Bor i Cornelis gamla kåk Namn i passet: Ivan Olausson-Klatil Ålder: 29 år Bor: Lite här och var. Ekerö för tillfället. Jag bor i en gammal stuga som tidigare bebotts av Cornelis Wreeswijk. Förmodligen flyttar jag till Skåne till hösten. Familj: Mor, far, syster, bror, styvfar, flickvän, bandmedlemmar… Man är fastgjuten i flera familjer. Militär grad: Självutnämnd general

Favoritband/musiker: John Coltrane Favoritlåt: My favorite things Favoritskiva: Spår med Peps Favoritvideo: Har ingen. Jag växte upp utan kabel-TV. Favoritkonsert: Skulle vilja se en kawali-konsert. Det är en sorts musik som tar mig hårt. Gnolar på: Uppe i höjden med Svenska Akademien Bra musikgrunka: Datorn Älsklingsljud: Det finns många. När min flickvän gnyr i sömnen, vågor, duvor…. Idolträff: Bob Marley

Antingen eller…. Kött eller fisk Vin eller vatten Bio eller teater Vanliga böcker eller Ljudböcker Buss eller tåg Fotboll eller hockey Cigg eller snus

GeneralKnas
"Vi har fått allt som en gåva. Solen, livet och allt. Varför kan man inte ge lite då också?"

2004 fick Landskronabandet Svenska Akademien kommunens kulturstipendium och den som mottog de 20 000 kronorna på stadshuset var Ivan Olausson-Klatil, mer känd som GeneralKnas, sångare och låtskrivare i bandet.
- Visst fanns det några duktiga i klassen som fick stipendier, men det var aldrig jag. Nu skall det bli kul att berätta för släkt och vänner, sade han då och sedan dess har karriären gått spikrakt uppåt.

Förra veckan spelade Svenska Akademien på Helsingborgsfestivalen och på tisdagen ska bandet möta upp i Trondheim. Landskrona Direkt fick dock en pratstund med den karismatiske sångaren då han var på blixtvisit i Landskrona.

Berätta om dina första minnen
- Mina starka minnen kommer från naturen. Vågor, träd och annat. De tidigaste kommer från tiden då jag bodde i ”Värmö hulla” utanför Billeberga. Vi bodde där fram till jag var sex år. Jag minns att dom skulle såga ner några pilar och det gjorde mig minst sagt upprörd. Det kom en stor kranbil som skulle ta upp träden och jag blev riktigt förbannad.

Hur skulle du vilja beskriva dig själv?
- Det är en svår fråga. Jag har haft lyckan att inte göra någon arbetsintervju på länge där jag skulle beskriva mig själv. Jag är inte så intresserad av mig själv men man har ju både ljusa och mörka sidor. Jag är nog en buspojke.

"Vi hade först ett plojband som hette Rockstars from Hell"

Hur ser din musikaliska karriär ut så här långt?
- Det började väl egentligen i Askeröd där jag bodde när jag var liten. Jag och en kompis satt och rappade till b-sidan på Doktor Alban-singeln No Coke. Vi gjorde också nån liten inspelning på en bandare med två kanaler. Något år senare flyttade jag till Landskrona och skulle börja tvåan på gymnasiet. Jag hamnade i samma klass som Sture Vikingsson. Han var punkare och jag var hip-hopare. Vi stack väl ut en del. Han var tjock med tuppkam och jag var på mitt sätt avvikande. Vi fann varandra på rökrutan där vi stod och rullade cigaretter. Vi hade först ett plojband som hette Rockstars from Hell, hahahaaaa… Det var det första bandet jag var med i. Det var glamrock, säger Ivan och skrattar gott åt minnet.
- Man hade lite längre hår på den tiden. Page tror jag att det var. Vi hade fina låtar. Rocking in the ring of fire hette en men det får gå till historiens olyssnade kapitel. Jag tror inte det finns någon inspelning kvar från den tiden och någon spelning blev det inte heller.
Sen spelade vi i Pugins där även Simon Vikukel var med. ”Projekt utan gränser i nordvästra Skåne”. Vi var ett gäng som spelade progg punk, reggae och annat. Sen flyttade folk och bandet upplöstes. Efter ett par flyttrundor i landet var jag tillbaks i Landskrona och jobbade på fabrik och då hade vi något reggaeband. Jag fick då höra att Simon och Sture hade något hip-hopband och i den vevan flyttade jag till Östersund. Vi började då med Snapphaneklanen som jag skrivit då jag jobbade i Landskrona. Akademiens första låtar gjordes sedan på våren 2000. Det kändes att vi hade något på gång. Jag testade bland annat det med basrösten och de såg lite undrande ut men när vi fört samman allas viljor så blev det bra.

Med tanke på era texter så är politik viktigt. Vilket är ert viktigaste politiska budskap?
- Man kan ju tolka allt politiskt men även psykologiskt och existentiellt. Ibland försöker vi köra sådant som alla kan hålla med om. Människans jämlikhet är ett viktigt budskap. Det gäller såväl kvinnor som män, unga som gamla. Det måste finnas byggnadsstenar i samhället men personligen så har jag alltid varit kritisk till den så kallade demokratin vi har i det här samhället. Vår syn är så kort. Vi tror att detta är det enda som funnits och att det är det enda som är bra. Politikerna talar mest till våra plånböcker och vår rädsla och vårt fördömande.

