204 centimeter Namn i passet: Johan Yngve Krister Nilsson Ålder: 53 Bor: På Esperanza Familj: Lotta, Anna och Johan Favoritaffär: Gant Motto: Titta framåt! Äter gärna: Fisk Dryck: Whisky Matchvikt: Har gått från 113 kg i augusti ifjol till 99 kg idag. Skostorlek: 49 -50 Längd: 204 cm

Johans Mallorcastips: Hotell: Boske inne i Terreno Restaurang: Bon Paz i Alcudia. Där finns världens godaste tapas. Pub: The Irish Pub strax utanför Alcudia. En bra fotbollspub. Nattklubb: Det är jag för gammal för. Utflyktsmål: Marknaden i Inca ska man besöka. Fotboll: Att gå och se när Alcudia spelar i division 3 gillar jag.

Johan Nilsson
" Jag har faktiskt inte gått en enda kurs"

Johan Nilsson har mycket att berätta och gör det gärna. Det är få som lever sig in i rollen som berättare som Nilsson. Det spelar ingen roll om han talar om BoIS, gamla brevbärare, Mallorca eller korv. Inlevelsen är total och minnet osvikligt. Hans barndom var kärleksfull. Livet på och runt Replslagaregatan beskriver han som fridfullt. När han talar om sina föräldrar är det med stor tillgivenhet i rösten. Det var handboll i BK Fram som upptog fritiden, samt naturligtvis redan då, BoIS A-lag.

Johan Nilsson slutade nian på Västervångskolan 1968. Gymnasieskola var det inte tal om, istället började han arbeta som kontorist på Weibulls direkt efter grundskolan.
- Jag har faktiskt inte gått en enda kurs. Jag är helt och hållet självlärd inom allt jag sysslat med. Med lite sjutusenjävlar har det gått bra.

Det stora BoIS-intresset skapade tidigt huvudbry för honom. För även om han var en mer ambitiös än lovande handbollsspelare så var det BoIS matcher han inte ville missa. 1969 skulle BoIS möta Grimsås borta i den näst sista omgången och mycket stod på spel.
- Jag spelade i Örestad då (efter en sammanslagning med BK Fram) och en månad innan hade spelprogrammet kommit och det stod klart att seriepremiären i handboll skulle krocka med BoIS-matchen. Du anar vad samtalsämnet var på handbollen. Jag våndades. Jag ville se matchen men ansåg och insåg samtidigt att det var på handbollen jag hörde hemma. Jag har aldrig kunnat ljuga för folk för dom har aldrig trott på mig. Matchdagen kom och jag ringde och sa att jag var sjuk. Ingen trodde mig. Jag reste upp till Grimsås och BoIS vann med 3-1 . På förstasidan I Landskrona Posten dagen efter fanns en bild på mig där jag stod med armarna i luften. Jag blev avstängd i sex matcher för Örestad.

Nu var det inte bara på handbollen det var lite jobbigt. Kontoristjobbet visade sig inte vara något för Nilsson som istället hoppade på det friare yrket som postiljon.
Du är hur lång som helst. Fick du ha en specialcykel?
- Nej, det funkade bra att bara höja sadeln. Då på 70-talet var det ett riktigt bra jobb att vara brevbärare. Man arbetade på beting. Jag började klockan 6 och var det sommar så låg jag och badade och solade i Borstahusen vid 10-11-tiden.

Brevbärarnas förhållande till hundar har ofta nötts och blötts. Råkade du ut för någon folkilsken hund?
- Nej, det fanns ingen hund som vågade sig på mig.

"Jag blev rikskändis på kuppen och fick sitta med i God Morgon Sverige och fan och hans mormor"

Hur många mil tror du att du har cyklat i dina dar?
- En tur låg på cirka två mil om dan. Lägg till handbollsträningen, så visst var man en vältränad påg på den tiden.

Har du nött i sönder vad sadlar du ska, man ser dig aldrig på hojen nu för tiden?
- Jag har cykel men det är inte ofta jag använder den. Det blir oftast bilen. Motion får jag när jag går, vilket jag gör mycket, när jag är ute och vallar min hund.

