FAKTA i MASSOR Namn i passet: Nils-Eric Svensson Kallas oftast: NES Ålder: 71 Bor: Corona Del Mar, Kalifornien Familj: Hustru Cheryl, sönerna Christoffer och Niklas. Sen har jag en son som heter Peter här i Landskrona från mitt första äktenskap och där fanns också tre styvdöttrar. Matchvikt: drygt 80 kilo. Längd: 181 cm. Läser: Just nu Bleachers av John Grisham. Prenumererar på: Läser alltid Landskrona Direkt och HD. Sen får jag Lokaltidningen. I USA läser jag Los Angeles Times. Ser på TV: Eftesom det inte var något speciellt på TV igår så blev det en gammal Beck-film. Lyssnar på: Mest klassiskt.

NES fem favoritresemål New York Avignon Paris Stockholm Kuai ...och hans fem favoritartister: Ray Charles Amalia Jackson Pavarotti Sarah Vaughn Mozart

Nils-Eric Svensson
"...jag läser nog mer om Landskrona än någon annan, tror jag. Jag vet vad som händer här."

Berätta kort om din uppväxt och dina första minnen.
- Mitt allra första minne kommer från Köpenhamn. Det måste ha varit 1939, innan okupationen. Vi var på ett tivoli och åkte karussell. Min kusin som var med var så lång att han inte fick plats i bilarna så han fick åkta motorcykel. Det tyckte jag var väldigt roligt. Jag ville åka ett Röda Kors-plan, men hamnade i en bil.
Jag minns också att jag brukade rymma ner till stan från hemmet på Domherrestigen när jag var liten. Ibland hittade dom mig badande i Västanvinden. Fullt påklädd. Ett annat tidigt minne är att vi jagade stanniolpapper som amerikanska bombare släppte ner för att störa radar. Jag kommer också mycket väl ihåg den dagen jag hämtade tidningen och det stod FRED över hela förstasidan, berättar NES och tar ett skutt fram i tiden.

- Efter studenten flyttade jag till Stockholm för att göra lumpen. Jag skulle lära mig radio och telegrafi på S1 men jag hamnade på kabeltattarkompaniet. Vi sprang i skogen och drog ledningar. Det var inget jag trivdes med, så jag mer eller mindre straffade mig fri. Jag var ganska duktig häcklöpare, jag var bland annat inbjuden till olympiaden i Helsingfors 1952, och jag sjukskrev mig dagen innan regementsmästerskapen och kaptenen blev så arg att han skickade mig ”hem till Mamma’s djävla köttbullar...”, säger NES och skrattar åt minnet.

- Efter lumpen flyttade jag till USA. Först till teaterskolan Pasadena Playhouse och sedan började jag på UCLA och utbildade mig till TV-producent. Väl hemma i Sverige igen 1958 fick jag ett tillfälligt jobb på Sveriges Radio. När jag sedan kom tillbaka till Landskrona träffade jag Staffan Heimersson och vi drog till Köpenhamn och mötte de som startade Danska Radio Mercur. På eftermiddagen när vi åkte hem hade jag kontrakt på sändningar till Sverige. Vi byggde en studio på en vind på Fältgatan i december 1958 innan vi flyttade till Malmö. Jag höll på med Radio Mercur under tre år. Jag sålde Mercur till Britt Wagner, som senare ändrade namnet till Radio Syd, 1961 och for tillbaka till USA.

- Jag avslutade mina studier på UCLA, gifte mig 1962 och flyttade till Stockholm. Där blev jag reklamchef på Rank och artistmanager. Det jobbet orkade jag med i 18 månader. 1967 sålde jag gården ”Costa Clöfver” och flyttade till Borstahusen där vi byggde om ett stort hus från 1865. Det döptes till ”Costa Mere”. Där bodde jag till skilsmässan. Jag träffade faktiskt min nuvarande fru samma dag som jag skrev på skilmässopapperna. Vi inledde vårt förhållande med en distansromans där vi skrev vars fem brev i veckan under tre år, jag bodde här i Sverige och hon i USA. Efter att hon tagit sin examen flyttade hon hit och började plugga på sin doktorand i Lund. Vi gifte oss 1978. Jag hade då en firma som importerade och sålde jalousie- och saloondörrar. Jag hann också öppna firma i Amsterdam. 1980 flyttade vi till USA och där har jag bott sedan dess. Vi har dock kvar huset i Borstahusen.

