
Anneli Heiskanen
"Jag
är ingen lagom människa"
1974 anlände Anneli Heiskanen till Landskrona i taxi.
- Precis på den hörnan blev jag avsläppt, säger hon och pekar från
sin butik Marc mot nuvarande AG-huset.
- Med mig hade jag min symaskin, mina två små barn, två månader respektive
två år gamla samt min man.
Anneli Heiskanen hade rest med färja från Helsingfors till Köpenhamn och
vidare till Landskrona. Familjen flyttade in i det då förhållandevis nybyggda
Silvergården. Inte ett ord svenska hade hon med sig i bagaget. Anledningen
att det blev Landskrona var att hennes man tidigare arbetat här. Anneli
hade varit starkt kritiskt till flytten. Landsortsflickan med en trygg
barndom bakom sig var inte sugen på något äventyr i Sverige.
- Jag hade egentligen inga drömmar då. Inte ett dugg. Jag var tvungen
att följa med min man. Jag hade ingen släkt eller vänner här men bestämde
mig omgående för göra det bästa av saken. Jag var dock mamma och av den
ståndpunkten, och det är jag än idag, att man inte ska arbeta när barnen
är små. Så jag var hemma till min yngste fyllde sex år men samma vecka
jag kom hit började jag studera svenska.
Språkkursen
var en positiv upplevelse. 1974 var det okej att ta med barnen på kurserna
och med många finska invandrare så var gruppen homogen. Anneli intensivläste
svenska, fyra timmar på förmiddagen och fyra timmar på kvällen under ett
års tid. Trots den inledande skepsisen mot det nya landet bestämde sig
hon sig tidigt för att bli svensk medborgare.
- Vi bestämde oss för att vara i Sverige i fyra år innan vi reste tillbaka
första gången till Finland. Vi ville att barnen skulle känna att detta
är deras hem.
När
barnen kommit i skolåldern, läste hon själv grundskolebehörighet, innan
det blev två år på Fridhems Folkhögskola, följt av två år på social linje
på Gullstrandskolan i början av 80-talet. Efter studenten funderade hon
på framtiden - lärare eller datatekniker.
- Det blev två år på högskolan som programmerare och systemerare. Jag
hamnade faktiskt på Landskrona Stadshus under min praktik. Och jag tyckte
inte om det. Man satt i källaren. Nej, det var inte det jag ville.
Under studietiden hade intresset för handel vaknat. Anneli sommarjobbade
på Domus som på den tiden var beläget på Järnvägsgatan där Team Sportia
återfinns idag.
- Jag trivdes med kundkontakten och jag avancerade i min ställning.
En sommar hamnade jag bland barn-, herr- och damkläderna. Herregud, där
trivdes jag, betonar hon och berättar att intresset för mode och kläder
följt med henne ända sedan barnsben.
- Jag sydde alltid. Jag sydde barnkläderna och till min man. Det var
på Domus jag bestämde mig för att jag inte ville syssla med data utan
istället fortsätta arbeta med kläder.
Hon
fullgjorde dock utbildningen till systemerare men var snart igång med
en helt andra utbildningar.
- Inom det kooperativa fick jag istället gå internutbildningar inom
marknadsföring och ledarskap. Det hela ledde till att jag blev ansvarig
för Domus klädavdelning här i Landskrona.
Därefter
blev det jobb på KappAhl, vägg i vägg. Genom KappAhls försorg påbörjades
nya utbildningar.
- Jag har varit på 95 procent av alla konferenshotell mellan Ystad
och Lidingö, säger Anneli men det var under de mer påkostade besöken
i Göteborg vid huvudkontoret och vid de fina fiskrestaurangerna då bland
annat företagets grundare, legendariske, Per-Olof Ahl, fanns med som Anneli
fick upp ögonen för flärd.
- Det var där jag fick in lyxkänslan i mitt liv.
Genom
åren hade hon envetet sparat en summa av månadslönen för att en dag kunna
öppna en egen butik. Den dagen uppenbarade sig 1989. Anneli flyttade in
i lokalerna som än idag hyser hennes affär, Marc. Redan från starten var
målet klart uttalat - att sälja fina märkeskläder, då var det åt franchiskedjan
MQ men ambitionerna var högre.
- Jag drev MQ i drygt två år men kände att jag ville mer än så,
säger Anneli som därefter förändrade butiken och startade Marc.
- Redan från start sa jag till min man att här ska jag en dag sälja
Versace, Dolce & Gabbana, Armani och andra världsledande märken. Han skrattade
och bad mig hålla fast vid MQ.
Föga visste han då att firman skulle utvecklas. Under åtta år drev Anneli
även en Marc-butik i Båstad och sedan 2004 äger hon Studio Marc som specialiserat
sig på svensk- och danskdesignade inredningsartiklar. 2005 nominerades
Marc till Årets Butik av branschtidningen Habit och Stockholm Modecenter.
"Ohhh,
I love it!!!
Tango är min passion."
Hur
skulle du vilja beskriva dig själv?
- Jag ser mig själv som aktiv, ödmjuk, snäll samtidigt som jag är jävlig
och elak. Jag är ingen lagom människa. Har ni sett filmen, "Djävulen bär
Prada"? Det är jag det. Hahaha!
Men
elak?
- Jag säger ifrån. Jag kryper inte för någon. Elak kanske är fel ord men
jag är envis och bestämd.
Händer
det inte att du skäms för något ibland?
- Inte det minsta.
