ditt boendejobb&utbildningkulturmat&drycknäringslivsport&fritidturist

Arkivet
Arkivet
Sänd vykort
Tävling

Landskrona Direkt
-
som startsida
- bland favoriterna

Landskrona Direkt är registrerad som databas hos Radio- och TV verket.
Ansvarig utgivare:
Håkan Karlsson

Producerad av
Zebra Media




Veckans Profil

 

FAKTA i MASSOR
Namn: Jonas Nils Olof Bergh
Ålder: 38
Bor: Limhamn
Körkort: Har haft… hahaha
Familj: Fru och två döttrar
Favoritord: Och
Klädkonto: Större ju mer ekonomin tillåter. Skor, kalsonger och strumpor köper jag nytt. Annars gillar jag ingångna kläder. Brorsans klädkonto utnyttjas en del. Jag handlar för 1000, nja 2000, äh vi säger 2400 så blir det 200 i månaden. Det är lagom.
Matchvikt: 79
Ålderstecken: Lite rynkor. Jag är en smal kille men lite fetare har jag blivit. Kroppen förbränner mindre när man blir äldre. Jag är lite virrig eller rättare sagt disträ. Sen ser jag dåligt på långt håll. Det är väl ålderstecken.
Militär grad: Jag gjorde vapenfritjänst som hemsamarit inom Malmö socialförvaltning.
GI-metoden: Det har jag faktiskt men inte medvetet. Det har alltså inte varit som bantningsmetod. I en annan del av mitt liv, när mamma förbarmade sig över mig, för att hon inte ville att jag skulle supa upp stålarna, så gav hon mig kött. Jag gillar fortfarande att dra i mig en fläskkotlett tillsammans med en tomatsallad gärna med fetaost och champinjoner. Jag har aldrig gillat potatis.
Karaokekväll: Jag har sjungit karaoke vid två tillfällen på gamla Smyget. Båda gångerna blev det Wig Wam Bam av The Sweet.
Yatzyrekord: Yatzyrekord? Hahaha.. jag har spelat Yatzy, men nått rekord har jag inte.
Slipsknut: Jag bär gärna slips men jag har aldrig knutit en slipsknut. Jag har många slipsar från min svärfar och farsa, gamla hederliga slipsar, som hänger färdigknutna på några galgar.
Simmar under vattnet: Säkert 25 meter om man får hoppa i.
Webb: http://jonasbergh.blogspot.com/

 

 
 
 
 
 
 
Jonas lästips:
Märta Tikkanen
Birgitta Stenberg
Stig Claesson
Klas Östergren
Peter Kihlgård
Claes Hylinger
Kjell Westö
Mia Berners biografi om Pentti Saarikoski
Primo Levi, Är detta en människa
Gellert Tamas, Lasermannen
 
 
 
Jonas överlevnadsskola
Fem tips till dej som vill så mycket, det går att överleva som nästan författare.

1) Ge inte upp.
2)
Tro på och rannsaka kontinuerligt dej själv.
3)
Var lustfyllt strävsam.
4)
Sök/skapa jobbmöjligheter inom ditt kunskapsområde.
5)
Var kreativ och påhittig, annars kan du lika gärna skita i alltihop.

 
 
 

Jonas Bergh
"När jag träffar människor inom litteraturkretsar känner jag mig alltid underlägsen"

Har du läst tidigare profiler?
- Ja, det har jag.

Vad vill du att vi skriver i intervjuns prolog?
- Vi hade teven i ett brunt rum på andra våningen i Borstahusen. En brun bricka med räkor och rostat bröd. Hela familjen på plats. Det var Tiotusenkronorsfrågan, Kvitt eller dubbelt på teven. Han i buren hade köpt en ny ful skjorta i brun nyans. Han var amatörexpert på något, han hade studerat. Han hade stort brunt hår och stora fula glasögon, bruna bågar. Han var mycket nervös. Han åkte ut direkt. "Det var kul ändå", sa han med tårarna precis innanför ögonen, "att få vara med", sa han, och man såg besvikelsen, man såg att han inte var den som hade träffat flest tjejer. JAG såg det. Jag grät.

Är du djuping?
- Nej.

