SKIVA TILL MOR Namn: Bengt Mikael Hjelte Bor: Ålstorp Familj: En grabb på 9 år i England Utbildning: Jag utbildade mig först till elektriker men gick sedan också den fyraåriga tekniska utbildningen som fanns på den tiden. Äter: För mycket Dricker: Inte som på den gamla goda tiden, men lite vin till fest blir det. Egotripp: Jag dricker Champagne när jag är ute. Sjunger: Jag spelade faktiskt in en skiva för inte så länge sedan. Jag skyller på att det var till mammas födelsedag men det ligger väl mer bakom det. Meriter: Att ha byggt upp ett företag från grunden men störst är trots allt att ha spelat fotboll för Landskrona BoIS. Dialekt: Dalmålet återkommer när man är hemma i Mora. Annars har det blivit utslätat med åren. Jag använder många skånska ord nuförtiden. Njutning: Att vara ute på golfbanan Trivs: Med att vara med positiva människor. Jag trivs även med mitt jobb.

7 ORD OM HJELTE Social, kamratlig, kravfull, rättvis, tankspridd, händig och snäll (utanför plan och jobb), allt enligt honom själv.

Mikael Hjelte
"Jag fick kompaniförbud tre gånger"

Mikael Hjelte är född och uppväxt i Mora. Han flyttade som 24-åring till Skåne den 16 januari 1986, men det kunde mycket väl ha blivit Närke och Örebro som blivit den nya hemvisten för dalmasen.
- Jag var och provtränade med ÖSK och Stuart Baxter ville ha mig men min dåvarande tränare Peter Antoine i IFK Mora vägrade släppa mig.
Året därpå lämnade den karismatiske "Tysken" och då passade Micke på att skriva på för Landskrona BoIS som då spelade i dåvarande division 2 södra. Hjelte anpassade sig snabbt och redan andra året i klubben utsågs han till Årets BoISare.
- Jag trivs otroligt bra i Skåne. Miljön, människorna och inte minst intresset för fotbollen gjorde att jag stannade. Fotbollen har gett mig en stor vänkrets och många nyttiga kontakter. Jag spelade i BoIS i sju år Det blev många långa bollar innan jag började fundera på en tränarkarriär, säger Mikael som faktiskt är steg tre utbildad tränare.

- Min målsättning var att bli tränare efter karriären och det var väl också därför jag slutade aktivt i förtid, säger han.
Ett par klubbar i de lägre divisionerna har han hunnit med att träna men i takt med det egna företagets expansion har han fått lägga tränarkarriären på hyllan. Drömmen om att leda ett lag i framtiden finns men som VD, räcker tiden dåligt till.
- Skulle jag bli tränare en dag skulle det vara på de högre nivåerna. Jag har gjort småklubbarna. Problemet där är att få folk på träningarna och att få spelarna att acceptera de kraven jag ställer. Jag är tävlingsinriktad i allt jag gör. Jag kan sakna kamratskapen som finns i en fotbollsklubb, den håller en ung. Det är väl därför jag anställt så många fotbollskillar i firman istället, säger Mikael och lägger av ett av sina många skratt.

Grattis du fyller år idag!
Hur gammal blir du?
- 46

Några ålderskrämpor?
- Nej, inget mer än det som kommer när man tränar.

Hjelte, ett efternamn som under fotbollskarriären lockade skribenter till mer eller mindre kreativa böjningar. Har du någon minnesvärd rubrik eller löpsedel kvar i byrålådan?
- Tjejen jag var tillsammans med då sparade alla urklipp om mig. Och visst fanns den några "Matchhjelte" där. Jag minns en löpsedel efter en 2-2 match mot TFF. Milesson och jag knoppade in två mål vardera. Då skrev dom något i stil med "Hjeltarna i luften".

Var kommer namnet ifrån?
- Det är ett gammalt soldatnamn.

Innebär det att du har någon extrafin militär grad?
- Jag var gruppbefäl i lumpen med blandad framgång. Jag fick kompaniförbud tre gånger.

Gamla lagkompisar och arbetskamrater, alla säger samma sak, du är något av en entertainer. Är du bra på att skapa teamkänsla?
- Ja, det tror jag att jag är. Ska du bli en bra ledare och förebild så ska du alltid föregå med gott exempel. Den karaktären är inte jag. Jag försöker bara vara mig själv. Har jag svagheter så visar jag det. Det tror jag skapar en trygghet hos mina anställda. Ingen är perfekt. Dessutom vill jag ge mycket förtroende. Men sen gillar jag att underhålla på fester och dylikt. Jag älskar att leka och det är tävling i allt vi gör. Vi klunsar om vem som ska hämta kaffet på jobb.

