Antoinette Namn i passet: Annette Natalie Evabritt Kumerle Lindwall. Det var meningen att jag skulle heta Antoinette. Bor: I Landskrona Familj: Make och tre barn Favoritaffär: Hälsa Favoritord: Glädje Festmat: Kräftstjärtar med en risröra som jag gör. Festdryck: Schweppes Russian

Annette Kumerle Lindwall
"Om du lägger tio lotter framför mig så kan jag pendla fram vilken som ger vinst"

Annette Natalie Evabritt Kumerle Lindwall är en tjej som låter – mycket. När hon sjunger så hörs det och det låter ljuvlig oavsett om det är jazz, pop eller visa. När hon sedan talar så låter det också. Inte talet, som präglas av en sydskånsk dialekt, utan mitt emellan orden. Skratten fullkomligt haglar och glädjen går inte att ta fel på.
Först beklagar hon sig en liten liten aning för att hon inte sminkat sig men då hon förstår att det är tjejen bakom sminket vi vill åt så kommer ett av otaliga skratt och intervjun kan börja.

Du verkar vara en glad prick. Hur skulle du vilja beskriva dig själv?
- Glädjen är min stora styrka. Jag har stort tålamod. Tycker inte om orättvisor. Jag är väldigt bestämd. Jag ringer till politiker då och då för att berätta ett och annat. Jag är också mycket medveten om djur och natur. Storsint är jag nog också. Jag ger människor hundra chanser. Men går de över en viss gräns….

Tror du att andra upplever dig sådan som du själv upplever dig?
- Nej, det tror jag inte. Njaa.. kanske till hälften. De som verkligen känner mig lär känna mig direkt. De som tror sig veta är de som inte tycker om mig.

Kan du leka arga leken.
- Oja, tänker jag på något allvarligt så…

Berätta kort om din uppväxt fram till idag.
- Jag föddes i Ystad och är uppväxt i Skurup. Min pappa är mycket av en uppfinnare. Han byggde en jättestor båt i Abbekås. Hela familjen släpade på plåt och svetsade. Pappa är också skyddsjägare och spårade djur som en indian. Vi har haft alla djur man kan tänka sig hemma. Jag har gjort allt från att spjälat upp fasanvingar till att dra garn. Min mamma är också en höjdare. Hon gör många av mina smycken och syr mina scenkläder. När jag sedan gick på Skurups folkhögsskola så träffade jag landskronagitarristen Patrik Olsson. Vi flyttade ihop i och var tillsammans i nio år. Vi skiljde oss och idag har jag en ny man, barn och så vidare.

Det låter som du är en bonnatös och inte en sångfågel från stan?
- En del av det musikaliska har jag fått från min morfar. Han var en mycket duktig violinbyggare. Han hade absolut gehör. En gång var han med i en världsomspännande tävling där man skulle ranka tio olika fioler. Den billigaste var inte värd mycket och den dyraste var en stradivarius. Han prickade in alla i rätt ordning bara genom att lyssna på dom. Själv hade jag åtta rätt.

De som sett dig har oftast gjort detta då du stått bakom en mikrofon. Banden du spelat i är otaliga. Har du någon koll på hur många du spelat i?
- Nej, inte en susning. Det är hur många som helst. Jag har spelat mycket utanför stan också. Kombinationerna är hur många som helst.

Vilket var först?
- Första gången jag sjöng inför publik var när jag var liten och sjöng Green Green Grass of home på Radio Malmöhus. Andra gången sjöng jag Imagine på Ystad Teater inför hela min skola. Det första bandet var… det var mest studiojobb då jag jobbade som dansare. Det bandet som jag jobbade längst med var Bill och Bull.

Hur många konstellationer spelar du i just nu?
- På karnevalen var jag med på en jazzsättning och sedan var det med 50/50 och det är de jag trivs bäst med just nu. Vi är säkra och trygga samt spelar vad folket vill ha. Sen skulle jag även vara med på Drill och Drull men jag var tyvärr sjuk.