Är det rent av ett skällsord?
- Inom många kretsar är det säkert ett skällsord. Men oavsett djupingar och icke djupingar, vad f-n det nu är, så måste folk som engagerar sig i kultur eller politik, ja allting, och som uttalar sig tvärsäkert, vara pålästa. Människor borde skämmas som uttalar sig och engagerar sig utan att ta reda på hur det står till i världen. Vi sitter nu i Landskrona och här finns, precis som i alla andra städer, intellektuella idioter, andra bara latmaskar. För även om man förslöats av arbetslöshet, eller har det jobbigt på jobb så får man väl göra det man gör, på allvar, säger Jonas som direkt efter intervjun ska delta vid en manifestation mot rasism.

När Jonas är social och för den delen låter sig intervjuas är han en glad gamäng. Skratten haglar, lättölen flödar, det är lätt att trivas i hans sällskap. Samtidigt är han svår att intervjua. Det blir gärna ett samtal där Jonas ofta i sina svar knyter an till en tidigare ställd fråga. Sånt funkar inte för en journalist som vill göra det lätt för sig och som på förhand bestämt sig för att köra intervjun som tidigare profiler nämligen med fråga/svar varianten. Sen är det väl inte utan att man känner av underlägsenheten.
- När jag träffar människor inom litteraturkretsar känner jag mig alltid underlägsen. Jag har ingen högskole- eller universitetsexamen. Jag har tagit några poäng. Väldigt få med tanke på hur mycket studiemedel jag har. Har man väldigt många akademiska poäng i ett eller två ämnen så har man gått djupt in i det. Det kan då innebära att man missar en massa annat. Men om vi vänder på det, så ytlig är jag i alla fall inte. Även att skratta och ha roligt kan man ta på allvar, säger Jonas, spiller upp lite av den tidigare misstänkliggjorda "Fun"-ölen som vi bringat med oss.
- Ska ni ta allt roligt ifrån mig, lät det från honom när vi stolt visade upp sortimentet vi hittat i en undanskymd vrå på Trädgårdsgatan.


Har du vinnarskalle?
- Pratar vi om spel och tävlingar så har jag absolut inte det. Jag blir alltid förbluffad över människor som gör allt för att vinna. Jag är väldigt noga med att man följer reglerna. På det viset är jag moralisk och det kan betyda att folk tror att jag vill vinna. Det ska vara klara regler om man ska spela TP. Samma sak om man kastar pil. Jag bryr mig däremot inte om att jag nästan alltid förlorar. Det som gör mig förbannad är när jag missar. Den enda jag har vinnarskalle är mot mig själv. Jag har förflutet som kolossalt seriös golfspelare. Det passade mig utmärkt. Jag sket rätt mycket i tävlandet. Det var skönt att få gå ifred på golfbanan, framförallt på våren och hösten.

Vi har en läsarfråga och den lyder, vad är meningen med livet?
Hahaha… Vad är det för fråga. Är han eller hon så desperat att de frågar mig det?
Meningen med livet för mig är att bli en god människa. Hade fler strävat efter det, att söka empati och solidaritet med andra, inte bara tänka på sig själv, så hade det här varit en bättre plats.

Närde du tidigt artistdrömmar?
- Jag tror det. Jag är väl en misslyckad artist. Det är en fråga om bekräftelse. Jag står mycket på scen även nuförtiden. Jag har spelat en del med min fru som spelar fiol och har för henne föreslagit att vi kanske skulle framträda. Hon säger, nej. Men det stämmer att jag lirade, bland annat i det, i vissa kretsar, halvlegendariska bandet QK, det stavas q och ett bakvänt k. Det började jag med när jag var tio år. Redan då fanns min vilja att uttrycka sig.

Så texterna var viktiga redan då?
- O ja. På den tiden läste man tvillingdetektiverna. Och redan i 6-7 årsåldern skrev jag deckarnoveller. Det handlade nog om att jag ville berätta något och samtidigt få uppskattning.

Vad har du mest i dig konstnärs - eller artistsjäl?
- Jag har nog mer artistsjäl än konstnärssjäl i mig, om man nu kan skilja på det. Det blev tidigt musik och jag skrev massor av texter och låtar men jag pallade inte lära mig spela gitarr, så ackorden tog helt plötsligt slut. Men det finns låtar som håller än idag.

