Måndagen den 7 februari fyller Landskrona BoIS 90 år.

Nedan finner du ett antal hälsningar
från folk som vill gratulera jubilaren

Grattis BoIS!

Cupsilver 1949 Som spelare i BoIS (målvakt) under lindansarnas decennium 40-talet fick man uppleva både framgångar och en hel del motgångar. Vi föll ju ur Allsvenskan två gånger, missade ett kval en gång, men i gengäld jublades det rejält de två gånger vi tog oss till Allsvenskan. Den största framgången nådde vi i Svenska Cupen 1949 och silvret från den turneringen är det största jag fick uppleva i BoIS. På vägen till finalen på Råsunda den 24 juli mot AIK besegrade vi bl a HIF med 4-1. Nu förlorade vi tyvärr finalmatchen med 1-0 på en straff som dömdes efter hands på en BoIS-förvarare. Svenska Cupen var mycket stor på 40-talet. Finalen sågs av nästan 15 000 åskådare. Efter distans till finalmatchen så gjorde vi en stark insats och därför blev det ett oförglömligt minne. Som åskådare, fortfarande ser jag alla matcher, så sitter HIF-matcherna 6-2 och 3-2 i färskt minne. Folke "Lunkan" Lundqvist Folke "Lunkan" Lundqvist minns 40-talets cupdramatik.	Hasse Perssons kanon Det har gjorts många oförglömliga mål på Landskrona IP, men det är ett mål som speciellt etsat sig fast i mitt minne. Hasse Perssons frisparkskanon 1957 mot Motala imponerade verkligen på en 9-åring. Det handlade inte om en elegant skruvad frispark utan ett knallhårt skott rätt upp i krysset. Fotograf Anders Hilding lyckades också fånga den perfekta bilden, målvakten sträcker ut sig, bollen i krysset, motalaförsvararna vänder sig om och tittar långt efter bollen. Tyvärr vann Motala serien en poäng före BoIS och gick upp i Allsvenskan. 1958 var det BoIS tur att vinna serien och kvala. Vi vet hur det gick. Inte heller 1959 lyckades det och värst av allt 1962, när laget bara väntade på slutsignalen mellan Halmia och AIK och därefter få jubla åt en allsvensk plats. Jag föddes i Landskrona 1948 men vi flyttade till Ängelholm 1952. Där hade jag inga kompisar som höll på BoIS, utan det var HIF som gällde, så sorgen över de missade kvalspelen hade jag inte mer än min egen familj att dela med. Tvärtom blev det en del gliringar. Men så kom året 1970. Nya Ullevi i Göteborg och match mellan Skövde och BoIS. Man förberedde sig för ännu en missad plats när BoIS låg under med 2-0. Det blev 2-2 och Allsvenskan. Därefter följde ett oförglömligt 70-tal med allsvenskt brons och cupguld och tillika med HIF en och ibland två didivisioner lägre. Bert Lundqvist
Sandviken 1970 Bästa minnet är när vi slog Sandviken med 2-0 i kvalet 70/71, jag var liten grabb och vi stormade planen när BoIS gjorde 2-0 målet, jag tror det var Loket som tryckte in målet. Ett annat gott minne var när BoIS tvåla till Norrköping med 3-2 i cupfinalen 72. Den matchen glömmer jag aldrig. Sen får man ju inte glömma de senaste mötena med Hif under 2000-talet när vi har visat vem som är storebror. Anders Glumslöv	Trenden vände Mitt bästa boisminne är när BOIS vann över HIF på olympia 2004 och Jingblad visade att han kunde vända en trist trend. Sedan får vi nya minnen hela tiden vi försöker gå på alla träningsmatcherna för att se våra pågar. Landskronas stolthet är svart och vit det är därför vi kommit hit på alla matcher vi tittar hoppas ni formen hittar Lycka till Christel Johansson
Skövde på Nya Ullevi Det finns många men för egen del är det sista kvalmatchen mot Skövde på Nya Ullevi. Underläge med 2-0 nära 3-0 till slut 2-2. Inget för svaga hjärtan. Hälsningar Rolf Persson	Cupen -72 Ett minne som jag aldrig kommer att glömma är när ”di randige” vinner med 3-2 över IFK Norrköping i cupfinalen en ljum sommarkväll 1972. Efter att varit i underläge med 0-2 i halvtid. Målgörare var Claes Cronqvist (1) och den pålitlige inhopparen Torbjörn Lindström (2). Bengt Andersson
Hela känsloregistret Under alla 90 åren som har gått så har vi supportrar stått i ur och skur på den tyvärr ännu idag fortfarande taklösa Engelska läktaren och stöttat våra randiga eleganter. Men det är vår läktare! Vi har skrattat och vi har gråtit. Vi har sjungit och vi har skrikit. Vi har kastats mellan hopp och förtvivlan, och därmed upplevt hela känsloregistret mellan den djupaste traumatiska depressionen till den totala euforiska lyckan. Kort sagt, vi är BoISare, och en BoISare har det aldrig varit lätt att vara. Det ska gudarna veta (om det nu hade funnits några sådana vill säga). Jag har upplevt många underbart BoISiga saker under årens lopp, men ingen BoISare lär dock glömma år 2002! Först utklassningen och därmed den totala förnedringen utav pestens Högaborgare i premiären med 6-2, vilket sedan följdes upp med Torvaldssons underbara 3-2 nick i den 93:e minuten, och det dessutom i svinpests egen vidriga håla. Där snackar vi om den totala lyckan alla kategorier. Hemresan, hemkomsten, hyllningarna, mottagandet av spelarbussen, den totala glädjen och den efterföljande festen runt Kasernplan och torget m.m. Fy fan! Jag får ståpäls bara av att tänka på det. Snacka om mäktigt. Grattis och tack BoIS till 90 underbara år. Hajja BoIS Petter Westberg PS. Alla är BoISare innerst inne! "Vissa" vet bara inte om det ännu :o)