"Lagen sade på den tiden
att vi inte fick sända från land. Alltså fick det bli från havet"

Du nämnde radion men visst var det så att du var först med kommersiell radio i Sverige?
- Radio Mercur var Sveriges första kommerciella radio. Studion på min mosters hus på Fältgatan 2 hade skumplast på väggarna och en vanlig grammofon. Vi tillverkade också egna mixerpaneler. Riktigt primitivet. Vi bandade på vinden och skickade sedan allt till en båt som hette Cheeta som låg ute på internationellt vatten mellan Danmark och Sverige. Lagen sade på den tiden att vi inte fick sända från land. Alltså fick det bli från havet.

Lyssnar du på dagens kommersiella radio?
- Ja, oja. I USA är utbudet stort. Här hemma blir det dock mindre. Det känns så jävla överambitiöst här. Man försöker vara så bussiga och trevliga.

Var det inte nära att du blev producent på Sveriges Radio/TV?
- Jo, men dom ville inte ha mig. Per Martin Hamberg ville anställa mig och jag var mycket god vän med radiogeniet Kjell Stensson. Stensson hade stort inflytande på radio men han hatade TV. Jag visade vad jag lärt mig i USA och Hamberg sade direkt "toppen, så gör ju inte vi". Jag fick då träffa ett antal producenter, Åke och Karin Falck och en massa andra. Det blev anställning men jag blev utfrusen av de andra producenterna. Det kändes omöjligt. TV programmen var 1958 väldigt amatörmässiga.

Hur kunde du åka omkring i en export-Volvo från USA i Landskrona på 50-talet?
- När jag kom tillbaka från USA för första gången 1958 köpte jag en bil på export och då hade man rätt att köra den här under ett år. Det blev Radio Mercurs första bil.

Vad hette er hund på Suellsgatan?
- Mirtza, en Pekines. Vi hade en hund i Stockholm som hette Abdul. Sen köpte vi en schäfervalp som vi döpte till Sammy Davis J:r eftersom han var kolsvart. Den hade jag tills 1976 eller 1977. Nu har vi en hund som min fru hittade på en parkeringsplats hemma i USA.

Du påstås av stans äldre medborgare ha varit något av en nöjeskung i Landskrona i din ungdom, berätta...
- När jag kom upp i gymnasiet startade vi One O'Clock Jump 1953. Det var en annorlunda skolbal. Vi fick för oss att köra en bal för hela Skåne och hyrde in bussar från Kristianstad, Hässleholm, Helsingborg och överallt. Det blev utsålt direkt. Vi höll till på Folkets Hus. Det blev Sveriges största skolevenemang och fortsatte i femton år. En annan kul grej var att vi hade River Boat Shuffle på båtarna mellan Köpenhamn och Landskrona. Vi hade då traddjazz på bildäck och när båten lade till i Landskrona så var det marsch till Folkan med alla danskarna. Ett år engagerade vi Flugan med Fröken Sverige, Inger Åman och Kurre Kimsjö’s orkester. Det var ett turnéprogram som gick genom hela Sverige och var motsvarigheten till dagens Idol. En som slog genom där och vann ett år var Siw Malmqvist. Hon vann lätt i Landskrona men var mindre sugen på att åka till distriktsfinalen i Malmö. Jag lyckades dock övertala henne och naturligtvis vann hon även där. På grund av halka så kunde vi inte åka hem på natten utan Siw, jag och hela gänget från Flugan invaderade Savoy. Det var fullständigt kaos. Vi jagade varandra in och ut ur rummen. Vi var ju unga.

Kan du busvissla?
- Nej och jag har aldrig kunnat men jag har gärna velat kunna, säger NES och blåser ljudlöst ur munnen.