Får inte den yngsta göra det?
- Han får klippa gräset istället, haha. Det gäller att skapa en vinnarkänsla och det får man om man är jäkligt engagerad själv och ställer upp för sina medarbetare i alla lägen.

"Här blir det
inga hugg ikväll"

Er BoIS-generation syntes ofta på stans nöjesetablissemang…
- Jag och Sillen, eller...?

Visst var det väl så att du var portad på Johns under en period?
- Jo, det stämmer. Det var jag under ett år ungefär. Vi stod i baren och väntade på att bli serverade. Grejen är den att jag var nykter och skojade lite med de andra grabbarna. Jag tog mitt glas till öltappen och spillde på en tre-fyra centiliter i glaset….

Vem har inte gjort det?
- JA!!, vem har inte gjort det! Då vände sig en vakt om och såg precis det och därefter blev jag portad på ett år. Det gick väl en del rykte om oss på den tiden och en del var väl halvsant. Jag minns att Conny Karlsson samlade oss vid ett tillfälle och vi snackade igenom vad som gällde. Men var det match så gav vi hundraprocent för varandra. Kan du göra det ena, ställer du upp på det andra. Idag kan jag nog tycka att sådant är alldeles för styrt. Det skapar ingen glädje och då uteblir resultaten. Jag kan tycka att det verkar vara lite tråkigt idag. Jag menar inte att om du har match på en söndag så är det okej att festa på fredagen, det tycker jag inte. Däremot att träna på lördagen sliter för mycket på kroppen och den mentala inställningen. Det är bättre att du går hemma och är grinig en hel lördag och väntar på matchen. Där ser jag brister inom svensk fotboll. Jag ser inget drag inom Landskrona BoIS idag. Jag ser ingen vinnarskalleinstinkt. Det är som att fråga en spelare innan match om han är nervös. Nervös, är ett negativt laddat ord och det hjälper ingen att ställa den frågan. Lika lite som det gör att tala om att spelarna har ångest för att de hamnat i underläge. Det skapar ju bara ångest. Man måste använda positiva ord istället.

Nu kom vi ifrån den gamla goda tiden. Hur var det med Strand, har du några sköna minnen därifrån?
- Jag trillade ner i sundet därifrån och slog av halva axeln. Conny Karlsson var inte nöjd men glaset det höll. Officiellt hade jag skadat mig på en träning. Det finns många roliga minnen från Strand och det är synd att det dog ut.

Hur var det med schampot i Tomelilla?
- Har du pratat med Zoom eller? Vi hade varit i Thailand och där hade jag fått med mig några av hotellets schampoflaskor, sådana där små med hotellets namn på. Efter matchen i Tomelilla stod Zoom i duschen och hade glömt schampo och vrålade ut i omklädningsrummet om det fanns någon som kunde låna ut lite. Ingen brydde sig. Jag förbarmade mig och halade upp en av de små schampoflaskorna men bad honom samtidigt att hålla tyst. Och mycket riktigt dröjde det två sekunder, sen hade hela laget sett minischampoflaskan.

- Det ligger till så här, Mikael Hjelte hade inte haft med sig en schampoflaska till en träning på 10 år, förtydligar Anders "Zoom" Håkansson uppvisandet av "importen".

På tal om Thailand, där ska det ha förekommit en del trolleri…
- Jag köpte ett helt trollerikit av en snubbe som stod och trollade på gatan. Eftersom jag betalade en bra slant för hela setet så visade han mig hur man skulle göra ett par nummer. På kvällen när vi var på restaurang så kallade jag till mig en av servitörerna, snyggt uppklädd i vit skjorta och kostym. Då tänder jag en cigarrett och trycker in glöden i skjortan på honom. Jag hade inte hunnit träna så mycket så när jag vecklar upp skjortan så var den alldeles kolsvart med hål i. Alla gapskrattade. Jag älskar att trolla.

Du fick ett smeknamn också under tiden i BoIS…
- Vilket av de tänker du på?

Snoken..
- För min näsas skull. Är det "Globen" som berättat det? Det är nämligen bara Mats "Globen" Andersson som kallade mig för det. Jag tror det var i en bortamatch mot Örgryte som jag går upp i en nickduell och motståndaren skarvar huvudet bak och nickar mig rätt på snoken så att näsbenet gick rakt av. Det gjorde så jäkla ont så att det är helt otroligt. Matchen vägde men jag var tvungen att gå åt sidan. Då ställde sig Rolf Svensson upp, tittade på den och sa, "Det där ser bra ut, det är bara att köra på." Sen fick jag en boll till mitt på näsan, men det var som sagt bara att köra på.