Kvalet 1970 Jag önskar den vitale 90-åringen, mitt älskade Landskrona BoIS, GRATTIS på födelsedagen och hoppas på ett gott fotbollsår 2005 utan lindanseri. BoIS och jag har samma födelsedag men jag är några år yngre. Mitt bästa BoIS-minne är från kvalet 1970 när man efter 21 år åter lyckades ta sig tillbaka till Allsvenskan genom att spela 2-2 mot Skövde AIK på Nya Ullevi i Göteborg. Skövde ledde med 2-0 och hade bud på 3:an innan BoIS kunde komma igen och säkra avancemanget. Den enorma glädje man kände inombords efter en sådan gastkramning är svår att beskriva. Hälsar Lasse i Göteborg	Detta hände på det glada 50-talet BoIS mötte Kalmar AIK hemma (tror jag). En förlupen boll hamnar i Kalmar-målvaktens famn. Chansen borta tyckte alla utom Bertil Edpalm. Redan när bollen slogs till målvakten rusade Bertil med ilfart mot målvakten. Denna blev livrädd för den Zebrarangige spelaren, vänder sig om och tar ett steg. Bertil höjer händerna till skyn, linjedommaren hade rusat med ner till kortlinjen. Nu höjer han flaggan och rusar mot mittlinjen. M Å L till BoIS. Bertil drömmer fortfarande om detta sitt kanske mest minnesväreda mål. Ur minnena tecknar Tord (O) detta.
Alex gör årets snyggaste mål Mitt trevligaste minne med BoIS var när mitt barnbarn Jennifer och jag var i Stockholm och såg Hammarby-BoIS och det blev 1-2. Alldeles tyst på denna stora läktare när vårt mål gick in och vi fattade knappt att det blev mål, vi alla som stod med Black and White. Härligt sen att åka hem med deras buss. Vi var ju inte hemma förrän kl.04.00 på morgonen men vad gjorde det. Vårt lag hade vunnit!. Grattis till de 90-åren!! Från Gullan och Jennifer	Matade änderna BoIS är orsaken till mitt fotbollsintresse! Den dagen jag upptäckte att fotboll var kul, var när min man och jag slank in i "skottekvarten" då laget spelade en av de sista matcherna i division 1. Det andra och det bästa minnet var när BoIS gick upp i Allsvenskan! Då stod vi vid dammen bakom IP och matade änderna. Vi var alldeles för nervös för att se matchen! Så GRATTIS BoIS och försök upprepa första säsongens första halva! Lois Plenell
Harry Wibraths radio Bästa BoIS-minnet är egentligen inte en unik händelse, det är mer själva atmosfären kring 70-talets BoIS och att då och då få gå upp till Harry Wibrath där han varje match satt ovanför sittplatsläktaren och följde matchen med ett vant öga. Harry hade alltid sin lilla radiomottagare med sportradion påslagen och förde minutiöst upp resultaten från de andra allsvenska matcherna som spelades. Ofta med en kommentar om en enskild målskytt eller hur resultatet eventuellt skulle kunna påverka tabellen och BoIS förutsättningar. Mvh, Martin Nissler	GRATTIS BoIS!!!! Mina bästa BoIS-minnen är två stycken. Det första och största är givetvis cupsegern över IFK Norrköping 1972. Det andra är när BoIS gick upp i allsvenskan 1970. Jag var med och tittade båda gångerna, i Göteborg mot Skövde och himma mot Norrköping. Tommy Tuvesson
På visionen När man som 12-åring blev "värvad" från Glumslöv och i debuten för randigt gjorde mål mot Häljarp inför Landskrona Vision. Bara så stort! Grattis BoIS! Mvh Anders Svensson i Lund	Jonas Sandqvist GRATTIS BOIS!!! Mitt bästa och mest glädjande minne är när JONAS SANDQVIST blev 1:e målvakt. Dessutom hans och lagets fina prestationer i flertalet matcher. Hälsningar Liselott Ahlfeldt