"Det finns vissa vinklar som jag inte kan sjunga i och inte ens kan gäspa i"

Vad gör du när du inte sjunger?
- Då leker och pysslar jag med mina barn. Sen går jag till en osteopat varje vecka. Jag var med om en krock för sex år sedan och fick stora problem med leder, muskler och nerver. Helt plötsligt fick jag problem med att sjunga höga toner. Det var precis som allting knöt sig så det låste sig. Det finns vissa vinklar som jag inte kan sjunga i och inte ens kan gäspa i. Dessutom tränar jag mycket på Hälsohuset. Tjejerna i receptionen peppar mig mycket.

Vi har hört att det spökar i ditt hus. Berätta.
- Det är borta nu, men det var inte roligt. En av hundarna vägrade gå ut i köket på tre år. Då min äldsta dotter var bebis fick hon ibland panik i blicken och bara skrek rakt ut. Det var även vänner som hade barn som kom ut i köket och började tjuta helt utan anledning. Det var en köksa som inte var så snäll som en gång bodde i pigkammaren längst in vid köket. Ett tag var där också en äldre dam som brukade klappa min dotter på huvudet på natten och hon vet vi vem det var, säger Annette och förklarar vidare
- Min dotter tröttnade på att bli väckt på nätterna av klapparna. Något senare var jag inne och snackade med Hellners Päls och han förklarade att de bott i huset tidigare och frågade om det spökade fortfarande. Jag bad han beskriva vad han viste och han talade då om att hans farmor fått nio söner och längtade efter en dotter. Hon brukade då klappa flickor på huvudet så fort hon mötte dom på gatan. När han beskrev henne och hennes kläder så var det exakt vad min dotter hade upplevt.

"Man skulle pingla
med en pingla"

Hur är det idag då?
- Idag är det lugnt fast det spökar i de andra lägenheterna i huset. När spökena började jaga hunden genom lägenheten, då fick jag nog. Jag ringde en katolsk präst som kom och välsignade lägenheten med rökelser.

Har det varit ok sedan dess?
- Njaaa… jag kände lite ibland. Men mamma hade sett något på tv. Man skulle pingla med en pingla och sedan slå handen fyra gånger i varje vinkel av lägenheten och de är många kan jag lova. Efter att ha gjort denna procedur två gången så har det varit lugnt. Nu är det bara min mormor som är och hälsar på då och då.

Blir du tagen på allvar?
- Det roliga är att det inte är jag om spridit ut det. Det var en granne som flyttade på grund av att det spökade. Men hur andra fick nys om det vet jag inte. Jag blev nerringd av Året Runt ett tag och nu ringer folk och vill att jag ska ringa ”Det okända”.

Många anser att det är hokus pokus…
- Ja, jag trodde aldrig jag skulle få uppleva det så men när de skrek mig i baknacken var det påtagligt. Det spökade också hemma i mina föräldrars lägenhet. Helt plötsligt kunde det gå på vinden utan att där var en människa och kranen kunde börja forsa av sig själv. En massa smågrejer. Bland annat så small det gamla skafferiet igen med låskolv och allt utan att karmen gick sönder.

Tror du på annat typ stenar på ryggen, shamaner och sådant flum-flum eller vad man ska kalla det?
- Jag tror på högre kraft för det har jag upplevt. Jag känner när jag får hjälp. Om du lägger tio lotter framför mig så kan jag pendla fram vilken som ger vinst.

Skitbra. Då vet vi var vi ska gå efter intervjun…
- Hahahaaa… Grejen är den att det inte har någon effekt eftersom du känner till det. Jag tror inte det i alla fall.

Kan du ta något exempel?
- En gång när jag kom in på Smått & Gott så stod där en tjej som hade två lotter och velade. Jag frågade om jag skulle välja och hon sade ja. Jag tog då mitt halsband och pendlade. Därefter pekade jag på en lott och sedan fick jag höra att hon vunnit hur mycket pengar som helst på lotten. Jag vet inte när jag upptäckte att jag kunde sådant.

