Jag lever i en dröm! Namn: Mikael Blomvall Ålder: 29 Familj: Mor, syster och flickvän Äter helst: Pizza från Mamma Teresa Sjunger: Ja, men inte bra Sysselsättning: Kite-surfare Bor: Stuga i Lundåkrahamnen Hemsida:mikeblomvall.com Trivs: Jag lever i en dröm!

Mikael Blomvall
"Det gäller att ligga i, när det är vind så kör man!"

Den sena majtisdagens lika plötsliga som underliga väderomslag med tjugofemgradig värme och hårda vindar kunde nästan få en att tro att man förflyttats till någon helt annan plats på jordklotet. Den känslan bara förstärktes på en liten, halvt undangömd strandremsa bakom Lundåkrahamnen där vi bland ett tjugotal kitesurfing-entusiaster med våtdräkter och färgglada ”draksegel” stämt träff med världsstjärnan och landskronakillen Mikael Blomvall. Flickvännen Frida kommer just upp från det grunda vattnet och hunden Cash står bunden i grönskan intill den svarta Hyundai SUV:en när Micke, tätt följd av fotografen, ger sig ut i den starka pålandsvinden för lite halsbrytande tricks för vår foto-session. Efter kanske en timme kommer de tillbaka upp på stranden, fotografen med blöta byxor och tindrande ögon, och vi kör igång med intervjun.

" Vet jag inte… ”Fuck”, kanske?"

Ditt fullständiga namn?
- Mikael Andreas Blomvall.

Har du något favoritord?
- Vet jag inte… ”Fuck”, kanske?

Egotripp?
- Nä, det är jag inte. Eller, jag förstår nog inte frågan riktigt, men jag gillar att köpa grejor till stugan. Till hemmet, liksom.

Berätta lite om din bakgrund...
- Jag gick el på gymnasiet, svagström, det blir man liksom inget på. Men jag höll mest på med in-lines då, det var det viktigaste för mig. Jag var faktiskt sponsrad då också, tillsammans med en polare var vi bäst i Sverige. Sen meckade jag på bilverkstad, jobbade lite i affär och på byggen. Stod och bilade väggar, tungt och tråkigt jobb. Men så drog jag till Egypten, hade börjat med kite-surfingen då och jobbade lite som instruktör där nere.

Vi vet att du är väldigt högt rankad som kite-surfare, vad har du egentligen för meriter?
- Första året jag tävlade på World Touren hamnade jag på 38:e, 40:e plats någonting. Andra säsongen blev jag åtta och tredje, då jag inte kunde göra hela touren, blev det plats 27 tror jag. Och i fjol blev jag så fyra. Jag började med surfingen 2002, här i Lundåkra och då var vi fem man på en drake.

Det var alltså snabba ryck mellan nybörjare och världselit?
- Ja, det gick väl på tre år. Det gäller att ligga i, när det är vind så kör man!

"Kite-surfare är mycket schysstare mot varandra än till exempel vanliga surfare"

Hur är kulturen inom sporten, är det lite som med snowboard-killarna, att det inte är så viktigt att vinna? Att det ska vara en hel livsstil med häftiga trick, ”en skön grej” och kanske en liten joint?
- Alltså, de som håller på och tävlar vill vinna, så är det. Annars finns det en stor gemenskap mellan kiteare. Kite-surfare är mycket schysstare mot varandra än till exempel vanliga surfare. Där kan man få problem om man kommer som ”utböling” till somliga ställen.

Hur länge har du kunnat livnära dig på segelbadandet?
- I tre år har jag levt på det. Det går runt, jag får en viss budget från min sponsor som täcker alla resor och uppehälle. Sen blir det lite prispengar och så. Men det är sjukt härligt, jag har kul och får betalt för det. Jag hade aldrig kunnat ha ett vanligt jobb med en chef över mig och sådär.

Vad har du i årsinkomst då?
- Inte mycket, inte över 200 000 i alla fall.

Beskriv dig själv med fem ord!
- Snygg, smart, sexig, smidig och... äh ...pålitlig. Jag hittade inget femte s-ord.

Vi har – under ett visst dreglande – sett filmen som din sponsor spelat in med er på någon jäkla lyxbåt utanför den egyptiska kusten. Den verkar ju dessutom vara gjord av någon ”halv-Spielberg”! Exakt hur glassigt är ditt ”jobb” på en skala från ett till tio?
- Tio!!! Det är söndag varje dag.

Har du följt debatten om Axeltofta koloniområde?
-  Va? Nä, det vet jag inte… Lite har man ju hört.

Ja, för själv bor du ju i en stuga här ute. Hur har ni det med gemenskapen?
- Som på alla andra ställen. En del goda grannar, en del onda. Någon kallas för ”Tollen” och så vidare.

Du sitter inte i koloniföreningens styrelse, då?
- Ja… jag blev faktiskt någon sorts representant för gatan och då fick jag gå på ett möte…

Du var en jävel på träslöjd vet vi, hur såg ditt skolbetyg ut i övrigt?
- Slöjd och gympa gick bra. Annars hade jag väl några IG:n, i svenska och i engelska tror jag. Men jag hade nog G i det mesta, vilket var bra med tanke på att jag aldrig pluggade. Öppnade boken lite precis innan det var dags att gå in för att skriva prov. Och så hade man kanske spelat dataspel hela natten! På gymnasiet sa en lärare till mig att jag aldrig skulle komma att lyckas med något. Sket väl jag i, jag hade mina in-lines. Det var de som gällde!