"Jordbävningar har vi alltid
men det får man leva med"

Är du inte rädd för jordbävningar?
- Jordbävningar har vi alltid men det får man leva med. Det är dock värre med bränderna. På andra ställen har man tornados. Det är bara i Landskrona vi inte har sådant.

Ett tag sålde du saloondörrar…
- Vi importerade jalusierdörrar från USA. Det var tufft i början men så kom Dallas på TV och helt plötsligt skulle alla ha jalusier och saloondörrar. Det blev en jäkla succé.

Stämmer det att du höll på att bli en ny Charles Lindberg med ensamflygning över Atlanten?
- 1968 flög jag ett enmotorigt flygplan från Los Angeles till Landskrona. Det tog tid och var ganska tufft. Flygresan skulle gå via Gander till Sverige över Grönland. Men vädret var dåligt så vi fick välja en annan väg. Vi väntade i två veckor men vädret fortsatte vara dåligt, därför valdes en sydligare flygrutt, via Azorerna i stället. Vi stack iväg mellan två oväder men något gick fel och vi hamnade mitt i ett oväder och fick nedisning. Vi skulle gå upp på 13 000 fot men vid 12 000 stannade motorn. Det var is i bränslesystemet. Vindarna var på 50 knop och vågorna höga som 10-våningshus. I vattnet var det cirka 4-5 grader. Vi sjönk till 700 fots höjd vilket är cirka 200 meter innan motorn hostade igång. Väl på Azorerna fortsatte strulet eftersom vi haft problem med radion. Vi försökte till och med muta flygledarna men de hade haft razzia något tidigare. Vi lyckades dock sticka utan radio. Vi landade först i Lissabon innan vi gav oss vidare över Frankrike. Där var det egentligen flygförbud i och med studentrevolten och vi låg då vinge vid vinge med ett Spantaxplan från Spanien. Vi mellanlandade sedan i Bryssel innan vi tog oss vidare till Landskronas dåvarande flygplats. När vi landade här blev det stora rubriker i både Expressen och Aftonbladet. Atlantdrama, svensk pilot mirakelräddad, minns jag att en rubrik var.

Du är nu gift med Cheryl, men det är inte din första fru. Vi har hört ryktas om att det skulle vara någon släkting till dammsugarkungen och mångmiljonären Hoover…
- Jag träffade Sandy Hoover i USA och vi gifte oss i Las Vegas Förste April. Jag skickade då ett telegram till en kompis på Kvällsposten. De trodde först att det var ett aprilskämt, men min mamma intygade giftermålet. De undersökte närmare och fick för sig att hennes pappa skulle vara just den kände Hoover. När vi kom till Sverige så blev det stora rubriker. Jag skulle ha 150 000 anställda under mig. Vi kom bland annat till Strandbaden i Falsterbo och personalen stod och bockade. Jag fick förklara att det rörde sig om fel Hoover men det bet sig kvar ganska länge. Sanningen är att hennes far jobbade inom flygindustrin.

Hur många gånger per år kommer du till Landskrona? Är det för BoIS skull?
- Vi är här ett par gånger varje år men efter BoIS senaste bottennapp mot Mjällby så vet jag inte… hahahaa… Skämt åsido. Vi har varit här varje sommar och Cheryl är en riktig Landskronavän. Hon kan flytande svenska och hade det inte varit för henne så hade jag nog inte varit här i Landskrona nu. Hon är en riktig "svenska" och skulle när som helst kunna flytta hit.

Varför bor ni inte här då?
- Jag säger så här. Här ser man fram emot en våt, kall och blåsig höst. Sen kommer en våt, kall och blåsig vinter och efter det väntar en våt, kall och blåsig vår. Sen kommer sommaren. Och sedan kommer en sommar utan solsken och sen kör vi ett år till. Om jag har att välja mellan monoton sol och monotont regn så väljer jag det första.

Vi har hört talas om ett läkarhus i Kalifornien?
- Jag slutade med att sälja trådbackar och började med fastigheter. Efter att ha sålt en kyrka som jag ägde har vi nu investerat i en tomt nere vid Laguna Niguell och där ska vi bygga ett 10 000 kvadratmeter lyxigt läkarhus utan väntrum och utan väntan, en helt ny idé som vi tror ska locka de som har gott om pengar och som bor i området. Inom 15 minuters körsträcka har vi en otroligt massa biljonärer. Deras hus kostar från 10-50 miljoner dollar. De betalar vad som helst för att kurera sig själv och sina fruar.