Det blev en omtalad epilog på postjobbet.
- Det stämmer, jag blev rikskändis på kuppen och fick sitta med i God Morgon Sverige och fan och hans mormor. Det var TV, tidningar, radio, ja, jag var med överallt. Är det något jag grämer mig över i livet så är det att jag stannade tio år för länge på Posten. Men så kom den dagen då jag gjorde slag i saken. Jag hade gått runt och kokt i ett par månader och i det läget går generaldirektören och höjer sin egen lön med 200 000 samtidigt skickar han ut ett brev till alla anställda och tackar för ett bra år. Med brevet eller om vi ska kalla det julklappen följde rabattfrimärken för 35 spänn. Då sa jag till mig själv, "nu är det slut", och skickade tillbaka frimärkena till honom. Jag skrev att det var alldeles för mycket. Jag ringde postdirektionen i Malmö och sa att jag säger upp mig på stört om ni ger mig 200 000. Och det fick jag som avgångsvederlag. På den tiden tränade jag handbollslaget Pölsemannen i Arlöv och hade fått lite känningar i branschen. Så jag satsade alla pengarna i en korvvagn. Jag hann knappt vara arbetslös mer än fjorton dagar innan jag stod på torget och krängde korv. Jag visste inget om företagande, så det blev långa arbetsdagar, ibland ända till tre-fyra på morgonen.

En korvhandlare måste gilla kött. Skulle du kunna bli vegetarian?
- Aldrig i livet.

Vilken är den godaste korven?
- Tveklöst chorizo. Så stark som möjligt ska den vara.

Vi vet att du är mycket god vän med BoIS före detta tränare Reine Almqvist. Han är en känd korvälskare. Var det korven som förde er samman?
- Nej, vi fann varandra när han kom hit som tränare till BoIS. Han bodde nere vid hamnen och vi tyckte synd om honom att han skulle sitta där nere ensam, så vi bjöd hem honom. Det visade sig att vi hade precis samma typ av humor. Vi blev vänner, som jag hoppas för resten av livet. Vi har nu daglig kontakt med varandra och planerar som bäst för en Thailands semester tillsammans. Reine är nog min närmaste riktiga vän. Han är dessutom uppriktigt nyfiken på hur det går för BoIS. Allt från träningar till nyförvärv får jag redogöra för. Han har blivit en riktig BoISare.

Du blev inte långrandig i korvsvängen, snart hade du gjort dig ett namn som lokal-tv kändis.
- Parallellt med jobbet i korvvagnen hade jag börjat arbeta ideellt på Landskrona Vision. Jag såg en möjlighet i kanalen, dels att nå ut med min egen verksamhet på Pölsemannen men även att på sikt sälja reklam. Ganska snart fick jag erbjudande om just det och samtidigt bli programledare för Sportlight. Jag satt fast i ett 5-årigt kontrakt med Pölsemannen men lyckades dan innan första sändningen sälja min vagn inklusive kontraktet. Jäkla tur det, annars hade jag suttit fast i korvhandeln. Tillsammans med Egon Johansson, som tyvärr inte finns med oss längre, startade jag en firma som sålde reklam åt bland annat Landskrona Vision och TV4. Bolaget utvecklades, och snart hade vi även med Claes Cronqvist på tåget.

På tal om Cronqvist så finns det en inspelning från en Karaokekväll på Johns där du och han sjöng "Drömmen om Elin, så illa att folks TV-apparater gick sönder. Om jag säger att jag har den enda kvarvarande kopian, hur mycket är du beredd att pröjsa för den?
- Hahaha. den bör vara värd en del. Claes sjöng Drömmen om Elin och jag sjöng Rosen av Arne Qvick. Vi blev pressade till det. Claes sjöng bra men knappast jag.

Vad skulle du sjunga på en Karaokekväll idag?
- Det skulle troligtvis inte bli Rosen, snarare då något med Beatles eller Stones. Animals, "Don't Let Me Be Misunderstood" hade jag nog kunnat klippa efter ett par whisky.

