Gott med fågel Namn: Lennart Roland Andersson Född: 1940 Utbildning: Gammeldags studentexamen Bor: Sundbyberg Familj: Fru, två barn och fyra barnbarn Favoritaffär/er: Gillar att handla kött på Hötorgshallen i Stockholm Festmat: Alla stora fåglar som gås, anka och kalkon. Sjunger: Kan hålla tonen men har ingen vacker sångröst. Har körat på radion. ”Jag har nog fan legat på Svensktoppen. Lyckoträff: Hela livet är fullt av lyckoträffar.

Ur Anderssons CV Arrangerade Steve Wonders 30-årsfest. Var med att lansera Thomas Ledin Medlem i halvmiljonklubben. En exklusiv skara som jobbade på Aftonbladet i mars 1969 och som slog rekord genom att sälja över en halv miljon tidningar per dag, vilket är den största upplagan genom tiderna. Lennart var med att introducera ballongdansen för det svenska folket i Nöjesmaskinen efter en idé från England. De som dansade nakna med ballonger i händerna var Bosse Larsson, Sven Melander och Lasse Åberg. Har jobbat som diskare på Svenska Amerikalinjens båt Gripsholm. Turerna gick bland annat i USA och Västindien. Han var till exempel på Kuba och året var 1958. Ett annat kryssningsjobb hade han under tiden på Kvällsposten, då han tillsammans med bland annat Charlie Norman och Lasse Lönndahl reste runt i Karibien, och bland passagerarna fanns många av dåtidens rika landsortsbor. - Jag och min fotograf som också var med fyllde svenska lokaltidningar med allehanda kul. Har skakat hand med Elvis Presley och gett honom ett gäng dalahästar som nu finns till beskådan på Graceland. Såg till att Landskronatösen Anki Nilsson började sjunga i Family Four. Fick sitt huvud neddraget mellan brösten på Dolly Parton av henne själv på en flott middag i nattklubben Alexandras festvåning i Stockholm. Varit språkpolis hos Fredrik Lindström i programmet Värsta språket. Språkprogram på Radio Stockholm under ett år.

Visste du att... Lennart Andersson vann en cykel när han 2003 i DN prickade in att Matthias Eklund skulle bli allsvenskans snabbaste målskytt. Målet gjort efter 4.01 mot IFK Göteborg. Lennart var en sekund från rätt tid. I den allsvenska premiär mellan Brommapojkarna och Djurgården var Lennart på plats för att kontrollera så att Joakim Runnemo gjorde årets första mål. Så blev fallet men Lennart trodde att det skulle dröja ytterliggare ett par minuter innan BP nätade, varför någon annan vann årets DN-pris.

Lennart Andersson
"Bland annat så arrangerade jag Steve Wonders 30-årsdag"

Veckans profil må vara en doldis för landskronaborna. Trots detta har de flesta säkert sett honom i TV-rutan. Lennart ”Foxhill” Andersson är mannen som flyttade från Landskrona för fyrtio år sedan men ständigt kommer och hälsar på i sin gamla hemstad.
Vän av ordning frågar sig var man sett honom och svaret är, i många sammanhang.
- Många tittar till på mig. Dom känner igen mitt ansikten man kan inte placera mig.

Mest exponerad var han troligtvis då han gjorde reklam för Marabou mjölkchoklad. Han satt då och åt choklad medan han körde traktor tillsammans med sin hund, allt medan bilkön bakom fordonet växte. En hel del har även sett honom som statist i filmer som Sprängaren och Beckfilmen Kartellen.
- Men min karriär på TV började först 2002. Jag har varit med om hur mycket som helst. Hur lång tid har vi på oss? Frågar Lennart då vi bestämt träff med honom på Seglarpaviljongen.

Vi hinner fråga om hans fullständiga namn och när han är född innan han säger,
- Nu ska vi se om ni kan vara tysta så ska jag försöka berätta lite bakgrunder i all korthet. Jag föddes på Hantverkargatan i Landskrona och därefter flyttade vi till Hyllingegatan och sedan via Bryggargatan till Hvilan, säger Andersson och berättar om barndomen.
- Sju år fyllda hade jag lärt mig spela dragspel och var närmast att betrakta som ett underbarn på instrumentet. Jag var också Landskronas första tamburmajor. Skolåren tillbringade jag på nu rivna Värnaskolan samt på Tuppaskolan och därefter tog jag studenten. Medan jag studerade fick jag jobb på NST och lyckades väl profilera mig ganska bra. Snart var jag på Skånska Dagbladet och ta mig tusan men ganska omgående hörde Kvällsposten av sig och där var jag i fyra år. De tre sista bodde jag i Malmö. Därefter kontaktade Aftonbladet mig och flyttlasset gick upp till Stockholm. Där jobbade jag bland annat som vice chef på nöjesredaktionen under fyra år. Nästa arbetsplats var som PR-chef på grammofonbolaget RCA och där var jag i tio år innan jag började jobba på TV2.