Finns det någon färg du aldrig skulle bära?
- Ja, rött. Jag hatar rött. Alla vill att jag ska bära rött. De säger
att jag klär i det, men aldrig! Jag har dock röda plagg i affären. Därför
att rött lyfter.
Vad är det dyrast plagget du köpt?
- Det är en skinnjacka från Versace för 17 000 kronor. Den handlade
jag för fyra år sedan och används vid speciella tillfällen.
Köper
din man sina kläder själv?
- Hm. (tvekan). Låt oss säga så här, han får själv bestämma vad han vill
ha. Han är typen, svarta jeans, svart jeansjacka, svart t-shirt. Han klär
sig som vilken man som helst. Men det är klart att jag styrt upp lite.
.
..och om ni ska på fest?
- Då radar jag upp vad han ska ha.
.stryker du då också till honom?
- Nej!
Hur ska man klä sig vid en jobbintervju?
- Först och främst är det viktigt att du ser fräsch ut. Man ska gärna
bära något som är ljust. Den ljusa färgen öppnar sinnet. Sen kan man bära
en smårutig skjorta, eller en ljusblå, det ska dock inte vara för pråligt.
Man ska inte göra sig till någon annan person än den man är. Fräschheten
är viktigast, glöm inte kamma håret, glöm inte borsta tänderna, ta lite
kräm i ansiktet och raka dig.
Vad säger du till en kund med mjukglass i handen?
- Akta så att det inte blir fläckar på kläderna. Skulle det vara ett barn,
så bär jag fram en stol och säger, "sitt där och ät".
Dansar
du tango?
- Ohhh, I love it!!! Tango är min passion. Gillar du tango själv?, säger
Anneli och sträcker ut armarna och gör sig redo för dans. Här avstannar
intervjun och Anneli sveper runt i lokalen. När hon kommer till sans
igen fortsätter vi på den finska linjen...
Vi
tar för givet att du badar bastu, men hoppar du i öppen vak och används
björkris?
- Jag badar sällan bastu men jag hoppar i vak om sådan finns och
självklart använder jag vasta (björkris).
Är
det okej att ta en pilsner eller två i bastuvärmen?
- Nej. Man får aldrig äta eller dricka i bastun. Det är ren idioti och
man blir alldeles snurrig. Basta gör man i två omgångar. Första går man
in alldeles torr och sitter till man svettas. Därefter tvättar man sig
helt ren. Återvänder in i bastun och sitter till man svettas på nytt.
Därefter är det kallt vatten som gäller och sen ska man ut. Ut utomhus!
Hur
många lådor har du på ditt julbord?
- Fem.
. förklara!
- Jag har potatislåda, morotslåda, rotfruktslåda, leverlåda och kålrotslåda.
Vem
i Landskrona skulle du vilja vara för en dag?
- Det var en svår fråga men jag som är lite maktgalen skulle vilja vara
Sergio Garay. Bara för att se vad det är man
kan göra på den positionen. Jag tycker att på den platsen som Sergio har
borde man kunna göra mer.
Hade du tagit några särskilda beslut då?
- Ja, många men inga jag villa tala om nu.
Du
har tidigare engagerat dig och tyckt att gågatorna sett ut som gräsmattor,
när ogräset fått växa sig högt. Har du själv fått gehör från kommunen
när du engagerat dig?
- Ja, "gräsmattorna" är borta. De har städat. Man kan påverka
mycket själv. Alla har samma möjlighet. Jag hade mycket väl kunnat
tänka mig att flytta tillbaka till Landskrona och engagerat mig politiskt.
Jag älskar politik. Men min man vägrar, så vi stannar
i Helsingborg.
Har du förlorat körkortet någon gång?
- Nej.
Om det funnits kvinnlig värnplikt hade du gjort lumpen då?
- Absolut, omedelbart. Det hade jag älskat att få göra.
Levde du hårt under tonåren?
- Nej, definitivt inte. Jag bodde på en lantgård och hade fantastiska
föräldrar. Jag träffade min blivande man tidigt, på en buss faktiskt,
så några sådana behov har jag aldrig haft.
Du
är utbildad datatekniker, har du något nick på nätet?
- Nej, det har jag inte.
När
fick du blommor av din man senast? . och varför?
- Det var lustigt att du frågar det. Min man har alltid sagt att
du får inga blommor av mig, för som han sagt, då har han dåligt samvete.
Det har alltid varit hans motto. Men jag har alltid tjatat på honom om
det och häromveckan fick jag en bukett tulpaner. Då sa jag, Vem f-n har
du varit tillsammans med? Otacksamt, han hade ju bara gjort som jag bett
honom.
När
hade du semester senast och vad gjorde du då? I fjol somras hade jag
en veckas ledigt, då reste jag till mamma i Finland. Jag åker dit en vecka
om året. På 18 år har jag tagit sammanlagt sex veckors semester.
Va,
det går väl bra för firman?
- Jadå, men jag trivs bra här och ärligt talat så har jag problem att
lämna över till någon.
Du
sa tidigare att du kunde vara elak. Vem skulle du vilja skicka ut i rymden?
- Göran Nyström på Kulturförvaltningen. Han har gjort det bra
med Tycho Brahe minnena men han har stoppat så mycket i Landskrona. Han
vill att det ska vara manchesterbyxa.
Avslutningsvis, vilken fråga har du aldrig fått och vad hade du svarat
på den?
- Vilken storlek har du på dina skor? Och då hade jag svarat, 38.

|