Du känner väl en massa musiker, du får väl be om hjälp.
- Faktum är att jag vid ett tillfälle pratade med Jakob Hellman om det. Han kan behöva en push. Men hans problem var inte att han inte kunde skriva låtar utan snarare att han aldrig blir nöjd. Under den perioden då jag inte tjänade pengar tänkte jag göra svenska tolkningar av redan kända låtar. Det blev aldrig av.

Men du har inte stängt dörren för musiken?
- Det hade varit jättekul med ett garage och några polare som bor i närheten som man kunde repa med.

"Cykelturen är också jobb"

Är du disciplinerad?
- Ja, det är jag absolut. Jag följer vissa rutiner. Efter att jag lämnat min dotter på dagis så cyklar jag till ett 45 minuters blandband. Sen sätter jag mig och jobbar. Cykelturen är också jobb, då tänker jag på vad jag ska göra eller kommer på idéer. Jag skriver allt för hand. Det beror lite på i vilket skede av boken man befinner sig i men just nu är jag i ett tidigt stadium och då skissar jag mycket. Jag tar ofta tåget till Köpenhamn eller Helsingör och sitter där och jobbar.

Hur fungerar ett författarskap i det inrutade samhället där dagis vill ha arbetstider och inkomstuppgifter etcetera?
- I vissa perioder är jag arbetslös. Andra gånger föreläser jag på folkhögskolor. Sysslar man med gage och honorar så är det inte alltid lätt att passa in, men med tiderna får jag anpassa mig.

Vilka spratt har din tankspriddhet spelat dig?
- Jag anser mig inte vara tankspridd, något disträ okej, men ..ähh… nu kom jag på att jag ville låna din mobiltelefon för jag har glömt min.


Vilket är det märkligaste ryktet du hört om dig själv?
- Hahaha.. vadå märkligaste? …En gång för ett par år sedan kom en kompis fram och sa att han hört att jag börjat kröka igen. Det är kanske inte så märkligt när man sitter på krogen och dricker lättöl. Det var väl snarare en sladderkärringgrej, än ett rykte, då det dessutom hade kommit från någon som suttit vid samma bord där jag suttit och druckit lättöl. För mig är det märkligt när människor man känner talar om mig istället för att fråga direkt.

Titulerar du dig själv nykter alkoholist?
- Jag har precis skrivit en bok som handlar om det första året efter att man slutar dricka. Hur det är men även för de som står en nära.

"Jag förstod långt innan
jag slutade att dricka
att jag var alkoholist"

Har du någon typ av kontrakt med familjen om detta?
- Jag har inte kontrakt med någon. Jag förstod långt innan jag slutade att dricka att jag var alkoholist. Det förstod jag redan när jag satt i fängelse för rattfylla och miste mitt körkort i 20-årsåldern. Det var inte så lite promille i blodet den gången. Det var inte heller min första rattfylla. Jag trodde jag skulle kunna hitta min egen väg att gå. Främst när vi närmade oss alla dessa helveteshelger som nyår och midsommar när alla ska bjuda på snapsar och annat, att kunde jag bara få hålla mig till mina folköl och någon starköl så skulle det vara okej. Det gick inte men jag hittade trots allt min egen metod.

Är du ett typiskt lejon?
- Jag är egentligen inte ett skit intresserad av horoskop. Men om man tittar på det så är jag i olika varianter lejon eller kräfta. Det är rätt intressant för jag känner en tjej som kan det där och hon säger att lejon och kräfta inte passar ihop. Jag har nära till skratt och är en social människa men jag kan samtidigt vara väldigt asocial. Jag är en klassisk mellanbror istället för ett lejon. Vi är väl alla lite komplexa till mans.

Skulle du kunna tänka dig att skriva under pseudonym?
- Ja, under ett kvinnonamn.

Anonyma Internettroll - bra eller anus?
- Vi pratar om fega, lata och dumma människor som tycker att det skulle vara jobbigt att ta tag och tänka igenom och förändra sin världsbild. De har jag inget till övers för.