Någon annan kul BoIS-ankedot du vill berätta?
- Där är en annan historia från Thailand. Det enda man inte fick göra där är att peka med foten eller klappa någon på huvudet. Det är oerhört förnedrande att göra så mot en thailändare. Det första Zoom gör när vi kommer av bussen vid hotellet är att han pekar med foten till killen som ska ta hans väska. Ridå två faller när vi spelade en match där nere och kiropraktikern Zoom fick hoppa in och spela de sista 15 minuterna. Det första han gör är att springa rakt över en motståndare. Det var inte utan att man trodde det var kört för thailändarens del men så reser han sig upp och då är Zoom snabbt framme och ruskar honom på huvudet. Han gjorde alla fel man kan göra där. Sen finns det många klassiska historier om Benny Mårtensson men dom får vi ta en annan gång.

Som vd på ett framgångsrikt företag, hur viktig är klädkoden?
- Den är väldigt viktig. Jag anpassar kädkoden till vilken person jag ska träffa. Sen är det olika i olika delar av världen. I Europa är det kostym och slips som gäller. Ska jag sen ut på en idrottsplats och träffa vaktmästarna så får jag klä mig efter det. Är det en mässa, så klär jag mig efter den koden.

Men dina polare påstår att du har en fruktansvärd klädsmak…
- Haha, ja när jag var yngre hade jag det.
Jag minns en gång när vi skulle gå ut på Q i Helsingborg. Jag hade lånat ett par brallor av min bäste kompis och de var säkert fem centimeter för korta. Till detta bar jag en rutig skjorta och då reflekterade jag över vad jag hade på mig och kunde ganska snart konstatera att "Här blir det inga hugg ikväll", så jag gick hem igen. Det var väl då jag tänkte att man måste nog skärpa sig.

Hur halkade du in på golv?
- Jag arbetade tidigare som konstruktör på Järnkonst och fick då en förfrågan från min dåvarande frus far som hade en agentur på ett sportgolv som inte sålde någonting om jag ville ta tag i det. På den vägen är det.
När jag sedan skilde mig så valde jag att starta eget och har efter hand byggt på med flera agenturer.

Mikaels företag Unisport Scandinavia AB affärsidé är att vara specialist på ytbeläggningar för sporthallar, tennisbanor, konstgräsplaner för fotboll samt täckgolv för bland annat mässor och utställningar. Företaget har 14 anställda i Sverige, två i Norge och en i Danmark.
Firman som än så länge har sin bas i Glumslöv ligger inte bakom utan snarare under flera svenska idrottsframgångar på sistone. Svenska Damlandslaget tog nyligen VM-guld i innebandy på golv lagda av Unisport och när det svenska Davis Cup-laget i våras avancerade till semifinal, så var det Micke och hans gäng som lagt det snabba underlaget i Göteborg.
- Vi har även fått förtroendet av Tennisförbundet att lägga Gerflor Taraflex tennismatta till semin mot USA i september, säger Mikael som annars haft mycket att göra i Norge på sistone.
- Det satsas mycket på konstgräs där just nu.

Pratar du mycket med idrottsutövarna om hur de vill ha golven eller konstgräset?
- Det gör jag alltid. Sen tar jag upp deras synpunkter med tillverkarna.

Finns det något underlag ni inte behärskar?
- Nej, jag tror inte det. Vi klarar det mesta.

Även is?
- Jadå. Vi säljer täcksystem för is också. Vi har nyligen sålt ett till Globen. Alla ishallar man ser idag som har något annat arrangemang, typ melodifestivalen, då är det golv från oss.

Har du något drömjobb du skulle vilja göra?
- Det skulle vara prestigefyllt om man väljer att lägga konstgräs på den nya arenan i Göteborg om vi hade fått det jobbet. Eller när man bygger nytt i Stockholm.

Det förs diskussioner om en ny arena i Landskrona, bör en sådan ha konstgräs?
- Kan man här nere sköta en gräsplan riktigt bra, vilket jag vet att Landskrona kommun kan, då är det en fördel att spela på naturgräs. Det senaste konstgräsen vi lagt är så otroligt likt naturgräs men låt oss utvärdera och analysera dessa först. Det är skillnad när du kommer längre upp i landet, där är det ingen diskussion, där ska man lägga konstgräs. Sen måste man utvärdera hur mycket planen tål att utnyttjas. En gräsplan klarar 150 timmar om året medan en konstgräsplan kan användas 2500 timmar. Du kan alltid träna på huvudarenan. Egentligen är det kapitalförstöring att inte lägga konstgräs och i Norrland är det vansinne att inte göra det.