BoIS gratuleras hjärtligt på 90 årsdagen... ...med minnen från den tid då randigt var riktigt randigt dvs på HP:s tid. För drygt 40 år sedan när kvalmatcherna duggade tätt stod jag som tonåring på Olympia i Helsingborg för att beskåda seriematchen som föregick ett av kvalen. Om jag minns rätt så hängde seriesegern på en ytterst skör tråd (för att vara lindansare). En av de sista höstmatcherna, mot Råå, ställningen var 2-2 när minuterna tickade mot en oavgjord sordi med missat kval som resultat. Men då klev han fram...Boisaren i våra hjärtan, Hasse Persson. Eftersom tiden var knapp och led mot slutsignal så avancerade han inte så nära mål, utan avlossade sin bössa strax efter mittlinjen med resultat, rakt upp i krysset från 35 meter. Målvakten upplevde bara suset efter projektilen (och gör förmodligen så fortfarande). 3-2 till BoIS och ännu en serieseger i div 2 med efterföljande allsvenskt kval som resultat förutom minnet av denna oförglömliga fullträff. Lars "Nana" Hansson	Gyxas mål I stark konkurens med segrarna över "de onämnbara" på 2000-talet så minns jag allra mest (och bäst) när Tommy "Gyxa" Gustafsson 1971 hemma mot MFF avgjorde i slutet av matchen.Han lurade dåvarande landslagsbacken Krister Kristensson så till den milda grad att Krister föll omkull och låg på rygg når Gyxa inför ett fullsatt IP (drygt 15000) satte segerbollen (2-1) i nät. Jublet då och glädjescenerna genast efter slutsignalen var enorma. MFF var överlägsna serieledare och tog också guld det året och BoIS var nykomlingar i allsvenskan. Jag minns också (men inte riktigt lika starkt ändå) att Gyxa året därpå gjorde om bedriften dubbelt om och blev tvåmålsskytt i segermatchen (2-1) mot MFF hemma. Jörgen Pettersson kan om han verkligen vill, se till att vi minns BoIS 90-års jubileumsår på samma sätt i framtiden. Ett riktigt BoIS-hjärta glömmes aldrig bort! Grattis BoIS!! Håkan "Joe" Olofsson
Cupsegern och efterfesten Ja, det finns många fina minnen från de gånga åren men för mig är det cupsegern mot IFK Norrköping i omspelsmatchen på Landskrona IP. Det var kanske inte segern som var det största, cupen har ju aldrig varit stor i landet. Men kvällen var magisk, en skön sommarkväll med lite regn i luften om jag inte minns fel. Jag tror att det var Torbjörn Lindstöm som blev matchvinnare. Efteråt var det fest i källaren på Hotel Öresund - vilken kväll. Ha det bra alla BOISARE John Johannesson 9-4 Bästa minna är ju utan tvekan de två matcherna mot HIF 2002. 6-2 hemma och 3-2 borta Mvh Patrik Tranqvist Ett minne som aldrig kommer att falna… Bara tanken på den 6 april 2002 får mig alltid le lite extra fånigt. 6-2! Lars Persson	Mitt bästa BoIS minne... . ..ja det var nog trots allt när jag genom Tommy Andersson (BoIS j-lagstränare) fick kontakt med BoIS och fick träffa Hasse Farnerud på Idrottsplatsen en fin dag i mars 1991. Hasse frågade mig: - Är du nu en äkta BoISare då? Oja svarde jag snabbt och lite blygt, jag har sett de flesta matcherna och funnits på läktarna sedan barnsben. Okej, sa Hasse, då är du välkommen till Landskrona BoIS Conny. Detta är ett minne som etsat sig fast och som jag själv aldrig kommer att glömma. Sedan blev det 10 år i randigt där jag jobbade med 14-18 åringar tillsammans med Patrik Johansson och Bernt Lindgren som var ansvariga tränare. Bra minne är ju också alla fantastiska spelare som passerat genom alla åren. Efter 4 år på turné i Eskilsminne respektive Asmundtorp så är jag åter i randigt då jag ej kunde säga nej en andra gång då Linkan frågade mig om jag var intresserad av att komma tillbaka.Nu finns jag i P14 tillsammans med Fredrik Möller och Mats Olsson. Sedan 1993 när BoIS vann div 1 och spelade i finalen på gamla Ullevi i Svenska cupen kommer man såklart sällan glömma liksom avancemanget 2001. Tack för ordet. Conny Hindemith
Fyra minne bara ett axplock Det var svårt för det finns så många. Här kommer några stycken från en äkta randig själ. Ett är naturligtvis outstanding men de andra 2-3 kan jag inte rangordna. Varför jag skriver dem i tidsordning med yngst först. 1) Naturligtvis 6-2 mot ärkefiendena (möghunarna på skånska) Känslan på IP och sedan på kvällen på Speaker’s är obeskrivlig och slår allt. 2) Vinsten mot Assyriska (3-0 tror jag) i sista hemmamatchen i oktober 2001 som förde ”oss” tillbaka dit vi hör hima. 3) 8-3 vinsten mot Laholm hemma som blev 1:a steget tillbaka mot finrummet. Dvs bort från träsket i dåvarande div 2 och till söderettan. 4) Cupfinalen hemma 1972 mot Norrköping, vinst med 3-2 Claes Cronquist det första och dåtidens superinhoppare Torbjörn Lindström kvitterade i andra halvlek och samme man avgör sedan i förlängningen. Jag var endast 12 år men glömmer det aldrig, stod mitt klacken på engelska läktaren och såg i ärlighetens namn inte mycket eftersom min dåvarande längd inte räckte till. Ledare i klacken på den tiden var nuvarande marknadschefen ”Långe Johan” och han var inte helt oväntat i extas och syntes som vanligt över alla andra. Som sagt jag kunde räknat upp många, många fler men nöjer mig med dessa. Hälsningar från en som nästan bara har randigt och BoIS i huvet. Eller vad sägs om Örngott med klubbmärke, övrig sängkläder givetvis i svart o vitt, gardinerna i sovrummet är svart/vit randiga, mattallrikarna till vardagsservisen med svartvit/randig kant, minst 4 matchtröjor inkl ”klassikern” i garderoben samt tatueringen på armen. Samt till sist när äldsta dottern tog studenten i fiendeland (Helsingborg) i våras så tejpades 2:a bilen en vit Opel med svarta ränder se bilden. Bengt Persson