Vem i ditt liv har påverkat dig mest?
- Den som ständigt påverkar mig på gott och ont är, hahaha… min mamma. Hon är en väldigt stark person.

När kommer genrebytet?
- Genrebytet?

När får vi se Tom Jensens alter ego förvandlas till Kurt Wallanders slipade kollega från Landskrona, det vill säga en deckare av Jonas Bergh?
- Den kommer nog aldrig.

 

"Jag har titlar på lager."

 

Barnboken då?
- Den har varit på gång vid ett par tillfällen. Hade jag velat tjäna pengar, så vet jag jättemånga sätt att göra det på som är lättare än att skriva deckare. Jag läser själv deckare i badkaret. Jag läser olika böcker på olika ställen. I boken jag skriver på nu kanske det kommer att inträffa ett dödsfall. Det är svårt att förklara och jag vet ännu inte riktigt säkert hur det blir med den saken.

Skriver du på beställning?
- Nej

Vem fick nobelpriset i litteratur för två år sedan?
- Pinter. Stämmer det?

Harold Pinter, helt korrekt.
Vilket kommer först handlingen eller titeln?

- Jag har titlar på lager. Nästan alltid har jag en titel som låter som en diktbok. Jag är inte intresserad av att vara överdrivet pretentiös. Den senaste boken skulle heta "Lättölsalkis". Det var arbetsnamnet, men jag tycker att det var ett fult namn.


Har du någonsin funderat på ett filmmanus?
- Mycket. Två gånger har jag varit halvt involverad i det. Första gången under tiden jag krökade, då sa filmaren, "Det är lugnt jag fixar fram stålarna". Det är ju så att det är mer pengar i i film än inom litteratur. Men det funkade inte, jag var nerdekad och så fanns det inga pengar heller. Sen har en mer välkänd filmare skickat mig ett stort synopsis. Problemet är att jag inte vet hur man skriver för film. Jag är bra på att skriva dialog men filmmanus, tyvärr. Hade någon däremot velat filma någon av mina böcker hade jag sagt, "Ja", direkt.

Din hårda ungdom och umgänget förknippas knappast med bokläsning. Vilken var den första boken du läste som satte avtryck?
- Tvillingdetektiverna, Agatha Christie, sen i åttan eller nian så läste jag mycket av Slas men även Jack Kerouacs "På Drift".

Är det en fördom att säga att missbrukare generellt läser mindre än andra?
- Det skulle jag sannerligen skriva under på. Jag är ett levande bevis på det. Många gånger är missbrukare missförstådda. Krökandet är ett rock ´n roll liv. Det har inget med litteratur att göra.

Du nämner Jack Kerouacs "På Drift", du borde själv ha rest en del?
- Jag har rest en del och är förtjust i det. Böckerna öppnade upp mina ögon för att vilja se andra platser. I min barn- och ungdom skedde det under ordnade former.

Men som familjefar nu väljer du väl någon Ving resort?
- Haha, det är när mor- eller farföräldrarna bjuder.

Brukar du hämnas?
- Det ligger inte i min natur.

Du är ju synnerligen landskronit men bor inte här. Hur ska Landskrona som stad vara eller göra, det vill säga vilka mål bör kommunstyret uppfylla för att locka tillbaka alla som flytt?
- Jag är landskronit i hjärtat men nu har jag min familj på annat håll. Det finns väl egentligen inget staden kan göra åt det.

Avslutningsvis vad vill du att det ska stå i epilogen?
- Det har format mej. Den känslan jag får av historierna från dom som brukar kallas förlorare. Jag har träffat dom. Jag har varit en av dom. Jag kanske är en av dom. Jag har lånat cigg och snyltat öl i deras krokar. Jag hjälpte en mongoloid kille att knyta skridskorna i ishallen i Landskrona. Sen for han runt och ramlade. Jag hade knäppt hans hjälm också. Jag stod utanför och tittade in. Så känner jag mej.

Vill du träffa Jonas Bergh och kanske själv ställa en fråga så kommer han att finnas på Bok & Papper på Eriksgatan under julskylningssöndagen från klockan 16 och signera sin nya bok "Ett hål i huvudet där ljuset tar sig in".