Lennart har ett fantastiskt kontaktnät i kändisvärlden. Ett nät som började byggas under tiden på Aftonbladet.
- Jag skrev mycket recensioner om såväl jazz som pop. Jag recenserade även krogshower som de på Hamburger Börs och var ute i Folkparkerna och då skapade jag mig ett namn och fick på så vis gott om kontakter i nöjesvärlden.

Det var dock inte enbart en dans på rosor.
- Jag hade bestämt mig att inte jobba som journalist hela mitt liv. Man fick se mycket elände i form av fylleri på arbetsplatsen. Framför allt på Aftonbladet.

Väl på skivbolaget RCA hade Andersson nytta av sina skrivkunskaper.
- Jag skrev tusentals, kanske tio tusentals pressreleaser men placerade även våra artister på TV. Det stora jobbet var dock att resa runt i norra Europa med alla de stora artisterna vi hade på RCA. Bland artisterna fanns Dolly Parton, David Bowie, Jose Feliciano och Steve Wonder. Bland annat så arrangerade jag Steve Wonders 30-årsdag 1981. Vi hade först en fest i Hammarbys omklädningsrum på Johanneshov och sedan fortsatte vi ner på Alexandras nattklubb. En annan som jag introducerade i Sverige var Gilbert Ó Sullivan. Han reste jag mycket med också.

"Jag är ganska okomplicerad även om min fru säger annorlunda"

Lennart Andersson berättar en ny anekdot från den klassiska nattklubben Alexandra.
- Vi hade en stor middag för Dolly Parton. Jag tror vi var tio tolv personer kring bordet. Det var i Alexandras festvåning, väldigt tjusigt. Det var hennes musiker samt några från EMA Telstar, bland annat Thomas Johansson, och då märkte jag att de tog in mycket mer mat och dricka än jag tänkt mig och jag började bli nervös. I vanlig ordning så lade jag ifrån mig mina bestick och tänkte att jag skulle spara pengar genom att inte äta och dricka så mycket själv. Det såg Dolly så hon kom bort till mig. Jag reste mig och var två huvud längre än henne. Då sa hon, ”Lennart, om räkningen i kväll blir för stor så ringer du mig i morgon förmiddag så tar jag halva”. Och sedan trycker hon ner huvudet på mig mellan… där ni vet, säger Andersson och blickar ner mot sitt bröst och fortsätter,
- och sedan hörde jag inte mer.

- En annan rolig grej jag gjorde var att jag åkte runt i Amerika i fyra veckor med svenska grammofonhandlare. Vi var bland annat i RCA:s studio i New York där Elvis Presley hade varit och spelat in och vi var även i Los Angeles och Nashville. Vi hade många countyartister på RCA-ettiketten. Och när vi var i Nashville gjorde vi en bussutflykt till något som heter Murfreesboro i Tennessee. Där fick jag en stor upplevelse genom att höra Elvis live i en stor idrottshall med 14 000 åskådare. Eftersom jag jobbade för det bolaget han hade i Sverige så hade jag presenter till honom. Det var en lång radda av dalahästar som han fick av mig personligen och de finns nu på Graceland.

- Jag jobbade på RCA under tio år och jag hade jäkligt roligt hela tiden, sammanfattar Lennart sin tid på skivbolaget och börjar berätta om sin tid på TV2.
- Det första vi gjorde var att vi hade ett möte som varade i två dagar. Frukten av detta blev Nöjesmaskinen. Där var jag spindeln i nätet vad det gällde artister och andra inslag. Det var 1982. Programmet kom igång halvdant men vi hade bra programledare i Sven Melander och Stina Lundberg. Vi fick dock ett lyft två veckor senare när jag med Sticka Anderssons hjälp fick dit ABBA, som var mina gamla kompisar, och satan alltså, sedan låg vi på 4-5 miljoner tittare varje fredagskväll. Vi blev ett namn även utanför Sverige och lockade världsartister. Vi hade en kö av stjärnor eftersom de som uppträdde på Nöjesmaskinen sålde massor av skivor.