Det har hänt en hel del sedan vi såg dig sitta med ett glas skumpa i näven i den två timmar långa filmen Vägen till Allsvenskan. Drack du upp det du hade i glaset?
- Jodå, det gjorde jag. Det behövde inte vara märkvärdigare än så. Jag sa alltid att lokal-tv ska vara lite amatörmässigt. Det räcker att man sätter en intressant person som folk känner igen på en stol och låter en programledare intervjua honom eller henne så blir det bra lokal tv. Touchen med Landskorna Vision var igenkännandet. Många program var jättedåliga men hade trots det massor av tittare därför att inslagen var från bygden. Tyvärr spände man bågen lite för hårt.

Nu är du tillbaks i TV-rutan med Klubb-TV, en ny satsning som visas i Kanal Lokal på onsdagskvällarna. Hur känns det att vara BoIS ansikte utåt?
- Det är mycket roligt. När jag slutade med tv så sa jag att det fick räcka. Jag hade ju även arbetat på Sportradion i tre år. Jag tyckte faktiskt att det var roligare att göra radio men när nu detta kom upp så tänkte jag att det är kul och alla som såg första programmet kan nog intyga att vi såg ut att ha det roligt. Det här är en ypperlig chans för BoIS att få synas varje vecka.

Du är marknadsansvarig i BoIS sedan 1998 och bevisligen en jäkel på att sälja. Skulle du kunna sälja vad som helst?
- Ja, jag kan nog sälja vad som helst. Jag har aldrig betalt ett ordinariepris i hela mitt liv om vi bortser från bröd, mjölk, smör och sånt. Jag har alltid resonerat på ett pris. Jag har alltid sett en möjlighet att få det lite billigare. Om TV-försäljaren säger att den kostar si eller så mycket så säger jag okej, men vad ska jag betala? Då upprepar han i regel vad han sa första gången. Då prutar jag ett par tusen och säger, fundera på det. Det handlar naturligtvis om att ha glimten i ögat när man säger det. Att handla är en förhandlingssak. Min hustru vägrar handla med mig.

Du har Landskronas kanske roligaste säljjobb och det utan en enda kurs i ämnet.
- När jag fick jobbet var det stans bästa och det tycker jag än idag. Säljare kan du givetvis bli, men jag ser det snarare som att säljare är något du är till 99 procent. Det handlar om att skaffa sig ett kontaktnät. Det handlar om att våga sälja. Jag har haft Egon Johansson som en fantastiskt bra mentor. Och han lärde mig att acceptera ett "Nej". Ett "Nej" kan bli till ett "Ja", en vacker dag. Notera vad som sades och återkom. Det finns dom som kallar mig för terriern. Jag, ringer och ringer ända tills jag får ett definitivt nej. Jag tror nämligen att företagare uppskattar att jag återkommer. Gör jag inte det är jag inte seriös.

Har du gjort en riktigt dålig affär någon gång?
- En dålig affär är när någon prutar på Landskrona BoIS prislista och det har hänt att man fått vika ner sig. Då mår jag inte bra.

Du säljer trots allt en produkt som det inte går att få någon konsumentupplysning på. Blir det fågel eller fisk?
- Jag talar naturligtvis om för alla att BoIS ska gå upp i allsvenskan i år. Det är målet. Men dabbar det sig så krävs det en ordentlig förklaring och bara i år har jag fått förklara för en 300-400 företag varför det blev som det blev och varför det i år ska bli annorlunda.

Minns du ditt första säljsamtal?
- Nej, det har jag förträngt.

Hur många timmar jobbar du i veckan?
- Runt en 50 timmar skulle jag tro.

