FESTMAT: KÅLPUDDING Namn: Bengt Johnny Wargheden Ålder: 56 Bor: På Smedjegatan i Örja Familj: Hustru samt en 24-årig dotter som bor i Mexiko. Favoritaffär: Italiensk Musik i Malmö Favoritord: Snäll Festmat: Kålpudding Ålderstecken: Förutom lite knarriga knän så finns det inga. Sysselsättning: Elektroingenjör på Gambro i Lund. Idrott: Helst inte Militär grad: Musikfurir

2x3 FAVORITER Musiker: 1. Spotnicks 2. Bruce Springsteen 3. Jerry Lee Lewis Låtar: 1. Tunna skivor med Siv Malmqvist 2. Novelty accordion med Erik Frank 3. Last Date med Spotnicks

Johnny Cosy
" Jag har inget jag skäms för. Jag kan stå upp för allt jag gör och allt jag gjort."

Då dessa rader skrivs är det den första maj 2007. Vän av ordning tycker kanske att det hade passat med en politisk profil dagen till ära men så blir inte fallet. I stället har redaktionen träffat en jubilar. Det är underhållaren Johnny Cosy som i år firar 50 år som dragspelsmusikant då han på eftermiddagen uppträder på Restaurang Seglarpaviljongen i Landskrona.
- Egentligen började jag spela i januari för 50 år sedan men det är roligare att fira under denna årstiden, säger Cosy.

Du är en jäkel på dragspel och har spelat i 50 år. Varför blev det just dragspel och inte elgitarr eller trummor?
- Jag vet inte. Jag har alltid önskat att jag kunde spela gitarr. Okej, jag kan lite halleluja-ackord men därifrån till att kalla sig gitarrist låter sig inte göras. Klart är dock att jag alltid har älskat dragspel. När jag var liten så vek jag papper som en bälg och så ritade jag dit knappar och tangenter och så satt jag där och tutade ihop med radiomusiken. När jag växte upp på 50-talet så fick man följa med sina föräldrar när dom skulle ut och dansa i folkparkerna och då var det mycket dragspelsmusik. Jag kommer ihåg att jag alltid satt på scenen och kollade in de som spelade och blev då makalöst intresserad. Och detta blev min ledstjärna här i livet. Senare då jag gjorde lumpen så gick jag med i flottans musikkår och där lärde jag mig även att spela saxofon och klarinett.

Kan du spela fler instrument?
- Förutom dragspelet så behärskar jag saxofon och synthesizer idag.

Man ser dig då och då spela i Landskrona. Brukar du spela utombys?
- Ja, det blir nog fler spelningar utombys än på hemmaplan. Det har blivit på Malmöfestivalen, Kristianstadsdagarna och en del marknader och hamnfester. Jag har dock hållit mig inom landets gränser.

"så kom de ordentliga människorna och satte dunkarna på bordet"

Berätta om någon riktigt kul spelning.
- En av de roligaste var samtidigt en av de värsta och det kan ju låta motsägelsefullt. Det var på Sjöbo marknad. Herre Jesus vilken rolig spelning. Framåt kvällen när a-lagarna hade gått hem, de som brukade dansa ner mina grejer och så, det gick inte ett år utan att man fick något förstört, så kom de ordentliga människorna och satte dunkarna på bordet. Och de gjorde detta under kontrollerade former. Polisen och vakterna såg mellanfingrarna på det hela så länge folket skötte sig. När jag sedan triggade folk till allsång så stod till slut folket uppe på bänkar och bord och tjoade med och det var lycka. Jag har även spelat på ett och annat 50-årskalas som har varit ungefär som spelningen i Sjöbo. Och det är sådana spelningar som är min drivfjäder. Jag spelar definitivt inte för pengarna. Jag har sagt till mig själv att den dagen jag spelar för pengarnas skull så slutar jag för då har drivfjädern försvunnit.

Har du någon gång klantat dig rejält på en spelning?
- Jajamensan. Herre gud. Hahahahaaa.... Jesus Amalia! Det var på den tiden jag hade en dansorkester på 70-talet. Jag hade stöpt om i orkestern och vi skulle börja spela gammeltjoa för Gammaldansens Vännerföreningar i södra Sverige. Vi var dock lite väl tidigt ute. Vi hade ju inte repeterat så mycket. Då blev det så att vi blev utbuade på Juvelen i Hörby. De sade att det var det vedervärdigaste de någonsin hört och de aldrig mer skulle anlita oss.

Vad gjorde du då?
- Man åker hem och slickar såren och funderar över situationen och kommer på att det i ärlighetens namn inte var särskilt bra. Men det är länge sedan nu och därmed preskriberat. Men det finns säkert en och annan ur publiken som minns det. Hahahaa... men det får man bjuda på.

Musiker är en av få yrkesgrupper som kan kröka på jobbet. Är det ok att spela berusad?
”Nej, inte och vara berusad. Men jag måste säga att en pilsner och en snaps lättar upp både för musiker och publik. Sen gäller det att hålla det där. Man har ju sett kolleger som raglat på scen och det är inte roligt. Går jag ut för att dansa eller se en artist och dessutom betalar pengar för det, då vill jag ha valuta för pengarna. Och det är ett krav som jag även har på mig själv. Man måste leva upp till det folk vill ha. Men som sagt, ett glas vin, en pilsner eller en snaps är okej. Det säger de flesta, att man helt enkelt spelar bättre då, man är mer avslappnad. Själv har jag alltid fjärilar i magen innan jag börjar.

Kan du busvissla?
- Nej. Det har jag aldrig kunnat och kommer aldrig att kunna. Jag vet inte om det hade berikat mitt liv så mycket om jag kunnat det heller. Det närmaste jag kommer är att jag kan spela lite munspel. Väldigt lite.

Vad sjunger du på en kareokekväll?
- Help me make it through the night, en slagdänga av Kris Kristofferson.

Jag gissar att låten även finns på din repertoar när du spelar.
- Oja, absolut. Jag har cirka 500 låtar som jag kan dra rätt upp och ner och den är en av dom.

Har du några dolda talanger?
- Ja, det skulle i så fall vara att jag kan imitera lite. Favoriten är Bengt Bedrup.

När grät du senast?
- Det var nog när vi såg en film för fjorton dagar sedan. Nu har jag glömt vad den hette men den var dramatiskt och slutet var lika så. Slutet var så lyckligt att tårarna bara rann.

Vad skäms du för?
- Jag har inget jag skäms för. Jag kan stå upp för allt jag gör och allt jag har gjort.

Levde du hårt under gymnasietiden?
- Nej!

Vad rekommenderar du en 17-åring att göra en lördagskväll?
- Att älska sin nästa.

Nämn tre saker som du gör när ingen ser dig.
- Det blir jäkligt svårt. Jag gör allting öppet.

Tror du att du kan lyfta din egen vikt i bänkpress?
- Hahahaaa... Nej det tror jag inte. Hade jag lyckats så hade jag blivit väldigt förvånad.

När köpte du blommor till din fru senast, och varför?
- Det är inte länge sedan. Det är nog bara en vecka, fjorton dagar sedan. Och varför? Jo, för att jag tycker om min fru så förbannat mycket. Hon är så fruktansvärt snäll. Hon fixar och hon donar i vårat hem så jag tycker att hon är värd en blombukett lite då och då.