Ett stort grattis på den stora dagen!!! Laget i mitt hjärta fyller 90 år. Det ska jag fira med det finaste av alla mina minnen från BoIS, nämligen 6-2 segern över HIF. Matchen har jag på video där hemma. Lycka till BoIS Stefan Nilsson	Avancemangen Jämnt skägg mellan avancemangen 1997 och 2001 samt derbysegrarna mot HIF 2002. Att vinna mot HIF är i sig inget märkvärdigt, men sättet som de segrarna kom till på går naturligtvis inte att bortse ifrån. Men frågan är om ändå inte 8-3 matchen mot Laholm 1997 kommer högst upp. Matchen hade allt! Och den banade vägen till där vi är i dag. Stort grattis BoIS! Fredrik Lind
BoIS i Europacupen När jag var liten minns jag att jag spelade ett eget fotbollsspel med ett kollegieblock och en tärning. En slags föregångare till Championship Manager. Jag ritade upp en fotbollsplan där två lag möttes. Det ena laget var alltid BoIS med bröderna Augustsson, Ronny Sörensson, Cronqvist, Gyxa, Mats Aronsson, Dan Mårtensson och Sonny såklart. Det andra laget kunde t ex vara Holland, MFF, Peru eller Ajax. Mitt spel byggde på ett ganska avancerat tärningssystem. Om BoIS t ex mötte Västtyskland och Västtyskland hade Beckenbauer vars uppgift det var att markera Sonny så bestämde jag att Sonny vann 4 av 6 nickdueller mot Beckenbauer. Alltså slog jag med tärningen och 1-4 innebar följaktligen att Sonny vann nickduellen. Sen upprepades tärningsproceduren mellan Sonny och Sepp Maier. Vann Sonny så var det mål till BoIS! Några av de häftigaste duellerna var de mellan Ronny Sörensson och Johan Cruyff och mellan Cronqvist och Mario Kempes. På den tiden vann BoIS både Europacupen och VM i mitt kollegieblock. En helt annan historia är att det än i dag kan hända att jag börjar trixa om jag ser en fotboll. Om jag klarar 50 tillslag innebär det 1-0 till BoIS. Andra sköna BoIS-minnen utan inbördes rangordning: 1. Ole Jensens straff och min BoIS-hatt i kvalet mot Linköping '85. 2. Återkomsten från division 2. 3. Anders Nordströms kanonskott från 35 meter upp i nätaket i semfinalen mot Brage borta i Svenska Cupen 1984 (?). 4. 6-2. 5. 3-2. Robert Dujmovic
Grattis på 90-årsdagen från en gammal back från årgång 1975 & 76 Hälsningar Roland Rasmusson	1959! Kvalet mot Degefors inför 18.500 åskådare. Var visseligen bara 12 år, och bodde i Landskrona då. Men visst kom jag ihåg det :-) Grattis BoIS på din 90-årsdag. Peo/Arlöv
Örebro borta 2002 Efter att haft turen att vara i Skåne och sett premiären 6-2 mot HIF åkte vi givetvis till Örebro för att se nästa match. Vi hade sett fel på matchstart så vi var där en timme för tidigt. Eftersom jag är utvandrad Landskronabo så ser jag väl inte ut som en skåning och Örebro är ju också klädda i svart vitt så jag blev intervjuad före matchstart för sändning i storbildsTV:n. Närkingen: Vad har du för förväningar för säsongen, vilken match tror du blir den bästa i år. Jag: "den matchen har jag redan sett". Intervjuaren blev mycket förvirrad och tyst, Örebro hade ju inte börjat spela ännu, sen ser han plötsligt mitt BoIS-märke på tröjan, finner sig och lägger upp det största skratt jag hört, sen säger han bara 6-2 som avslutning på hela intervjun. Efter det gör BoIS den mest imponerande insatsen jag sett , spelar fullständigt ut Örebro på bortaplan som nykomling och direkt efter urladdningen med 6-2. Det lag BoIS hade vårens lag 2002 var det bästa man haft, tyvärr var truppen för tunn och klarade inte skadorna. Om Afo och Danijel fått vara hela så hade det blivit Guld! Grattis BoIS! Jan Häggberg Linköping
Sluta spika, pågar! Div. II södra omkring 1960. 9-0 hemma över Nike från Lomma. Vänsterbacken Kjell Lindstrand tjänstgjorde på den tiden som vaktmästare på IP när han inte spelade fotboll, och kände därför väl till, hur gammal och sliten anläggningen var då. Efter matchen hade han sina egna kommentarer - också till att det inte blev 10-0 i stället: - Efter det nionde målet en bit in i 2. halvlek sa' jag till pågarna, att nu fick man fantame' sluta målspottandet, för resultat tavlan kunde inte klara av ett 10. mål - den hade bara 1 spik !!! Bo - en Boisare i Danmark