Men hur gör du då om du har fem dar kvar till löning och det tryter i börsen?
- Jag har inte tur med pengar, hahahahaaaa…..Men ber jag om det när jag har det som knalast så kommer det till mig. Det tror jag gäller med allting. Grejen är den att man måste våga tro för att få vad man ber om.

"Skulle man bli sur för att man förlorar? Det är lågt"

Kan du busvissla?
- Inte utan hjälp av mina fingrar. Men annars går det bra, säger Annette och drar iväg en gäll ton. Jag kan härma ljudet av när man blåser i en flaska också

Hur är det med tävlingsinstinkten?
- Det vet jag inte. Hur räknar man tävlingsinstinkt?

Tjaaa… låter du dina barn vinna när du spelar spel eller tävlar med dom?
- Hahahaaa… Dom får faktiskt vinna hela tiden. Jag har inga problem med att förlora men jag tycker det är kul att tävla. Skulle man bli sur för att man förlorar? Det är lågt.

Har du några dolda talanger?
- Som junior var jag tredje bäst i landet på bågskytte under tre år. Jag målar tavlor och skulpterar i lera och trä. Sen är jag en jäkel på att rida barbacka. Jag har dessutom sjungit opera i fem år och fått beröm av Birgit Nilsson. Det är en riktig höjdare. Jag har hoppat 4,5 meter i längdhopp och 1,70 i höjd. En annan grej är ju att jag kan svetsa. Ytterligare en talang är att jag brukar få som jag vill, hahahahaaaa….

Vem är Marko Huttunen?
- Marko Huttunen???…. Marko???…… Är det en fotbollsspelare? Ingen aning. Men Marko är ett fint namn.

Vad ville du bli som liten tös?
- Jag ville bli sjungerska och inte vierska. Vierska, då sjunger man opera men det har jag gjort i fem år. Jag hade alla förutsättningar men det var inte det jag ville.

När var du på BoIS senast?
- Det var förra året. BoIS mötte några som var grön och vita. Var det inte Ljungskile?

Levde du hårt under gymnasietiden?
- Nej, jag gick i Ystad och var inte någon partyprinsessa och det är jag inte nu heller.

Nämn någon Landskronadoldis du gärna vill lyfta fram?
- Poul W Lorenzen på Seglarpaviljongen. Han har så stort hjärta och är så generös. En mer ödmjuk människa får man leta efter. Sen har han sån cool humor. Sen vill jag lyfta fram min mamma och pappa men de är ju inte från stan.

Vilken tumme har du närmast dig när du knäpper händerna?
- Vänster.

Du har inte Internet hemma. Varför då?
- För det första kan jag inte sitta framför en dator för jag får så ont i ryggen. Plus att jag hade blivit fylld av tristess. Det kryper i kroppen.

"Det skulle vara som att klippa av mig handen"

Har du ingen dator över huvud taget?
- Nej. Men vi har en dålig gammal Apple som min man skriver ut texter på. Jag tycker att datorer är slöseri med tid.

När klippte du dig senast?
- För en och en halv vecka sedan. Då rök cirka sju centimeter. Jag klipper mig kanske var tredje månad.

Vad skulle få dig att klippa av ditt långa hår?
- Hahahaaa... inget. Det skulle vara som att klippa av mig handen.

Vem i Landskrona skulle du vilja ge årets kulturpris, och varför?
- Jag tycker att ledarna till Cabaré Mix gör ett fantastiskt jobb. De borde ha priset. Dom sprider en oerhört massa glädje. Jag kommer ihåg hur lycklig jag blev när jag själv fick det i slutet av 90-talet.

Det har varit allsång i Slottsparken. Vilka skulle du vilja bjuda dit, döda eller levande?
- Oooo, vilken ära. Andrea Bocelli är fantastisk. Jackie Wilson hade jag velat ha dit plus Steve Wonder. Tänka att få sjunga duetter med dessa.