Du är inte rädd för att ryta ifrån. Har du några vänner i Stadshuset eller bara fiender?
- Nu skulle jag ju egentligen ha vänner i Stadshuset, men jag tycker det går på tok för långsamt. Det är viktigt att säga ifrån. Fler borde göra det. Det finns en stor flathet och man måste diskutera hur allmänheten ska ta större ansvar genom att höras och agera.

Du har tidigare talat om ett Landskronaparti?
- För några år sedan drog jag igång en kampanj i LandskronaPosten, men ingen ville ställa upp. Nu har vi fått ett Landskronaparti ändå, men kanske inte vad jag hade tänkt. Många röstade på Sverigedemokraterna i protest mot det gamla styret. Landskronaborna röstade inte för SD’s partiprogram utan mot de övriga partierna som inte lyssnar. Vi lever i en demokrati och det är skamligt hur SD ignoreras. De fick 23% av rösterna och då måste man lyssna. Kanske inte på SD, men på de som valde in dem.

Vad bjuder du på för mat hemma?
- Utan tvekan, lax. Det kan man göra mycket med.

När grät du senast?
- Det var nog i går när jag lyssnade på Peer Gynt. Jag är väldigt blöt av mig.

Vilken fråga har du aldrig fått? … och svaret hade varit?
- Det där var jävligt svårt…. En fråga som jag aldrig konfronterats med är att ingen frågat varför jag tror att jag är så jävla duktig. Vad svarar man på det?

Tror du att folk tror att du tycker du är duktig?
- Det är alltid så att jantelagen och den svenska avundsjukan gör att man inte får ha någon speciell uppfattning. Särskilt inte om man bor både i Borstahusen och i USA. Då ska man inte komma hit och kritisera. Men jag läser nog mer om Landskrona än någon annan, tror jag. Jag vet vad som händer här.

"Jag lever ett ganska tillbakadraget liv"

Vilka kändisar känner du?
- Känner? När jag var i underhållningsbranschen hade jag kontakt med många men det är avlägset nu. Jag känner väl inga superkändisar längre, men jag har träffat en massa kändisar. Jag har en massa bilder på mig och Sophia Loren. Jag har också träffat Frankie Avalon, James Mason, Guiletta Messina, Ella Fitzgerald, Oscar Peterson, många stora jazzlegender. Men känner några nu, det gör jag nog inte. Jag lever ett ganska tillbakadraget liv.

Vad lägger du gärna pengar på?
- Huset och god mat.

Om du fick göra en produktplacering i en informationsfilm om Landskrona, vilken är drömprodukten?
- Det skulle vara Landskrona i sig. Det finns ingen stad i södra regionen som har de förutsättningarna vi har. Om man envisas med att göra Landskrona till en industristad så är loppet kört. Det ska vara en undervisningsstad och en ideindustristad. Alla våra parker, slottsmiljön och vår kultur är en inspiration och stimulans för skapande. När stan fick 100 miljoner efter nedläggningen av varvet satsade Folkets Hus större delen på en fabrik med miljöproblematik. Det säger väl allt. Vi skall inte tala om trådbussarna, Strand eller biblioteket. Tala om värdeförstöring.

Avslutningsvis, det börjar närma sig lunch. Har du något gott recept i huvudet?

Det får bli "Stekt strömmig ála NES"
Stek två strömmingar knapriga.
Blanda hackade hasselnötter och lingon.
Frasstek massor av persilja.

Lägg upp en strömming
Lägg på lingon och nötröran.
Lägg på persiljan.
Lägg på den sista strömmingen med mer av röra på toppen.
Häll sedan på ovispad tjock grädde.

Detta duger som förrätt men går även bra som efterrätt. Inte samtidigt förstås.
Vill man ha det till lunch så tar man grovt mosad potatis till. Till detta dricker man ett gott glas vitt Californiskt vin.