Det har onekligen gått bra för dig ändå. Berätta lite om ”touren”, tävlingarna och så.
- Det är ju en bedömningssport, man tävlar mot varandra två och två, bedöms av domarna och går vidare i en ”stege”. Touren kallas PKRA och i fjol var det tio deltävlingar, bland annat i Spanien, Frankrike, Canada, Venezuela och Dominikanska Republiken.

"Det sprutade verkligen
från två håll,
om ni förstår
vad jag menar!"

Berätta någon anekdot från ditt kringresande jet set-liv!
- Tja… i Chile åkte jag en gång snowboard inför en tävling. Det var inte så bra för jag trillade och slog i svanskotan så in i helvete! Och när jag skulle till Dominikanska Republiken skulle jag flyga Köpenhamn via London och Miami. Det blev något missförstånd i London för jag tog det lugnt på flygplatsen när jag fick syn på folk som kom springande för att checka in på nytt. Jag kom för sent fram till disken och det blev en lång, jävla diskussion och planet lyfte utan mig. Och jag skulle ju till en tävling! Sen vidtog lite klabb med SAS, men de fixade övernattning på hotell och jag, som var hungrig som fan, hann precis till buffén. Jag åt rejält och på natten åkte jag på världens rännskita! Jag gick och la mig på nytt, men snart var det färdigt igen… Det sprutade verkligen från två håll, om ni förstår vad jag menar! Nästa morgon skulle jag ju flyga vidare, och jag mådde skit. Så dåligt att jag inte fick följa med planet, de bedömde mig för sjuk! ”Jag måste, jag ska iväg på tävling”, försökte jag med, men det gick inte. Jag var på flygplatsen hela dagen och fick köpt någon medicin som det var viktigt att bara ”sippa” en kork åt gången av. Och jag sippade – hela tiden! Och fick rusa på toa… Det slutade med att jag fick spela frisk, trots att jag var svimfärdig, för att få lyfta. På planet ställde jag klockan på ringning varje kvart, och så drack jag en kork. I sju timmar! Och jag var så jävla törstig och uttorkad att jag hade kunnat dricka fyra liter vatten på ett bräde.

Och sen skulle du upp och snurra och trixa i luften på tävlingen?
- Ja men det gick bra, jag kom fyra. Året dessförinnan blev jag tvåa där och då hade jag också varit sjuk! Vet inte vad det är med det där stället…

Du ingår i Nobile teamet, vad är det för folk med där?
- Det är blandat; en norrman, en serb, en från Teneriffa och så min polare Igor från Ryssland. Vi träffas allihop en eller två gånger per år, och sen ses man ju på tävlingarna. Igor sa till mig: ”Jag kommer fan inte till Sverige och hälsar på dig, för jag träffar dig mer än jag ser min flickvän!”.

Hur pass mycket Landskrona-ambassadör är du ute i världen?
- Inte så mycket… Men till karnevalen anordnar vi en kite festival här i Lundåkra och då har jag faktiskt lyckats få hit Igor. Det kommer att bli fint med tävlingar, studsmatta, sponsortält och cirka femtio deltagare. Vi ska försöka få hit folk, tidningar och tv. Ni kommer väl? Det ska förhoppningsvis utvecklas till Sveriges största tävling i sporten.

Vi lovar att vi kommer. Men tillbaka till Landskrona, vad saknar du här?
- Mycket. Utan kiteningen vet jag inte vad jag skulle gjort. Här behövs lite mer coola affärer, en spelhall, Laserdome, sånt som jag gillar. Och så tog de ju bort ”Huset” där ungdomarna kunde åka bräda och in-lines…

”Coola affärer”, är du en snobb?
- Inte alls!

Har du pallat äpplen i Larvikolonierna?
- Ha-ha. Ja, lätt!

Tuggar du grishals?
- Va?!

Du kan kanske inte din Bob Hund, men du grillar väl?
- Jo… Det gör jag.

Finns det surfing-groupies?
- Ja, det finns det väl.

"Det är söndag varje dag"

Så solbrända, vältränade kitesurfare får ligga mycket?
- Ja de som vill får nog det.

Och droger? (vi halkade tydligen in på snowboard-spåret igen...)
- Det förekommer, fler än man kan tro röker på i alla fall. Till och med stora namn. Men inte jag, dricker inte alkohol heller. Jag kör med godis, Coca-Cola och pizza, ha-ha!

Så du är inte knarkliberal?
- Nej!

Finns det någon speciell musik som gäller inom er värld? (...vi är dessutom mycket gamla)
- Det är väldigt olika. En del gillar bara hårdrock, somliga ska bara ha rap. Själv gillar jag vanlig radiomusik, gärna soft.

Kör du med solskyddsfaktor?
- Utomlands är jag noga med det. Faktor 30+.