* * *

Grattis BoIS >>
Minnen från diverse fotbollsprominenser >>
Kortfattad historia >>
Till sidans topp >>

Så här minns vi 90 ljuva år

Kalle Berggren, Johan Nilsson, Mats Karlsson, Stefan Monteus och Lennart Cederstam förbereder sig inför cupfinalen 1972.

2005-02-07
Idag fyller Landskrona Boll- och Idrottssällskap 90 år.
Landskrona Direkt lyfter på hatten och hurrar för klubben.
I visa lägen finns inte plats för objektivitet. BoIS är helt enkelt laget i våra hjärtan.

Vilket är ditt bästa BoIS-minne?
Nedan har vi bett en del styrelsefolk, suppporters, journalister, ja till och med ett par "motståndare" att svara på frågan.

Lars Persson - Klubbdirektör
- Det låter kanske konstigt eftersom det ligger så nära i tiden.
Mitt största BoIS-minne är vändningen mot GIF Sundsvall förra året. Det är omöjligt att uppskatta hur viktig den segern var.

Allan Karlsson minns gärna hur klubben reste sig från ekonomisk ruin till stabilt elitlag inom svensk fotboll.

Allan Karlsson - före detta ordförande
- Att styrelsen genom ett fantastiskt arbete lyckades rädda föreningen. Det var ett otroligt arbete som inleddes under mitten av 90-talet då BoIS stod på ruinens brant och råkade ut för ett fritt fall i seriesystemet. En tacksamhetens tanke skickar jag också till Malmö FF som löste en vidareförsäljningsklausul för Greger Andreijevski. Det räddade oss från fogden.
Idag, tio år senare är vi tillbaka i fotbollens finrum sedan några år och med en ekonomi som är mycket bra.

Kenneth Håkansson - Ordförande sedan 1996
- Det mest betydelsefulla är när vi vänder trenden och vinner med 8-3 över Laholm 1997 men mitt största minne är nog trots allt när vi besegrade HIF med 6-2 i premiären 2002.

Johan Andersson - Mittfältare/Anfallare
- HIF vinsterna ligger klart högt, men för egen del är det förmodligen GAIS matchen i superettan då jag och Alex båda fick förtroendet från start. Det var ett skönt minne. Sen har vi hemmamatchen mot ÖSK 2003, då fansen ropar: "in med Johan"...rysningar!