Får man sjunga om vad som helst?
- Ja, det tycker jag. Man får spotta på människor men man måste krama dom också. Det är viktigt. Snällheten bedrar en. Vi påstår att vi har demokrati och yttrandefrihet och skickar bistånd hit och dit. För att få den där kramen måste man göra upp med självgodheten och inse att man har sina brister.

Har du varit på Jamaica?
- Nej, tyvärr. Men jag skulle vilja dit. Jag träffade en kille i Göteborg. Han bor på Jamaica och han har sagt till mig att ringa när jag ska dit.

"Det blir alltid mycket disk och tar tid när jag är i köket"

Det är många som förknippar reggae med marijuana. Vad anser du om att legalisera gräset?
- Det finns många former av missbruk i Sverige. Jag har just läst en artikel om svensk narkotikapolitik och jag tycker att det visar på en osund utveckling i samhället när man försöker sätta dit och straffa dom svaga eller de som har ett avvikande beteende. Vi bygger upp så många rädslor i samhället. Det är mat, sex och spel. Men för att återanknyta till marijuanan så propagerar vi i bandet inte i frågan.

Vad bjuder du på för mat hemma?
- Jag tycker om att laga mat. Det blir alltid mycket disk och tar tid när jag är i köket. Just nu är det mycket från trädgården. Det blir mycket Tabbouli. Det är en libanesisk sallad med persilja, mynta, citron, olivolja och cous-cous.

Tror du på gud?
- Ja, det gör jag. Den människan som sitter här i denna ställningen med det ena benet över det andra knäet tror på gud. Men jag vet inte riktigt säkert… Jag får säga så att sökandet är en stor drivkraft. Sitter jag tyst och är ostörd kan jag få en lugn röst inom mig som pratar med mig, det är väl mitt samlade jag, men var det kommer ifrån vet jag inte.

"Jag är en jävligt bra fotbollsspelare"

Vilka dolda talanger har du?
- Ja, jag är en jävligt bra fotbollsspelare. Hade jag gett mig jävelen på att bli bra så hade jag nog blivit det. En annan talang skulle kunna vara matlagningen.

Vad anser du om fildelning på nätet?
- Det är bra så länge det är bra grejer som sprids. Jag har dock inte själv någon dator och har aldrig laddat hem något.

Vad tycker du om att folk laddar ner era skivor?
- Det är bra. Jag är av den inställningen att man inte kan äga immateriella saker. Man kan väl förvalta vissa saker och alla har rätt till någon typ av uppehälle men är det gratis att tanka ner, så varför skulle det kosta?

Så du vill inte straffa de som laddar ner era plattor?
- Nej, herre gud. Vi har fått allt som en gåva. Solen, livet och allt. Varför kan man inte ge lite då också?

Vad är det dyrast plagget du köpt?
- Det är nog ett par vandringsskor för 1600 spänn.

Vad skulle du ha för att raka av dig skägget?
- Hahahaaaa…. Det är en svår fråga. Det skulle vara något tryckande behov av förändring. Det kanske folk kan framkalla efter långvarig terror. Jag tror dock inte någon skulle kunna köpa det av mig. Flickvännen gillar det och det är bra.

"Jag hatar dom som
lusen i pälsen"

Hur ser din vardag ut?
- Jag har egentligen ingen vardag. Varje dag är en ny dag. Jag lever växelbruk. Just nu är jag ledig mellan två spelningar men i morgon (läs den 31/7) tar jag mig till Trondheim för en ny spelning. Mycket handlar om att vänta. Man sitter på en buss i åtta timmar. Sen sitter man och väntar på mat och annat. Helt plötsligt exploderar man på scen under en timme och sedan är man igång. Sen har man ett par dagar emellan. Jag känner stor glädje och tacksamhet över att jag kan göra det jag tycker är kul.

När var du senast förbannad på media?
- För en stund sedan när jag läste Metros löpsedel. Där står om någon körlärare som våldtagit någon. Jag blir upprörd var gång jag ser såna löp. Jag hatar dom som lusen i pälsen. De spelar bara på folks rädsla. Ordet är heligt och det får man inte använda hur som helst. Jag tror att de en vacker dag kommer att få stå till svars för vad de skriver.

Du verkar vara en djuping?
- Hahaha… Ja, det är jag nog. Varför ska man leva på ytan hela tiden, där får man andnöd.

Vem är Svenska Akademiens största tjejmagnet?
- Vår gitarrist Simon är snyggingen i bandet. Jag tror nog att Agnes är den största magneten egentligen.

Vilken är din största fobi?
- Fönsterkuvert.

Vilket är det konstigaste stället du vaknat upp på?
- Det är nog hemma hos punkaren Pascal Pålsson. Vi hade spelat i stan och jag låg och sov under ett bord i en såndär säck med plastkulor i. Jag vaknade svettig i en konstig ställning mitt i natten och då satt han och en annan punkpolare och lyssnade på Onkel Konkel som sjöng en vedervärdig låt om någon som av misstag blivit bög.

Märkligaste ryktet du hört om dig själv?
- Det är nog att jag varit munk under två-tre år i ett buddistkloster i Tibet.

Avslutningsvis, när blir nästa spelning i närheten?
- Vi har ingen inbokad i Landskrona men vi är säkert i regionen under hösten.