Är du ute och åker i dåligt väder?
- I regn, ja. Men på vintern är jag utomlands.

Vad är perfekta förhållanden för kitesurfing?
- Helt platt vatten och tio sekundmeters vind.

Hur är det här stället i Lundåkra?
- Skitbra! Ett av de bästa ställena som finns. Borstahusen är också jättebra, där finns lite mer stenar i vattnet men man får hålla reda på var de finns.

På den där filmen vi kollade på surfar ni äckligt nära uppstickande rev. Har du skadat dig på något sådant?
- Nej, jag har hållit mig ifrån dem ganska bra.

Ändå krävs det väl en hel del mod?
- Det måste man ha!

Är det en dyr sport?
- Det tyckte jag i början, men jag sålde i alla fall min bil och köpte en kite och en bräda. Man kan få en hel utrustning för 10 000 om man köper begagnat, så så blodigt är det ju ändå inte.

Är du BoIS:are?
- Nä, inte jag men min morsa är värsta fanset. Hon kollar på alla matcher.

Lite konfunderade och lätt griniga över det senaste svaret kommer vi åter in på farorna och skaderiskerna med den fartfyllda vattensporten. Micke berättar att han knäckt säkert fyrtiotalet brädor, dock har han inte brutit något på sig själv. Men rejäla stukningar och sträckta ledband har han råkat ut för.
– Det värsta är att krascha uppe på land. Första gången Frida var med så var vi i Habo Ljung, det blåste väl femton, sexton sekundmeter och jag sa: ”jag ska ut och döda mig lite”. Från vattnet skulle jag så göra ett hopp på sådär fem meter upp på land, slog en kullerbytta i luften och lyckades sno linan runt benen. Då kraschlandade jag i trädtopparna! Det finns rätt otrevliga olyckor som man kan råka ut för, men de går att undvika med sunt förnuft. Vilket jag inte har…

Har du hajfobi som Per Malmsten?
- Nej, och jag är inte rädd för tigrar eller björnar heller. Men en gång då jag var liten så skulle jag och en kompis gömma oss för hans syrra. Vi kröp ner i någon slags kista eller låda som stod i ett cykelgarage, och blev inlåsta där. Fy fan vad rädda vi blev! Men det har inte gett mig någon fobi för trånga utrymmen eller så.

Vilken är din senaste kulturella upplevelse?
- Jag var på Gotland för en månad sen och det var jäkligt fint! Det var första gången för mig där, höll lite kurser och tog det lugnt.

Och nu blir det reklam… din favoritrestaurang?
- Ha-ha, Mamma Teresa! Och Tycho har fina steaks.

Bästa bräda?
- Den jag byggde själv för fem år sedan, men den har jag inte kvar. Annars Nobile 666.

Bästa biltvätt?
- Vattenslangen.

Är ditt liv en ständig jakt på sponsorer?
- Ja, det är väl det. Jag har blivit bättre på det men i början var det svårt. Sälja sig, ”fan, vad jag är bra”, liksom. Men finns där någon som läser detta och vill komma i konatkt med mig så gör man det lättast via min hemsida - www.mikeblomvall.com.

Och så är väl sporten fortfarande liten?
- Javisst, men den växer. Och utomlands är den betydligt större, i Spanien kan man få se tusen kites i vattnet.

Blir det inte trassel med alla linorna då?
- Det kan jag lova dig!

Har du blivit blåst eller skimmad någon gång?
- Halvskimmad. En gång när jag hyrde bil i Brasilien så hade de dragit tusen spänn extra från kontot. Men det fixade sig med banken som ersatte pengarna. Annars så har man väl gjort en del dåliga affärer…

Kommer du att rösta i EU-valet?
- Ja.

Tror du på Gud?
- Nej.

Vad skulle du göra om du skrapade fram en miljon?
- Jag skulle investerat den, startat något eget.

Har du lånekort på biblioteket?
- Nej.

Har du något motto?
- Just do it! 

Var hämtar du kraft och inspiration?
- Jag kollar på andra åkare, om man ser dem sätta ett coolt trick så försöker jag träna på det. Och så går man vidare, hittar på egna grejor.

Du är tjugonio nu, hur länge kan man hålla på?
- Vet inte, jag är den äldste som håller på och tävlar.  

Vad gör du efter den aktiva karriären?
- Då startar jag förmodligen en kiteskola eller liknande. Eller blir coach åt någon. Jag kommer inte att jobba för någon annan i varje fall.

Du verkar vara en kung i detta lilla community som vi har upptäckt här på stranden i dag. Hur funkar det med en världsfyra och en massa nybörjare?
- En del skriker och har sig på nybörjarna, men det skulle aldrig jag göra. Jag är schysst och försöker hjälpa till om det behövs.

Det tror vi säkert. Avslutningsvis, vilken fråga har vi glömt?
- Den ni inte ställde!

Så lämnar vi en mycket ödmjuk världsstjärna och landskronadoldis åt sina älskade vindar och vågor. Men vi lovar att komma tillbaka när det vankas karneval och festival. Då ska bilderna bli ännu bättre, och kanske spänner vi till och med fast oss i selarna!