Du beklagade en gång dåvarande integrationsminister Mona Sahlins kallsinnighet och kommenterade att hon levde i en annan värld och inte förstod Landskronas verklighet då vi inte fick några pengar från ”Storstadssatsningen” att användas till integration. Hur är din relation till partiledaren idag?
- Den är ok. Jag sitter ju i partistyrelsen så vi träffas en gång i månaden, det är inga hard feelings. Men min uppgift var då som nu att se till Landskronas bästa, och jag står fast vid uppfattningen att vi borde fått pengar i ”Storstadssatsningen”, trots våra endast 40 000 invånare.

När blir du själv partiledare?
-  Det blir jag inte.

 "För helsicke"

Hur såg ditt sista grundskolebetyg ut?
- För helsicke! Tja… 3,6, kanske.

Så du var ingen klassisk plugghäst, med andra ord?
- Nä, men jag hade alltid lätt för mig. Jag är normalbegåvad och man gjorde vad man skulle. Knappt… Men jag minns att jag fick lägre betyg i geografi och biologi – på grund av min attityd!

Är du musikalisk?
- Ja, alltså.. musiken är ju inte det stora. Jag lirar visserligen både trumpet och trombon. ”Gotländsk sommarnatt” är det vackraste man kan spela på blåsinstrument. Annars kör jag mest Spotify.

Vad kan du trixa till?
- Vet inte. Över hundra i varje fall.

Med en apelsin då, eller?
- Nä, med en medicinboll.

Har du kommit bakis till jobbet?
- Oh, samvetsfråga! Ja… det är klart att jag har gjort det. Men jag kom dit i alla fall!

Tror du på Gud?
- Nej. Och jag är inte med i Svenska kyrkan.

Vilken trampolin har du hoppat från på ”Citta”?
- Femman.

Var det på dagen eller på natten?
- På dagen!

Finns det någon kommunal tjänst man skulle kunna plocka bort?
- Ja, mer än en.

"Jag hatar ormar,
kan knappt titta på dem ens."

Vilka då?
- Det säger jag inte.

Finns det någon Landskrona-doldis du skulle vilja lyfta fram?
- Topsy Lindblom. Men han är ju ingen doldis.

Vilken tumme har du närmast kroppen när du knäpper händerna?
-  Va? Få se… höger.

Det har talats mycket, från alla politiska håll, om hur viktigt det är att bygga attraktiva bostäder i Landskrona för att locka hit nya invånare och skattebetalare med god ekonomi. Vad skickar det för signaler till folk som bott här länge eller hela sitt liv och kanske inte har så stora ekonomiska förutsättningar? Detta att de kanske tillhör ”den sociala obalansen”?
- När vi byggde Nyhamn var det för att få hit barnfamiljer. Vanliga människor som lever och handlar här. Då frigörs också villor och en flyttkedja kan komma igång. Jag har inga problem med att folk som har gott om pengar flyttar hit, men vi ska bygga för alla. Jag är reformist och som socialdemokrat tror jag inte på att lösa allt med en enda stor plan, med ett alexanderhugg, utan vi måste ta små steg. Men jag förstår vad du menar och du har rätt, de starka grupperna i samhället kan alltid tala för sig. De svagare behöver en röst och vi i partiet måste ställa oss frågan vad vi kan göra för dessa. Och det kommer vi att göra nu i valrörelsen. På vilket sätt får barnen som lever magert på Öster en bättre situation av att vi bygger lyxbostäder på campingplatsen? Det får de inte. Utmaningen är Landskronaborna som har rätt till jobb, utbildning och bra boende.

Har du några fobier?
- Jag hatar ormar, kan knappt titta på dem ens. Med åldern har också höjdrädslan börjat utveckla sig. Och vad som nästan är pinsamt är att jag har lite bacillskräck. Jag tvättar händerna ofta och tar inte direkt i kranar och så på offentliga toaletter.

Har du någon dold talang?
- Jag är en jävel på att sjunga! Kan ett gäng med Taube- och Bellman-låtar.

"Vi brukar göra det
på ICA Kvantum"

Var storhandlar du?
- Vi brukar göra det på ICA Kvantum, bor ju på det hållet. Och jag storhandlar faktiskt!

Det har vi liksom inte ifrågasatt. Kan du gå ut och ta dig en pilsner i stan en fredagkväll, eller blir det för många påhopp och stöddiga kommentarer?
- Det var ju rätt länge sen nu… Men det kan jag oftast göra. Det är klart, det blir lite blickar.

Vad är en hög månadslön?
- Medelinkomsten i Sverige ligger på cirka 23 000, så jag säger över 30 000 i månaden. Sen finns det de som är värda sina höga löner och de som inte är det.

Avslutningsvis: Hur ser det ut i Landskrona om tio år, och vad önskar du ska ha hänt då?
- Att många som lever på bidrag har gått till egen försörjning. Att fler ungdomar har börjat plugga. Att Landskrona har fått fler invånare och att byggnationen ska ha skett främst inne i stan. Jag önskar att vi då har ett mer livfullt centrum, att den positiva utvecklingen där fortsätter. Dessutom önskar jag att Landskrona är stark som besöksort och sen vore det ju inte fel om BoIS hunnit med ett allsvenskt guld under den perioden!