Du kom direkt från arkitekten till intervjun, finns det planer på att expandera?
- Ja, vi måste bygga ut och ha ett lager tillsammans med kontoret. Vi funderar på att bygga antingen ute vid infarten till Landskrona vid motorvägen eller i Löddeköpinge. Det står och väger var vi ska placera firman.

Vad kan fälla avgörande?
- Är du i Löddeköpinge så har du nära till ett stort köpcentrum med närhet till restauranger och affärer. Ska du bygga på Kronan så måste du sätta dig i en bil och ta dig till en restaurang. Förhoppningsvis kan sådant komma när området nu utvecklas. Fördelen med Landskrona är de goda kommunikationerna. Här finns bra tågförbindelser, vilket är bra när man ska ta in folk utifrån. Läget som vi har i landskrona utmed motorvägen är perfekt. Här får vi en annan marknasföring. Jag vill egentligen vara kvar i Landskrona men allting har sitt pris. Så är det bara. Ska Landskrona få fart på företagarandan så måste man dels göra något för företagen så att de stannar kvar och etablerar sig här. Jag har personal anställda som bor och betalar skatt i stan och naturligtvis måste jag se till dom men i slutändan måste jag se till företagets bästa, var det blir billigast att bygga och minst krångel.

I Landskrona pratas det mycket om kommunens relation med näringslivet. Har du något tips om hur man kan förstärka relationen?
- Nu är jag inte så insatt i hur kommunen pratar med företagare. Oss har de inte pratat med förrän nu. Det är klart att kommunens företrädare måste ut och träffa företagarna på deras firmor. Skapa möten och dialoger. Det är oftast så att företagarna är kreativa och kan den här biten.

Hur har din relation varit nu sedan ni knutit kontakt?
- Hur bra som helst. Landskrona kommun är överhuvudtaget bra att arbeta tillsammans med. Sen har tjänstemännen säkert väldigt mycket att göra och hinner kanske inte alltid med alla bitar. Man vill ha snabba beslut. Men det känns som att kommunen gör framsteg även på det området.

Vad i Landskrona visar du upp för dina affärsbekanta?
- Vi hinner i regel inte visa upp så mycket men vi låter dom bo och har våra möten på Örenäs Slott. Det ger en exklusiv känsla av kommunen av hur vackert här är. Det händer att man kör en runda och visar upp stan också. Det är uteslutande positiva reaktioner man får.

"Tankspriddhet kan vara relaxande"

Du är en jäkel på golf. Hur bra är du?
- Jag har 0,9 i handikapp. I och med att jag tappade fotbollen så ville jag ha något att tävla i, och träna för. Jag gillar att stå på ranchen och bara slå, det är avkopplande. Sen är jag något av en perfektionist också och vill göra det bra.

En fågel viskade att du kvalat in till Telia-touren och därmed tillhör de 120 bästa spelarna i landet…
- Ja, det stämmer. Jag spelar även i Svenska Seniortouren H35. Det innebär att du måste vara över 35 år, då är där sex landslaguttagningar under året. Du kan spela Luxemborg Open, English Open med flera tävlingar. Det är enormt bra spelare man möter. Oftast de som tidigare spelat på Europatouren och lagt av där. Närmast väntar EM i Schweiz om två veckor.

Du har många bollar i luften i kombination med tankspriddhet, det måste orsaka dig en del spratt….
- Tankspriddhet kan vara relaxande. Det händer allt som oftast något. Jag kan packa ner varor från den som kommer efter mig i kassan. Häromdagen sprang jag runt och la ner varor i fel kundvagn på Ica Maxi i Lödde. Sen har det väl hänt att den fasta telefonen på jobb åkt med i fickan då jag trott att det varit mobilen. En klassiker är när jag på Arlanda inte visste var jag ställt bilen.. I tre graders kyla gick jag runt i 20 minuter utan att hitta den. Jag fick gå tillbaka och ta en taxi som körde mig runt på de olika parkeringarna samtidigt som jag satt med armen ut genom fönstret och knäppte med nyckeln. Det finns inte i världshistorien, hahaha…

- En annan gång var efter en golfrunda i Borstahusen, när jag kommer ut på parkeringen står förardörren öppen och på passagerarsätet ligger min plånbok och en massa andra grejor. Då är det inte bra. Jag har ärvt tankspridden av farsan. Han spelade själv fotboll på sin tid. En gång på en semester var han och kollade på laget han spelat med. Det var sju mil hemifrån och när matchen var slut gick han in och satte sig i spelarbussen och åkte med hem till Mora. Kvar i Malung stod bilen.

Avslutningsvis har du någon dold talang?
- Jag funderar på att börja måla om ett par tre år. Jag tror jag har talang för det.