Efter två år på TV2 gjorde Lennart ett kortare mellanspel på hamburgerkedjan Clock där han producerade det som visades på kedjans tv-monitorer.
- Det var allt från reklam till biotrailers till andra modiga inslag. Dessutom var det massor av musik. Jag var även över i USA och England och köpte program men efter ett tag så kände jag mig som en allsvensk spelare som lirar i division 3, att jag gör nytta men har inte roligt själv och därför återvände jag till TV-världen igen. Jag fick en förfrågan om att vara med att hålla i artisterna till en stor insamlingsgala som hette Röda Fjädern. Där fick jag ihop ett jäkla bra artistgäng med stjärnor, både från Sverige och från utlandet. Bland annat så upptäckte jag Tito Beltran. Jag tog upp honom till Stockholm och så fick han provsjunga för mig i ett fikarum på TV-huset. Kjell Lönnå har alltid hävdat att det var han som upptäckte Beltran men han hade aldrig hört honom innan jag tog upp honom på scenen. Programmet var det dittills största insamlingsprogrammet. Jag tror vi drog in 22 miljoner vilket var rekord på den tiden. Föreställningen varade i sju timmar tror jag.

- Efter det fick jag ett samtal från Fredrik Belfrage som jag kände ganska väl och sade att TV2-chefen i Göteborg ville jobba med mig. Jag hade tidigare sett en film från BBC:s arkiv i London, en film om en tågresa mellan Victoria Station i London och Brighton där man speedat upp hastigheten. Samtidigt höll SVT på att omorganisera så att ettan blev en stockholmskanal och tvåan en sverigekanal och jag hade då en idé om tågresan. Samtidigt undrade TV-chefen om jag inte ville följa med till en inspelning av ett geografiprogram. Jag berättade då om min idé och ur detta föddes programmet ”På Spåret” som nu firar 20-årsjubileum. Det var början på flera års jobb i Göteborg med bland annat Ingvar Oldsberg och Totte Wallin. Samtidigt jobbade jag med Hasse Andersson och hans vänner för TV i Malmö så det blev en hel del. Faktum är att Tony Kaplan på tidningen Arbetet en gång skrev att jag styrde folkets musiksmak. Han hade räknat ut att jag var ansvarig för artistinnehållet i 28 fredags- och lördagsunderhållningar den vintern. Det var ju mycket smickrande.

Det har dock inte bara varit bra program enligt honom själv.
- Det finns vissa program som jag inte är så stolt över. Bland annat någon idrottsfrågesport som inte var så rolig. Gunnar Nordahl var programledare.

I början av 1990-talet slutade Lennart Andersson med underhållningen på TV för att jobba med frågesportprogram.
- I takt med att jag blev äldre så blev musiken yngre och inget som jag kunde står för eftersom musiken inte tilltalade mig. I stället jobbade jag bland annat med programmet Supersvararna med Lars-Gunnar Björklund. Jag var då även med att starta programmet Otroligt Antikt som går fortfarande.

Efter den senaste TV-perioden blev det nya jobb.
- Jag jobbade lite som marknadsförare på Rikskonserter ett par år innan jag tröttnade på att jobba.

Det finns dock en del att göra för Andersson fortfarande.
- Jag är så kallad kvalificerad statist med lite talroller här och där. Det ger oftast bara skitpengar men kan betala bra också i rätt läge. Faktum är att jag så sent som förra veckan tackade nej till ett jobb i en reklamfilm om Lidl. Men resan till Skåne satte stopp för de planerna.

"Jag vägrade under många år att gå på kändisfester"

Var kommer smeknamnet Foxhill från?
- Vi byggde ett hus 1972 som låg på en backe som hette Rävkullen.

Du är med i en förening som heter Landskroniter i Stockholm. Vad är det för en förening?
- Den har funnits sedan 1910- eller 1920-talet. Från början var det bara en klubb för män i det högre samhällsskiktet. Jag kom in i bilden för två år sedan och sitter nu med i styrelsen. Idag är det egentligen bara en sällskapsklubb. Vi träffas ibland och gör lite utflykter och studiebesök.

Vilket är det tyngsta journalistjobbet du gjort?
- Det var när jag var på Trinidad i Västindien. Naturfilmaren Jan Lindblad var den tidens största svenska TV-stjärna var också där. Han hade diabetes och hade slarvat med medicinen och hamnade i koma. Han blev buren hem från djungeln av indianer och klarade livet. Det gjorde jag en grej på som hamnade på förstasidorna på såväl Aftonbladet som Expressen.

Du har även synts regelbundet på bio- och tv-skärmen. Är du en linslus?
- Jag vägrade under många år att gå på kändisfester. Jag tyckte inte att det var något för mig. Min fru påstår att jag nu tar igen allt.

Vilken är drömrollen?
- Det har jag ingen. Men det är klart en roll där man får kyssa en stilig kvinna. Men det brukar jag säga till min fru Bibbi, sådana roller får jag aldrig.