När får se en renare matchtröja och varför inte med kommunen som ensam sponsor på magen. Endast "Landskrona" hade varit urläckert, eller hur?
- Jag har faktiskt suttit i möte med kommunchef Sergio Garay och Landskronaplus VD Torsten Karlén om det. Jag har en dröm och det har vi alla här i BoIS och det är att vi ska få lyfta fram framtidsstaden Landskrona, det ska stå över hela tröjan. Att sedan bara ha Landskrona kommun på tröjan klarar vi inte ekonomiskt. Det måste se ut som en julgran på resten av dräkten för att få det att gå runt. Men jag har en idé om hur vi tillsammans kan marknadsföra Landskrona betydligt bättre än vad som görs idag. Vare sig vi spelar i Superettan eller i Allsvenskan så är vi på de stora arenorna. Jag vet vilka personer som sitter på vipläktarna, där har vi de höga hönsen i Sverige. Mitt förslag är att tillverka en kasse, fyll den med en DVD om stan, broschyrer, grattis greenfee inne på Ven med två övernattningar på Backafallsbyn, etcetera. Sätt en sådan kasse till var och en av dessa personer. Många slänger säkert den men två kommer att resa till Ven och upptäcka Landskrona. Då gäller det att kommunen är på hugget och tar hand om dessa och visar på möjligheterna. Alla som kommer hit älskar staden men tyvärr susar de flesta förbi på motorvägen utanför.

Har du presenterat förslaget för kommunledningen?
- Ja, det har jag gjort under ett par års tid. Det krävs lite tuff och annorlunda marknadsföring av guldstaden Landskrona. Gör detta, istället för som jag upptäckte, när jag satt på ett plan till Stockholm i veckan och bläddrade i en av alla dessa broschyrer man får där. Där får jag syn på en halvsidesannons med överskriften "Landskrona Livsmedelsstaden". Richard Nilsson marknadschef i HIF sa, "Vad har ni för livsmedelsaffärer?" Jag fattar ingenting! Är det inte staden i vinden så är det Livsmedelsstaden! Vad f-n är det? Vi måste lyfta fram något som är representativt för Landskrona, och då gärna BoIS eller något annat positivt, men Livsmedelsstaden?!?! Är det något man ska skryta med när man går ut i Stockholm. Tjena jag kommer från Livsmedelsstaden. Hade Landskrona legat utanför Östersund hade jag slagit en spik i dörren och gått därifrån. Men staden ligger där den ligger!

Har du fler konkreta råd om hur staden kunde utvecklas?
- Flytta Gullstrandsskolan rakt ner i city. Så att vi får ett levande centrum. De som hämtar sina ungdomar som kommer utombys ifrån hade passat på att handla samtidigt. Bygg bostäder på campingplatsen. Han som var och spelade golf på Ven, han ska ha någonstans och bo. Han betalar fem miljoner för att bo där och slår upp sitt företag här. Längs med Linjen hade vi kunnat bygga en lång brygga bort mot Strand och ett antal sommarrestauranger. I norska Tönsberg har man gjort något liknande. Där är fullknökat varje kväll. Lite musik, lite pilsner, lite glädje i kombination med att sitta och titta rakt ut över sundet. Oslagbart. Bort med stridsvagnshinderna. De hör till historien. Nu ska jag inte sitta och vara någon politiker men idéer det har jag.

Du har varit på Mallorca hur många gånger som helst. Fler gånger än vad många Landskronabor besökt Ven.Varför just Mallis?
- Min första utlandsresa gick till Kanarieöarna som 15-åring med BK Fram. Året därpå reste vi med Wargo till Mallorca. Jag blev frälst i ön redan då, den har allt. Nu har jag även fått Lotta att bli förtjust i ön. Det har blivit ett 60-tal resor till Mallorca genom åren. Jag har en dröm kvar här i livet, utöver då att BoIS blir svenska mästare, och det är att bosätta mig på Mallorca. Jag har varit oerhört nära att köpa en lägenhet i Malaga. Det behöver kanske inte tvunget bli just på Mallorca men någonstans i Spanien vill jag bosätta mig på äldre dar. Jag fullständigt hatar vintern. En gång i livet ska jag få gå i shorts tolv månader i sträck och slänga långbyxorna åt h-vete.

Pratar du spanska?
- Una cerveza, por favor, till dit sträcker det väl sig.

Hur många gånger har du då varit på Gråen?
- Jag har varit inne och hälsat på Kalle Berggren. Sammanlagt har jag varit där en fyra-fem gånger.