Olof Lundh - Sportjournalist på Expressen
- Ole Jensens straff i kvalet mot Linköpings FF. Det var hemmamatch och när 90 minuter var spelade var den sammanlagda ställningen oavgjort (2-2) mellan klubbarna.
Vilket var lite tur för BoIS. Kent "Drutten" Lundqvist hade terroriserat
Landskrona försvar hela matchen.
Till slut blev det straffar och Jensen avgjorde kvalet när han slog in
5-4. Han var så iskall som man inte får vara i ett sådant läge. Lade
bollen oerhört löst och retligt för målvakten.
Det var hösten 1985 och BoIS gästspel i dåvarande division III blev bara
ettårigt. Det var även Claes Cronqvist sista år som tränare efter att 1983 varit nära att ta laget till allsvenskan och året därefter åkt ur
söderettan. I division 3 SYDVÄSTRA GÖTALAND inledde BoIS darrigt och först efter en makalös höstspurt räckte det till serieseger och avgörande kval mot Linköpings FF. Där Jensen avgjorde allt en kall höstdag på ett segerrusigt IP.

Frågar man Lennart Andersson - så får man vara beredd på en lång utläggning

Lennart Andersson - 08 - BoISare
- Jag har sett BoIS sedan 50-talet och har en hel palett av fina minnen av de randiga grabbarna.

Ett enskilt minne är hur Hasse Persson en gång plockade ner en långpassning på kängan med benet ut från kroppen i 90 grader. Det var bollkontroll av en spelare i världsklass.
Två andra minnen ligger inte så långt tillbaka i tiden. Det ena är segermatchen hemma mot Assyriska då det blev klart att BoIS skulle gå upp i Allsvenskan, det andra är 6-2-matchen mot HIF i april 2002. Sedan dess åker jag ner till alla premiärmatcher.
Ett sista minne som bådar gott för framtiden är Kevin Amunekes frivolt efter ett mål på Råsunda i somras.

Tommy Theorin - Generalsekreterare i föreningen Svensk Elitfotboll (SEF)
- Under tre år så var jag gympalärare på Gustaf Adolfskolan i Landskrona. Detta var omkring 1982-83 Bra o goa elever - Och det kan jag säga att något mer kärt, omtyckt och stort har jag aldrig varit med om det fanns bara en sak - BoIS!
En annan liten:
Johan Nilsson hade fått till uppgift att i samband med en utbildning i evenemang för alla klubbar i Allsvenskan o Superettan ta fram ett koncept med låt och annat - när lagen vandrar in på plan. Och det hade han gjort men........ vi (jag säger vi) bytte hans CD mot en annan så när han skulle redovisa och spela upp satte Johan igång - Vi skall gå hand i hand genom livet Du o jag, tror det var med Vikingarna (ej säker!)

Michael Svegbrandt - Ordförande i Landskrona BoIS Supporterklubb Black & White
- Sonny Johansson och 6-2 matchen.

Björn Lind - Före detta BoIS ordförande.
- Efter att på plats upplevt kvalförlusterna -58, -59, -62 och -68 var det en helt enkelt fantastiskt att när vi på Nya Ullevi 1970 spelade oavgjort mot Skövde 2-2 och åter var klara för Allsvenskan. Den hemresan var något alldeles speciellt. Därefter följde tio härliga år med cupguldet 1972 som lite av kronan på verket

Mats Ingelström gillade vändningen i division 2

Mats Ingelström - sekreterare Landskrona BoIS
8-3 - segern mot Laholm (och hela denna hösts makalösa vändning).
Avancemanget till Allsvenskan 2001 på andra plats.

Kalle Berggren - Journalist
- Bästa minne självklart cupfinalen 1972.
Seger efter förlängning, härlig stämning på läktarna, fest hela dygnet, första rutiga kavajen (krav för att få komma in på Strand).
Viktigaste minnet är dock från 1997 när BoIS efter två säsonger tog steget upp i eliten igen.
Hade Sonny och killarna misslyckats då så hade vi varit en parentes inom svensk fotboll idag.
Puskas Ljungberg hade året innan misslyckats med att ta upp oss i söderettan och för första gången i klubbens historia tvingades vi göra två säsonger på raken under eliten.
Trycket på Sonny och grabbarna var stort inför säsongen 1997 och ett tag såg det riktigt tungt ut, vi var på väg ner mot trean.
Men så kom vändningen och underbara 8-3 mot Laholm.
BoIS var tillbaka i fotbollens finrum igen.
Sonny fortsatte med att ta laget till allsvenskt kval året därpå och hans insats för klubben, som spelare och tränare, kan inte nog betonas.
Han var med och tog hem klubbens främsta triumf, cupguldet 1972 och han såg till att vi återfick elitstatus efter några år i fotbollens källare.
Han sopade, tillsammans med en ambitiös styrelse, bort krisstämpeln och marschen mot allsvenskan och ljuset tog fart på allvar.