Reklamfilm eller ”riktig” film. Vilket är roligast?
- Båda har sin charm. Det är mer utdraget att spela i långfilmer och tv-serier. Det blir mycket kaffedrickande och väntan. Reklamfilm är effektivare. Där gör man ofta sitt jobb på en dag och sedan åker man hem.

Vad ser du själv på TV?
- Visa danska och engelska serier ser jag med förtjusning. Sen tittar jag mycket på nyheter eftersom jag jobbat som journalist.

Gillar du Filip och Fredrik?
- Nej.

Har du sett Borat?
- Ja, där skrattade jag högt även om det inte tilltalar mig så mycket.

Idrottar du?
- Nej, jag försöker promenera långt tre dagar i veckan. En gång i tiden köpte jag Rolf Nilssons gamla golfset och var medlem i Borstahusen. Men efter ett halvår fick jag lägga av. Jag blev så jäkla sur för att ja inte blev tillräckligt bra snabbt nog. Jag hade inte tålamod till skiten.

Vad är du riktigt svag för?
- Gott rött vin. Jag kan rekommendera Berringer från Kalifornien.

Tidningen Gringo etablerar sig just nu i Landskrona. Hur känns det som språkpolis att läsa detta alster?
- Det är en tidning jag aldrig har läst.

Vad tycker du om att vi som slöjdlärare och tryckeriarbetare hämningslöst kastar oss över nyhetsskrivning?
- Jag har själv en fråga där. Varför har ni bättre språkbehandling när ni skriver på BoIS hemsida i förhållande till vad ni skriver på Direkten?

Tycker du att vi på Landskrona Direkt med gott samvete kan kalla oss journalister?
- Nja… Tveksamt. Men ni presenterar ju en nyhetsprodukt så att det är klart att ni kan kalla er journalister om ni vill.

Du tycker att vi haft en del ”von-oben-attityder” i en del frågeställningar till tidigare profiler. Vad menar du med det?
- Ni använde er av interna kunskaper som kanske inte läsaren hängde med på. Detta kunde ställa intervjuoffret i ett konstigt ljus. Ett uttryck jag reagerade på var när ni kallade Matthias Eklund och Anders Friberg för fastighetshajar. För mig är det ett mycket negativt ord. Sen har jag reagerat på att ni skrivit käka i stället för att äta.

När var du senast förbannad på media?
- Jag får färre och färre sådana utbrott. Men det finns alltid något man retar sig på. Det senaste var nog något på Landskrona Postens förstasida idag. Dom skrev ”Tillhör en av” men det heter ”är en av”.

Har du samma skrivspråk alltid? Typ brev, mail, sms med mera…
- "E" i stället för "är" har jag använt mig av. Det tar så lång tid att få fram ett ä.

Vilka dolda talanger har du?
- Jag har alltid haft lätt att lära mig spela instrument. Har bland annat köpt hem en synt.

När grät du senast?
- Det var när mina föräldrar dog. De gick sorgligt nog bort med sex veckors mellanrum.

Känner du någon kändis?
- Hahahaaa…. Du skulle se min telefonbok.

Hur väl känner dom dig?
- Vissa snackar man med när man träffar dom på stan. Tätare kontakter har jag med några få.

När var du senast utan mustasch?
- Jag började odla mustasch när jag kom till Aftonbladet i juni 1968.

Hur mycket skulle du ha för att raka av dig den?
- Jaaaa…. Två businessbiljetter till New York.

Har du några tvångstankar?
- Nej, jag är ganska okomplicerad även om min fru säger annorlunda.

Men du läser horoskop?
- Jadå. Jag har till och med funderat på att gå till någon spåkäring. Såna tankar kommer ibland bara farandes på mig.

Vilken är din favoritsvordom?
- Jag svär nog lite för mycket. Favoriten är väl Satan uttalat på skånska.

Vilket är det konstigaste stället du vaknat upp på?
- Det måste ha varit på ett hotell på Bayswater i London. Vi såg att det rann vatten från taket vilket fyllde en lampkupa som till slut exploderade. När en ur personalen kom och kollade så sade han ”Those bloddy japaneese”. Förklaringen var att japanerna skvätter vatten på sig i badrummet. Problemet är bara att man inte har golvbrunna i badrummen i England.

Tror du på gud?
- Ja. Men jag går inte i kyrkan. Jag sköter det helt privat och har ett litet samtal varje kväll.

Närmast på Lennarts program står en tvådagarsfärd till Köpenhamn och sedan BoIS premiär mot Enköping på måndag. Vad som händer sedan i Anderssons liv vet man inte.
- Sammanfattningsvis kan jag konstatera att om jag fortsatt mina akademiska studier och blivit tandläkare eller geografilärare så hade jag aldrig haft så roligt som jag haft.