Du har alltid varit BoIS-supporter. Berätta om ditt första BoIS-minne.
- Hasse Persson! Jag var med far 1959 som sexåring och såg seriematcherna. När vi kom till kvalmatchen mot Degerfors, då det var rekordpublik med hela 18533 personer så fick jag inte gå för mor. Då var jag ledsen men mor tog mig i handen och vi gick och ställde oss utanför staketet och hörde på publikjublet.

Sen gick åren och du tillhörde den hårda supporterkärnan på 70-talet. Berätta någon preskriberad anekdot.
- Ja, det var jag och Kalle Berggren, börjar Johan och just i det ögonblicket ringer telefonen. Det är Kalle som ringer och Johan berättar var i intervjun vi befinner oss.
- Inga, utbrister Kalle. Johan kommer av sig och börjar mumla om något rumsrent.
- Där är den gången vi åkte till Göteborg och skulle se kvalmatchen mot Skövde (1970, 2-2 reds anm.). Jag vill inte namnge någon, men det är mina kompisar som är involverade. Det blev lite dricka på kvaltåget. Men jag hade bra koll och visste att matchen skulle spelas på Nya Ullevi. När vi närmade oss Göteborg så sa mina kompisar, "Johan, vi ska inte betala en spänn för att komma in. Vi ska planka.". Jag sa, att det tänker jag inte vara med på. Trots mina förmaningstal så svängde dom av mot Gamla Ullevi och där plankade dom in. Där var ingen match men taggtråden gick inåt så dom kunde inte komma ut. De missade hela första halvlek. Vem det är håller jag hemligt. De behöver dock inte planka in på IP. Om de träder fram så bjuder jag på biljetterna. Man kan väl säga att jag och Berggren bildade engelska läktaren. Vi satt och drack pilsner på Nils Holgersson innan matcherna och en gång kom Kvällspostens legendariske sportskribent Birger Buhre och skulle göra ett reportage. Då lade jag armen om hans axlar och fällde den numera klassiska kommentaren; " Du ska lära dig en sak. Det finns bara tre lag - Systembolaget, samlaget och Landskrona BoIS". Det skrev han på förstasidan i dagen efter. Det hände hur mycket som helst. Vi reste på allt. Jag jobbade på Posten men var det match så sålde jag mina kvällar för att komma iväg. Det hände att man kom hem från en bortamatch och gick direkt till jobb.

"Brännvin i Grevens hatt!"

- Kommer du ihåg Greven, Bertil Nilsson? Det var en match och han kommer gående på löparbanan i en väldigt hög hatt. Han var otroligt cool. Utan att vi visste så stämde vi upp i "Här var det livat. Här var det glatt. Här var det brännvin i Grevens hatt". Då stannar Greven framför klacken, lyfter på hatten och på huvudet står en Eau de vie och ett glas. Så han skålade mot oss och gick iskallt vidare. Det har varit mycket BoIS i mina dar.

Förekommer det pratical jokes på kansliet?
- Ja, dagligen. Vi har riktigt roligt härute. Jag har alltid skojat med folk och då får man naturligtvis vara beredd på att få igen ibland. 2002 i allsvenskan hade jag inte lyckats sälja in reklamen på magen på tröjorna. Jag var alldeles uppjagad och hade försökt med ett företag men inte fått dom på kroken. Då ringde en annan sponsor som skulle hjälpa mig att sälja in, och sa att allt var klart. Men att VD:n hade uttryckligen sagt ifrån att man bara ville ha sitt organisationsnummer på tröjorna. Genialt tyckte jag. Jag ringde VD:n på stört och sa, "Det är en kanonidé. Jag bara undrar vill du ha ORG med i trycket?" Då svarade han, "Vad håller du på med?" Jag hade blivit rejält blåst och i samma veva ringer vår sekreterare Mats Ingelström och säger att hans skola som han är rektor på vill synas på IP. Då tände jag till igen och sa att du ska få en kanonplats för 50 000 tusen. Då svarar han, "Det låter bra men vi vill bara synas med organisationsnumret".