Roland Rundqvist - Lagledare 1995 - 2003
- Mitt skönaste minne med BoIS är från söndagen den 12 Okt 1997 Kl. 15:48 när Vi åter kom tillbaka till Svensk Elitfotboll via seger med 8 - 3 mot Laholms FK som seriesegrare i Div. 2 Södra med Kung Sonny Johansson vid rodret.

Anders "Tuffen" Jeppsson - Under tio år styrelseledamot i Black & White
- Mitt bästa BoIS minne är från 1993 när vi gick upp i allsvenskan. Efter slutsignalen mot Lund hemma svävade jag på molnen när det allsvenska avancemanget var ett faktum. Detta plus att Black & White bildades några veckor senare.

Lennart Söderberg - välkänd krögare och företagsledare
- Det jag först kommer att tänka på är naturligtvis det som ligger närmast i tiden, 6 - 2 mot ärkefienden HIF. Stämningen på IP och efterföljande tryck på Speakers är ett minne som aldrig går att utplåna! Självklart måste även vinsten mot Assyriska, kan 3 - 0 stämma, finnas med. Sista hemmamatchen i oktober 2001 som åter förde BoIS och Landskrona in i finrummet.
Lite längre tillbaka i tiden - cupfinalen 1972 mot Norrköping - då Claes Cronqvist anger tonen med första målet och ständige inhopparen Torbjörn Lindström kvitterade och avgjorde i förlängningen.
Och eftersom jag är en ständig optimist glädjs jag redan över BoIS fjärde plats i årets allsvenska.

Stefan Lindqvist - Sportjournalist på NST/HD.
- På det tidiga 70-talet var vi ett gäng småkillar som brukade hänga på idrottsplatsen och se BoIS A-lag träna, oftast på B-planen. Vi låg bakom ett av målen och drömde om att vi själva skulle spela i allsvenskan nån gång i en avlägsen framtid. Spelarna på den tiden, Kung Sune, Cronqvist och övriga, var i våra ögon vad Beckham idag är för en 10-11-åring. En dag höll vi på värre än vanligt och flabbade och skrattade och hade oss. Plötsligt kom Dan Brzokoupil, blixtrande snabb målskytt och en av våra stora favoriter, fram till oss, flinade och sa på snärtig stockholmska "fan grabbar, har ni käkat fågelfrö?". Först var blev vi helt tysta, sen skrek hela gänget av skratt. Efteråt var vi stolta och kaxiga och berättade historien om och om igen för alla i skolan. Dan Brzokoupil hade faktiskt tilltalat OSS. Större än så kunde det inte bli på den tiden.

Hasse Eklund - Fd Öster och HIF med sammanlagt över 100 allsvenska mål.
- Om jag inte missminner mig så låg BoIS i ettan med Öster 1989. Jag hade en bicycletas i ribban som var otroligt snygg. Att jag bara kom upp i luften! Matchen slutade tyvärr 0-0.
Annars är det nog när BoIS senast klev upp i allsvenskan. Det tyckte jag var mycket positivt ur fotbollsperspektiv.

Åke Jönsson - Författare till bland annat Ett fotbollslags historia del 1 och 2
- Mitt bästa BoIS-minne var när laget besegrade Sandviken med 2-0 i den första kvalmatchen 1970.
Jag växte upp i ett mycket restriktivt hem och alkoholhaltiga drycker var mycket sällsynta.
Efter matchen, som spelades en lördag, var far dock så glad att det bjöds på landsgång på kvällen och till denna serverades en snaps. Jag var då 21 år och det var första gången far bjöd på starkt.

Audun Helgason - fotbollsspelare med stort hjärta nu i isländska FH Hafnarfjordur
- Jag har otroligt många goda minnen från min tid i BoIS. Jag tror det bästa minnet från planen var när vi slog MFF ifjor på Malmö stadion i en "måste-match". Speciellt när man tänker på att det för båda lagen var livsviktiga poäng som vi kämpade om. Riktig glädje!
Jag glömmer inte heller matchen hemma på IP 2003 mot Öster när jag spelade fram till ett mål och nickade sedan själv in 2-0.

Audun Helgason underst i högen av BoISare. Alla ville gratulera till målet mot Öster.

Mitt bästa minne utanför planen var när fansen (Black & White) väntade på oss på parkeringsplatsen utanför IP efter bortamatcherna mot HIF och MFF i höstas.
Det var riktigt stort och det glömmer jag aldrig. Det var fantastiska upplevelser för oss alla, kanske speciellt efter HIF-matchen när man kände att självförtroendet ökade i truppen och möjligheten att stanna kvar i Allsvenskan fortfarande levde.

Jag vill passa på att skicka en hälsning till alla supporters och till alla i föreningen. Jag saknar er alla. Ett stort tack för två fina år och lycka till. Jag följer BoIS i år och i framtiden. Jag hoppas kunna komma i höst och hälsa på.

Bengt Madsen - Ordförande Malmö FF
- Det är utan tvekan att föreningen lyckades rätta till sin ekonomi och därmed stadfäst att de är ett svenskt elitlag.

Pontus Farnerud är en av alla talanger som fostrats i klubben

Pontus Farnerud - mittfältare i AS Monaco
- Mitt bästa minne är alla turneringar och cuper som jag deltog i med pojklaget, då var allt bara en lek och vi hade otroligt roligt tillsammans, dessutom var vi riktigt bra och vann nästan allt!

Pia Norlin - föreståndare i BoIS-shopen
- Mitt bästa minne är naturligtvis 2-3 segern borta mot HIF. Extra gött var det eftersom man trimmat alla Helsingborgare hela sommaren och sjungit 6-2 och sånt. De sa hela tiden att det skulle minsann bli revansch när vi skulle spela på Olympia, och även om det var nära att gå åt pipsvängen så gjorde det inte det. Minnena från ett upplyst, tjoande och skrikande Landskrona - när hela centrum var fullsmockat - till och med de som inte alls var aktiva fotbollsfans öppnade fönsterna och vinkade och log. Det är helt oförglömliga minnen. För att inte tala om dagen efter. Då hade man inte så många minnen från natten, men som tur är kom de tillbaka. Det var då man började skicka sms till alla trogna kompisar som var HIF:are. Även om inte någon svarade så kände man att - här är ett minne för livet! Både för de och för mig! Gladaste fotbollsminnet för mig och sorgligaste för de.

Tomas Nilsson - Biljettansvarig Landskrona BoIS
- Eftersom jag "konverterade" till BoIS:are först -77, så får det bli någonting från modern tid. Då är valet ganska enkelt, 2-3 målet på Olympia 2003. Större anti-klimax har jag nog aldrig varit med om!

Stefan Alfelt - Journalist på Aftonbladet/Sportbladet
- Ett minne som etsat sig fast är från ett gammalt allsvenskt derby mellan Malmö FF och Landskrona (minns inte vilket år). Det var alltid tuffa matcher och Claes Cronqvist tillhörde definitivt de tuffare, men han var också en elegant emellanåt. I en trängd situation efter hörna klackade Claes utan att titta bollen mot egna målet - rakt i famnen på målvakten.
Har frågat honom på senare om klacken och han sa: "Inga problem, målvakten stod ju alltid där…".

Tutti Johansson Falk - Kommunalråd (m)
- Mitt bästa BoIS-minne är - så här långt - 6-2 mot Helsingborg hemma. Det var en match som bjöd på roligt spel men framförallt är det känslan på läktaren jag minns. Glädje naturligtvis men efterhand som bollarna ramlade in "i rätt mål" blev det nästan overkligt. Vi log sådär dumt mot varandra som man gör när man har svårt att tro att det man ser är sant, fast man vill att det ska vara det. Och uppföljningen med 2-3 i Helsingborg var liksom gräddet på moset. Tack BoIS och lycka till i årets omgång!

Niklas Karlsson - Kommunalråd (s)
- Mitt bästa BoIS-minne. Det finns naturligtvis flera. Speciellt är den 11 september 1994 när BoIS slog HIF på Olympia. Jag glömmer det aldrig eftersom min dotter föddes just det datumet 6 år senare. Vem som gjorde målet? Håkan Söderstjerna så klart.

Thommy Nyhlén - Pressfotograf
- Mitt bästa minne är när BoIS vann svenska cupen.

Danijel Milovanovic flyttar snart tillbaka till grönkålen, pokerspelarna och det ljuva livet i Varberg. Direkten ber att få rikta ett speciellt TACK till denna underbara lirare som förgyllt många vardagar för oss.

Danijel Milovanovic - Derbyhjälte
- Det måste ju självklart vara 6-2 matchen mot Helsingborg, där jag själv får göra ett hattrick. Vi får inte glömma att vi var nykomlingar och de var seriefavoriter. Denna dagen kommer jag att minnas för alltid.

Vi som sammanställt BoIS-minnena har efter flera veckors tankeverksamhet och diskussioner till slut kunnat enas kring att alla derbysegrar tillhör de outplånliga minnena.

Fler minnen samt gratulationer
hittar du här >>>

Läs också Kalle Berggrens 90-års text på BoIS hemsida